Hur kan det bli lättare att prata om min ångest?

Hej, tack för ditt mail.

Det är troligen så att du får ”ångest över att prata om din ångest”..

Ångest och rädslor lever vi nog alla med i olika grad, ångest- dvs vårat "stress och larmsystem" har vi alla och det triggas igång av verkliga faror och ”hot” och faror/hot som vi bara tänker, som bara finns i vårat huvud utan att vara något direkt hot för oss i stunden.

”Larmsystemet” uppfattar att vi ”upplever” detta verkliga eller tänkta hot/obehag/rädsla och kickar igång för att "varna och förbereda oss för att fly eller slåss mot hotet". Det är en "överlevnadsstrategi" och har varit livsviktigt för oss i vår utveckling.

Då vi levde som "grottmänniskor" fanns väldigt många direkta faror och hot.

Om det är en verklig fara, t.ex. en bil som kör mot oss på fel sida av vägen, man blir jagad av en ilsken björn eller att vi överrumplar en inbrottstjuv då vi kommer hem, så är larmsystemet till livsviktig hjälp genom att göra oss snabba, starka och fokuserade.

Då faran bara finns i vårat huvud så känns alla de kroppreaktioner som startar mycket obehagliga, gör rädslan och obehaget värre, hjärtat slår snabbt och hårt för att pumpa blod ut till musklerna, för att vi ska bli snabba och starka, andningen blir snabb och ytlig för att syresätta blodet av samma anledning, vi får tunnelseende (alltså minskas synfältet) för att vi ska ha fokus på faran, man kan bli svettig, varm, kroppen blir spänd och beredd, mer blod och syre till musklerna mindre till hjärnan, svårare att tänka klart mm. (läs mera under VAD ÄR oro/ångest och varför man har ångest)

Ofta flyr vi eller undviker den "tänkta faran/hotet, just för att det känns så obehagligt. t.ex. går hem från skolan och ångesten startar i skolan, lämnar affären om ångesten startar där, eller om ångesten väcks av tanken på att möta en orm så undviker man skogen, kan inte gå i gräs etc. (Eller som det blir för dig, du får ångest av att prata om hur du mår och berätta om din ångest.)

Detta fungerar kortsiktigt, det är skönt att ”slippa undan det som väckte ångest och obehag” men på längre sikt lär vi oss inte att hantera, klara av svåra situationer och hantera ångest.

För egentligen ÄR ju inte svenska ormar, att redovisa i skolan eller att berätta om hur man mår "fara och hot" så vi kan alltså träna för att stanna kvar och klara av, lära oss att hantera och minska ångesten inför det vi är rädda för.

Lära sig att hantera alla ”skrämseltankar” som dyker upp i huvudet.

Om man hela tiden undviker och flyr från TÄNKTA FAROR, så blir man allt mera ångestfylld i allt fler situationer, man tänker och tror att det "jobbiga svåra" kan hända/dyka upp nästan var som helst, det SKULLE ju kunde hända, TÄNK OM det hände osv och så blir livet allt mera begränsat och vi blir allt mera ångestfyllda och rädda.

Har inga andra strategier än att fly undan.

Du HAR ångest i olika situationer, du skriver inte VAD som annars väcker ditt stress/ångest-system, det gör att ditt stressystem är ”känsligt” och lätt kickar igång och ”sprider sig”.

OM vi tog alla dessa eventuella faror på största allvar, alltså gjorde allt för att skydda oss mot dem och undvika dem, så skulle vi leva ett mycket handikappande liv, isolerade och utan att komma någonstans eller utan att kunna vara bland andra människor.

Man kan alltså träna på att inte följa den impuls om att fly/undvika som kommer, att alltså ”gå emot” känslan och göra ändå.

Att använda tekniker som att slappna av, andas lugnt, som är tvärt emot hur kroppen reagerar vid upplevd fara, då den alltså spänner sig och man andas snabbt och ytligt.

Man brukar träna stegvis att utsätta sig för det som väcker ångesten, alltså börja med ”det lättaste” och jobba sig fram.

Vem är lättast att prata med, vem kan du öva med? Ha fokus på den andre då du pratar, andas lugnt, slappna av, istället för att spänna sig, andas ytligt och ha uppmärksamheten på sig själv och det man säger..

Om du tänker hur du skulle träna i steg om du ville/behövde kunna hoppa från 10:ans trampolin, du skulle börja med att veta lite teknik, sedan kanske känna på vattnet, sitta på bassängkanten och hoppa i, hoppa från bassängkanten, dyka i, öva från ettans, sedan 3:ans, 5:ans osv, man övar många gånger på varje steg, till man känner sig ”säkrare” och mindre rädd, och till slut klarar du att hoppa från 10:ans trampolin.

Du frågar om att VÅGA BERÄTTA om din ångest för andra.

Fundera på olika steg du kan göra för att träna på det, med vem, hur, när etc.

De som verkligen behöver få veta i första hand är ju din familj, för att kunna hjälpa stötta och förstå, samt personer som ska/kan hjälpa dig att träna och bemöta din ångest, träna på att hantera och på sikt minska gånger ditt ”stressystem” kickar igång, och hjälpa dig veta VAD DU SKA GÖRA när det kickar igång. Hur du kan lugna dig själv.

Vissa tycker att det är enklare att skriva ner hur man tänker känner och gör, som du gjorde lite då du skrev hit. Skriva ett brev.

Andra tar hjälp av denna webbsida, där det finns mycket information om VAD ÄR och VAD GÖRA oro/ångest.

Andras frågor/svar kan också vara till stor hjälp att läsa tillsammans.

Man kanske behöver göra upp om en tid, ett tillfälle då man inte blir störd mm. Ha funderat innan vad man vill säga.

Vet inte riktigt vilka andra du menar, om du menar vänner, klasskamrater, kanske lärare..

När du får hjälp, eller på egen hand tillsammans med din familj, tränar på att gå emot känslan, hantera ångest, så kan du få hjälp även av lärare eller klasskamrater, som kan vara ett stöd då du tränar på att göra saker du är rädd för.

Snorkel har även 2 appar, Snorkelövning med olika röstövningar och instruktioner, samt Skills Uppsala Snorkel reglera känsla (använd kod x330) som handlar just om känslor, varför man har dem samt hur man kan träna för att gå emot/reglera en känsla som ställer till problem för en.

(läs mera om appen under fliken appar på webbsidan.

Hoppas att detta kan vara en bit på vägen för dig, skriv gärna i frågelådan igen och berätta mera om just din ångest, vad annat som väcker din ångest.

Kram från Snorkel