Har jag social ångest?

Hej Jag har en fråga som jag har undrat över länge, och nu bestämt mig för att försöka få svar på.

Jag har länge undrat över om jag har social ångest.

Men jag har alltid tänkt att mina problem inte är tillräckligt stora för att det ska kunna vara det. Efter det har jag också tänkt att jag har en liten släng av det, om man ens kan ha det??

Eller så är det kanske bara dåligt självförtroende..?

Jag tycker det är jobbigt att ringa telefonsamtal till alla förutom familjen. Framför allt till folk jag inte känner. Men även viktiga telefonsamtal om tex jobb eller liknande. Det är väldigt jobbigt att fråga om folk vill ses. Näst intill omöjligt till alla förutom mina närmsta vänner och familjen.

Det är även jobbigt att ta kontakt med folk och att höra av sig, till alla egentligen. Jag tycker också det är jobbigt att bjuda hem folk och att vara värd.

Det tar emot med alla med men inte så mycket med mina två närmsta kompisar. Jag har träffat kuratorer och liknande innan på grund av andra problem (utmattningsdepression) men har aldrig fått ur mig det här.

Det har alltid tagit emot och det har känts som att de ska döma mig. Jag har skämts för mycket för att erkänna hur jobbigt jag tycker det är och hur dålig jag är på den sociala biten. Tack för svar, XX

Hej, tack för ditt brev.

Du skriver att du undrar om du har social ångest (social fobi) vilket innebär att ha ångest och vara rädd i sociala situationer, alltså i sammanhang då andra människor är med, och då man ska prata, äta, ringa, eller göra något då andra tittar på.

Det brukar också vara så att ångesten väcks INFÖR sociala situationer, och att det blir så jobbigt så man undviker den situationen.

Efter en social situation så är det vanligt att man dömer sig själv på många sätt, inte tycker att man gjort något rätt eller bra, vilket också gör att sociala situationer blir ännu jobbigare.

Det är också vanligt att man nästan ständigt oroar sig för om någon ska fråga dig om något, eller om du ska behöva redovisa eller är rädd för att göra något inför andra.

Social ångest är ett vanligt problem, och vanligt från unga år och kan finnas kvar hela livet. Man är rädd för att göra fel, har katastroftankar på att inte duga, eller på annat sätt" göra bort sig"

Man är så rädd osäker och ångestfylld, så det känns i hela kroppen, många försöker att synas så lite som möjligt, håller sig undan, slutar att träffa andra eller prata med andra, man börjar mer och mer undvika situationer med andra människor.

Detta innebär att man blir allt mer ensam och "utanför" att man får mindre och mindre träning i att vara och prata med andra, och rädslan och osäkerheten bara växer.

Den vanliga reaktionen vid stark ångest, är att fly och undvika, det funkar ju bra på kort sikt, men på längre sikt så blir vara ångesten och svårigheterna värre.

Man behöver möta, lära sig hantera, ”träna på att utsätta sig”. Ångest är smärtsamt och jobbigt, det känns i hela kroppen, det är vårt inbyggda larmsystem som ska skydda oss då faror hotar vår existens.

Man upplever något som tolkas som fara, hjärnan signalerar direkt till kroppen, utan att vi hinner tänka alls ibland, och ”larmsystemet” sätter igång, det sker en massa saker i kroppen som ska göra oss snabba, starka och stridsberedda. (hjärtat slår hårt pumpar blod till musklerna, tunnelseende-bara fokus på faran, snabb ytlig andning mm) Då man har social ångest så sätter detta larmsystem igång, ibland bara av TANKEN på en social situation, som alltså egentligen inte är en fara för oss.

Det blir så obehagligt så vi undviker eller flyr från situationen. Man spänner sig, allt blod går till musklerna så man kan inte tänka klart, det hettar i kroppen, man upplever att man rodnar ”torr i munnen och får då svårt att prata.

Man har allt fokus på sig själv och har skräcktankar över hur andra uppfattar en, hur man ser ut, låter, mm.

Om du läser på den här sidan om oro/ångest, vad det är, hur det känns och vad man kan göra, så kommer du att läsa om att det handlar om att börja jobba med sin oro/ångest, att övervinna den och börja våga göra det man är så rädd för, tar lite tid och är jobbigt.

Men framförallt DET GÅR!!! Man tränar i små steg att göra det man är rädd för, gör det medan man slappnar av, andas och väntar till ångesten lägger sig.

Man börjar med ett sådant steg som man klarar av och ökar efter hand. Vet din familj hur tufft du har det, har du pratat med dem, de kanske känner igen sig i din situation.

Om man har det jättejobbigt så kan man behöva hjälp med detta, vänd dig isf till din Vårdcentral. När du börjar träna på detta i lagom takt och lagom nivå, så vänjer du dig mer och mer, du klarar av situationer och du blir mindre rädd.

Du vet vad ångesten är när den kommer, varför den kommer, hur den känns och vad du kan göra.

Läs också andras frågor och svar om oro/ångest och social fobi. så förstår du ännu mera vad du kan göra.

Du kan ha hjälp av vår app Skills, Snorkel reglera känsla. Som handlar om känslor och om att träna på att reglera starka känslor. Genom att stanna upp, andas lugnt och slappna av, samt göra tvärt emot vad känslan (rädslan vill) Göra fast man inte vågar, fast det är jobbigt och svårt.

Kan tipsa dig om två bra böcker som handlar just om detta.

Dels ”Social ångest- att känna sig granskad och bortgjord” av Anna Kåver och

”Social fobi-social ångest” av bla. Tomas Furumark.

Där kan du läsa mera konkret hur behandling/träning kan gå till . Jag vet inte var du bor, men det finns också internetbehandling vid social fobi, där man har kontakt via nätet och tränar mellan kontakttillfällen.

Googla på social fobi-social ångest. Berätta för din omgivning och se till att få hjälp med detta. Läs också mera om hur behandling kan gå till.

Gå inte ensam och ha det så här jobbigt. Skriv igen om du vill, kram Snorkel.