Har svåra flashbacks, minnen, PTSD

Hej.

Jag har under en längre tid plågas svårt med PTSD.

Mina flashbacks blir bara värre och värre.

Har varit inlagd nyligen för ett självmordsförsök men ingenting görs för att ta mej på allvar.

Väntar på att få gå på EMDR men väntetiden kan vara ett år och jag har inte den tiden. Jag orkar inte mer.

Vad ska jag göra?

Hej, tack för ditt brev.

Om man varit med om en svår och traumatisk upplevelse, varit utsatt på något sätt, kan man efteråt drabbas av småra minnen, återuppleva det som hände i tanken, med sina sinnen (ljud, lukter, bilder, känseln och smaker) på ett mycket obehagligt sätt.

Detta framkallar svår ångest/obehag, och man har svårt att gå vidare och lämna det "fruktansvärda som hänt" bakom sig.

Man undviker platser, undvikaer att tänka och att prata om vissa saker, träffa personer, eller t.ex. se, höra, och äta vissa saker som framkallar dessa minnen och återupplevelser, för att slippa de otäcka upprepningar av det som hänt.

Detta hindrar peronen svårt på olika sätt i sin livssituation.

Så kan man kortfattat beskriva PTSD.

Du väntar på en typ av behandling, EMDR, som ibland brukar anvädas vid behandling för PTSD. Men skriver att väntetiden kan vara upp till ett år...

Då är det inte konstigt att de starka känslorna tagit överhand och du t.o.m. försökt ta ditt liv i ett rop på hjälp och i desperation för att slippa ifrån dina flashbacks och ditt lidande.

Men du, ge inte upp, man kan faktiskt må mycket bättre, komma vidare i livet, slippa detta lidande.

Det som bidrar till att, som du beskriver, det blir värre och värre, är att man försöker undvika, "stå emot" "kämpa emot" de starka känslorna och det obehagliga minnena..

På ungefär samma sätt som ångest bara blir värre och värre ju mer man försöker undvika den...

I behandlingen ingår att i lungn miljö, med olika strategier, gå igenom det som verkligen hände, komma över eventuella känslor av skuld o skam, sörja, känna ilska o.sv., och i steg börja närma sig alla tankar, platser, och situationer som man undvikit, för att kunna acceptera det fruktansvärda som hände och kunna lämna det bakom sig och gå vidare i livet.

Sedan kunna minnas utan denna fruktansvärda ångest, och så småningom så bleknar minnena..

Alltså ungeför som man jobbar med annan ångestproblematik.

Utsätta sig, närma sig för sina rädslor och sin skräck, och använda olika strategier, verktyg, för att hantera sin ångest. Du skulle så länge, i väntat på din behandling, kunna använda samma strategier som finns under fliken

"vad göra vid självskadandebeteende"

Alltså krislista och krisfärdigheter, träna avslappning och andningsövningar, använda och träna medveten närvaro, för att fokusera på annat och för att vara helt i nuet och hålla dina minnen tillbaka.

Läs på hemsidan om ångest, www.snorkel.se

vad man kan göra och om medveten närvaro.

Vill också tipsa dig om att läsa en bok som heter " Att leva ett liv inte vinna ett krig" som Anna Kåver har skrivit, den handlar om något så svårt som acceptans, att kunna acceptera fruktansvärda och svåra saker som drabbar oss. Acceptans handlar inte om att tycka något är OK, utan om att kunna se det som hänt, utan att kämpa emot, känna den smärta det trots allt orsakat oss, men inte behöva känna ett oändligt lidande...

Skriv gärna igen om du vill, läs på hemsidan, öva träna och framförallt GE INTE UPP!

Du har mina varma tankar, hälsningar Snorkel.