Hatar att redovisa

Hejsan!

Jag är 14 år och har 2 stora problem.

1. jag hatar att redovisa in för klassen jag klarar de inte, jag svettas, skakar jätte mycket och en massa. jag sover inte om nätterna.

2. jag hatar mig själv för att jag har en sjukdom!

jag tycker jag är ful och fet och jag tränar och allt men jag klarar det inte själv. Önskar att jag fick hjälp av Anna Skipper från "du blir vad du äter"  pogrammet som är på tv 3

Ha det gött kram

Hej 14 år

Du skriver att du har en sjukdom och att du hatar dig själv för det men inte vad det är för sjukdom och hur den påverkar dig.

Men det framkommer klart från din beskrivning att det påverkar din självkänsla så att du skriver till och med att du hatar dig själv.

Vidare så skriver du att du tycker att du är ful och fet och tycker att det är jobbigt att träna själv och att du önskade hjälp med detta.

Vem skulle kunna följa med dig, "suporta" dig, det är alltid roligare och lättare att komma iväg om man gör det tillsammans med någon...

Någon av dina föräldrar, en släkting, kompis, syskon etc. Fundera ut vem, eller några, och verkligen fråga dem på allvar om de kan hjälpa dig, under en period iaf, sedan kanske du klarar att "hålla i" träningen på egen hand, eller träffar nya träningskompisar.

Att ha ett mål med sin träning, och se de små framstegen ökar chansen att man håller i och fortsätter. Belöna och beröm dig själv efteråt, se varje gång du genomför som något bra.

Döm inte dig själv då du inte lyckas, utan se det som att du tar "nya tag nästa dag"

Att inte sova på nätterna är jätte jobbigt det påverkar hur vi mår på dagarna och hur man fungerar när det gäller allt. Att stå inför klassen och redovisa är något som de flesta tycker är jobbigt och det du beskriver är vanliga reaktioner på just den specifika situationen att svettas och skaka en massa och tycka att det är ytterst obehagligt.

Om vi börjar med sömnen; det är jätte viktigt att sova ordentligt och tillräckligt mycket, speciellt då man är i tonåren och växer fortfarande. Man kan beskriva det enkelt som att det är under natten som kroppen växer och sköter underhållet av alla inre system och inre organ .

Det är vanligt att det blir störningar i sömnen under tonårstiden precis som du beskriver, men det finns många saker som du själv kan göra för att förbättra din sömn och det leder på sikt att du mår kroppsligen bättre.

Att börja med att skriva sömndagbok är ett bra sätt och ha koll på hur sömnen ser ut att svara på frågorna för sig själv . När somnade jag , hur länge sov jag , hur månger gånger vaknade jag per natt, och även skriva upp om du sov på dagen.

Att försöka få samma rutiner varje kväll innan du lägger dig är också viktigt för då lär sig kroppen att det är snart dags att sova.

Att inte lägga sig och sova på dagen eller eftermiddan då du kommer hem från skolan... jag vet at det kan vara jätte svårt att låta bli speciellt om man har varit vaken till två tre på natten och kroppen skriker efter sömn då du kommer hem. Om det är så för dig försök att få hjälp av någon att hålla dig vaken genom aktivitet så att du inte somnar på em för då brukar det bli svårare att sova på natten.

Vet dina föräldrar om att du har svårt med sömnen? De kanske kan hjälpa dig. Att stänga av datorn och mobilen är också jätte viktigt för att komma till ro och skärma av sig.

Det finns en hel del tips på hemsidan som du kan titta på under fliken vad göra då svårt att sova.

Att stå och redovisa inför andra är ibland jätteläskigt och det är många som reagerar som du beskriver Det finns en hel del tips under fliken vad göra; rädsla i sociala situationer. Det är viktigt att veta att det är kroppsliga reaktioner som du beskriver och det finns tekniker för att handskas med dessa.

Det som du beskriver med att bli svettig och jätte skakig brukar var ett resultat av att spänningen i kroppen ökar och att hjärtat börjar slår fortare för att pumpa blod runt i kroppen för att kroppen skall vara beredd på att snabbt ta sig ur den uppfattade ”farliga” situationen.

Att stå och redovisa inför klassen är ju i sig inte ett livsfarligt situation. Kroppen är så finurligt bygg så att vi är programmerade att lära oss när saker är ”farliga” väldigt fort det kallas för betingade respons. Inlärning sker så att när vi utsätts för samma situation nästa gång sker reaktionen nästan automatiskt och det blir "på sant" att redovisa är lika med ”farligt”

Denna förmåga är något man tror att vi har kvar sedan stenåldern då människan på ett helt annats sätt utsattes för farliga situationer t.ex. vilda djur, giftiga insekter, höga höjder och stup, med mera.

Vissa människor är bättre än andra när det gäller inlärning, och det är förmodligen så att du tillhör den kategorin.

Kommer du ihåg när det blev så första gången?

Eller har du alltid tyckt att det är så läskigt att redovisa?

Det är förmodligen rädslan att blir bedömd av andra som dra igång dessa reaktioner hos dig. Rädsla för att göra och vara "fel". Men vad kan man göra för att lära om sig?

Att träna på avslappning och avspänning, är ett sätt att lära sig att motverkar just de kroppsliga symtom du beskriver det kan ta ett tag att lära sig så ge inte upp.

Det finns övningar på hemsidan att ladda ner.

Att stegvis träna på det man tycker är besvärligt är ett sätt att närma sig det som är svårt. Att skriva ned i tex. fem steg det man tycker är minst läskigt till det du tycker är jätte läskigt. Och börja med de moment som känns minst läskigt.

Har du berättat för din lärare att du tycker att det är så jobbigt att redovisa inför klassen?

Ni kanske är flera som tycker samma sak och skulle kunna träna på att redovisa inför varandra i mindre grupper till att börja med.

Att vara välförebredd är viktigt då man känner sig osäker på något att tänka ut vad man skall säga och även träna på det t.ex. framför en spegel eller varför inte din mamma och pappa.

Att tänka ut om det känns bättre att stå eller sitta när man redovisar., och om det finns fler saker som skulle underlätta för dig.

Självkänsla är något som går att träna upp. Det är viktigt att ta sig tid och lyssna på vad man säger om sig själv i olika situationer.

Du skriver att du tycker att du är ful och fet och att du inte klarar av det själv. Om du tittar på det budskap som du förmedlar i ditt brev så säger du inte snälla saker om dig själv.

Vi människor har ju ofta det man kallar för ett inre monolog där vi pratar om oss själva till oss själva. Denna inre konversation är ibland så automatik att vi inte hör själva längre vad vi egentligen säger till oss själva, utan att det bara kännas fel och olustigt.

Att stanna upp och verkligen lyssna på sitt inre samtal om sig själv är något som är bra att göra det kan krävas lite träning. Man kan till exempel skriva ned det man säger till sig själv om sig själv för att sedan titta på om det stämmer i verkligheten. Oftast så gör det inte det utan bilden är mer negativ än verkligheten. Att ha en inre monolog som är negativ färgar hur vi uppfattar oss själva. Det finns ju ett berömd exempel…; Pessiminsten ser att glaset är halvtomt, medan optimisten ser att glaset är halvfullt. Det är samma mängd!..

Att för varje negativ tanke tänka en positiv tanke, är en teknik som skapar balans i självbilden.

Fundera också om du skulle säga eller tänka likadant om din bästa vän om personen var i samma situation?

Skulle du säga åt vännen att den skulle göra på samma sätt som du säger åt dig själv?

Ge inte upp när det gäller att lyssna och ifrågasätta dina tankar om dig själv, övning ger färdigheter.

Lycka till kram Snorkel