Har varit utsatt för trakasserier och hot, tagit mig ur missbruk och destruktiv relation, men mår ändå inte bra.

Hej, jag har i ca 4 års tid lidit av stress, ångest, nedstämdhet och oro. Har genom åren blivit utsatt för sexuella trakasserier, hot och blivit väldigt sårad av nära vänner och mitt före detta ex(kille). Under tiden som mitt ex behandlade mig som sämst började jag hamna i en slags depression.

Började dricka från att jag vaknade tills att jag skulle sova. Började med droger, självskadebeteende och hade dödstankar.

3 år senare lyckades jag ta mig ifrån allt det och lämnade även killen.

Nu har det gått ett år sen att jag lämnade honom men mitt mående blir fortfarande aldrig bra. Jag får ”panikattacker” och slutar med att jag ligger och spyr och kan knappt tänka.

Får ångest hela tiden och känns som en klump magen och att jag bara kommer brista ihop till gråt. Ibland har jag inte ens kunnat anstränga mig att göra nått. Om jag råkar gå lite fort. Så blir jag helt yr, börjar skaka, ibland spyr jag osv. Jag har alltid varit rastlös av mig då jag har adhd. Och kan inte sitta still. Men nu så kan jag knappt göra nått.

Så fort jag kommer hem från skolan. Lägger jag mig i sängen resten av dagen. Om jag ens orkar ta mig upp till skolan. Jag har även försökt börja träna på gym då jag älskar att bara åka dit och träna i min egen takt. Men har inte ens motivation till det. Träffar inte ens mina vänner längre.

Min kost går upp och ner hela tiden. Men äter ungefär en måltid om dagen och det är på kvällen innan jag lägger mig. Ibland vaknar jag upp på nätterna av att jag drömt något hemskt. Och slutar med att jag börjar gråta. Min sömn går upp och ner hela tiden. Jag är en morgon människa och älskar att gå upp tidigt på morgonen runt 05. Och sedan ta mig till gymmet. Men nu orkar jag inte ens gå upp längre.

Vaknar knappt av mina alarm. Har fått en massa problem med min mage även och kan knappt göra mina behov längre då jag börjar blöda och det känns som en kniv och gör jätte ont. Har velat söka hjälp jätte länge nu. Men jag vet inte om det är något jag behöver söka hjälp för. Känns som att jag inte mår tillräckligt dåligt för att kunna få någon bra hjälp. Har sökt på nätet och försökt få reda på vad det är som detta kan vara, om det är ångest, depression eller vad det nu är. Men vet inte. Jag behöver verkligen hjälp, till vem ska jag söka hjälp? När behöver jag söka hjälp? Och hur vet jag om jag behöver söka hjälp?

Hej, tack för din fråga.

Du har under en lång tid levt under en stark press och stress, blivit utsatt för sexuella trakasserier, hotad och sårad. Du har dövat alla starka känslor med droger, alkohol och genom att skada dig själv, för att överhuvudtaget kunna "stå ut". Du har fantastiskt nog haft styrkan att ta dig ur detta elände, och även lämna din kille. 

Men sedan tog det stopp. Du har inte lyckats släppa och lämna detta bakom dig, lyckats bygga upp dig själv igen, utan fastnat i ett "ångestträsk". Känslomässigt låter det som om du "lever kvar" i din svåra situation, trots att du teoretiskt inte gör det.

Om man varit med om ett trauma av något slag, (vad som upplevs som trauma är väldigt individuellt) så kan man efteråt drabbas av PTSD, post traumatiskt stressyndrom eller sk ”stressreaktioner”.

De mest framträdande symtomen på PTSD är:

• överdriven vaksamhet

• undvikande beteende – ovilja/oförmåga att prata om traumat eller något som relaterar till det

• återupplevande av traumat, ofta som påträngande minnen, så kallade flash-backs, eller mardrömmar, "man fastnar" i tidigare upplevelser.

Personer som lider av PTSD kan bli känslomässigt avskärmade, får koncentrationssvårigheter, sömnproblem, ångest, depressioner, anhedoni (avsaknad av lust), isolerar sig, med mera.

De söker ofta till primärvården men sällan för PTSD.  Den som är drabbat vet sällan själv vad det handlar om, utan söker i stället hjälp för problem som är resultatet av PTSD såsom sömnsvårigheter, huvudvärk, problem med mage och tarm, depression, ångest eller missbruk.

Många människor som upplevt traumat ”läker av sig själva” men om man ”fastnat i symtomen” och inte kommer vidare, fastnat i undvikanden och hög ångest, så kan man behöva psykologisk behandling för just detta.

Jag vet inte din ålder, men jag får en magkänsla att du är över 18 år, kontakta din Vårdcentral för första bedömning. Om du är under 18 så är det naturligtvis BUP du ska vända dig till, tillsammans med dina föräldrar.

Under 1177 region Uppsala och V G region finns bra information och material om ptsd och andra traumareaktioner, symtom, konsekvenser och behandling, både för barn och vuxna. Posttraumatiskt stressyndrom, PTSD - 1177 Vårdguiden

För behandlingsformer med god evidens kan jag räkna upp följande;

-Prolonged exposure (Edna Foa) finns inom primärvård, psykiatri och privata aktörer.

-EMDR (Eye movement desensitization) Kan också finnas inom primärvård, psykiatri och privat.

-Cognitive processing therapy för PTSD (Resick)

-Cognitive therapy för PTSD (Anke Ehlers)

- Traumafokuserad KBT. (Du kan själv googla vad de innebär/ hur en behandling går till.)

Ångest och stress som är väldigt mycket fysiska symtom är naturliga reaktioner på upplevd fara/obehag.

Det är som ett brandlarm som scannar av faror och börjar larma då någon fara är i närheten, en överlevnadsfunktion som gjort att mänskligheten överlevt.

Tyvärr kan inte detta ”varningslarm” skilja på verkliga faror och faror som bara finns i våra tankar, i vårt huvud.

Då man varit med om ett trauma, så blir detta larmsystem extra känsligt, och ”kickar igång” i väldigt många olika situationer, vid minnen som triggas av våra sinnen, (lukter, ljud, syn mm)

Det beteende som hänger ihop vid stress/ångest är ju att fly och undvika, att skydda sig från en fara, fullt logiskt då det är en verklig fara (brandrök, jagad av farligt djur, överfall etc)

men om alla ”faror” bara finns i vårt huvud så blir det en ständig och lättriggad ångest.

Det blir då som om din känsla av att ångesten aldrig klingar av, det triggas hela tiden av nya situationer, händelser och minnen.

Du går i en ständig beredskap för att fly eller slåss mot faran. Tipsar dig att se Anders Hansens program på SVT play. Din hjärna, Din hjärna – 1. Stress | SVT Play det första som handlar om stress, och avsnitt 5 "lika men unika" det som handlar om psykisk ohälsa, där tar de bl.a. upp PTSD.

Man skulle kunna säga att så länge du blir rädd, känner stress/ångest i olika situationer och vid olika händelser, och kanske också gör det beteende som hänger ihop med detta, dvs fly/undvika, så kommer ju ångesten att väckas igen nästa liknande tillfälle. Gör man som man alltid gjort, så får man och blir det som det alltid blivit..

Man behöver träna på att göra på ett annat sätt. Lära sig om sina reaktioner, lära sig använda verktyg/strategier för att hantera ångest/stressreaktioner.

Ångest/stress är ju en förberedelse i kroppen för att fly eller slåss mot faror. Det sker en mängd förberedelser som att hjärtat pumpar hårt för att syresätta muskler, göra oss starka o snabba. Ytlig andning av samma anledning.

Tunnelseende för att ha fullt fokus på faran. Ökad puls/blodtryck. Spända muskler mm (läs mera om ångestreaktioner på webbsidan)

Du kanske kan testa BETEENDEANALYS på vår webbsida, för att lära dig lite mera om dina beteenden och reaktioner, vilka situationer som triggar igång dem och vad du då gör. Se en kedja av händelser, hur situationer, tankar, känslor, kroppsreaktioner påverkar det vi GÖR, beteendet, och vilka konsekvenser det får på kort och lång sikt.

För att sen så smått stegvis förändra beteenden. På kort sikt kanske du undviker och flyr, hjälper ju definitivt mot ångesten kortsiktigt, men på längre sikt ökar den och allt fler situationer väcker och triggar ångest, i en ond cirkel.

Att stegvis utsätta sig, lära sig hantera i situationen mm är vägen för att hantera ångest/stress larmsystemet. Att jobba med just andning och avslappning, är som att säga till hjärnan och kroppen; ”det är ok, det är lugnt, det finns ingen fara här, du behöver inte vara beredd”..

Dessa reaktioner är ju bra och viktiga om faror/stress inte förekommer så ofta, och man drabbas av en verklig fara, men har man ett ständigt stresspåslag ”för minsta lilla” så blir man ju väldigt trött och ”slut” i kroppen och huvudet.

Då är det viktigt att ha olika former av återhämtning, för att stresshormoner ska ”gå ur kroppen.

Man kan dessutom träna sin hjärna precis som en muskel. Det är därför man tränar t.ex. medveten närvaro, att styra sin uppmärksamhet. Det heter medveten närvaro- mindfulness. Ett mycket användbart verktyg. Du kan läsa mera om medveten närvaro, styra din uppmärksamhet, på vår webbsida och i våra appar. www.snorkel.se 

Träna på att använda olika ”verktyg” för att återhämtning.

Snorkelövning och appen

Skills Uppsala Snorkel reglera känslor (kod x330) innehåller övningar och strategier som andning-avslappning-krisfärdigheter och övningar i medveten närvaro, för att hantera ångest/stress, och kan absolut vara till hjälp för dig.

Och eventuellt i samverkan med PTSD bedömning och behandling. 

Fysisk aktivitet, mat, sömn och positiva aktiviteter är det första ”skyddet”.

Det är byggstenar för all fysisk och psykisk hälsa.

Läs mera, kolla in våra appar, skriv gärna igen till frågelådan om du vill. Berätta för din familj om hur du mår och har det, du behöver stöd och förståelse.

Hoppas att detta svar var en liten bit på vägen. Kram från Snorkel