Har inte förmåga att förstå andra, blivit utsatt fysisk och mobbad i min barndom.

Hej!

Det är definitivt något fel på mig.

Jag har inte förmågan att förstå andra människor, både hur de känner och varför de beter sig på ett visst sätt. Och detta orsakar spontant olika problem i mitt liv.

Jag vet inte vad det är för fel på mig och jag vet inte hur jag ska göra en förändring, därför har jag sökt hit. Från början trodde jag bara att jag var lite autistisk, eftersom jag aldrig har varit bra med att hantera allt socialt under hela min uppväxt. 

Har fått många kommentarer om mitt beteende. Men har aldrig varit intresserad att fixa dem, för jag avskyr att göra som andra säger. Men jag insåg precis att detta vore något på allvar.

Min hjärna fokuserar okontrollerbart på de trauma jag hade i min barndom. T.ex. fysiska misshandel, mobbning, kränkning. Dock har jag också haft många positiva händelser.

jag spelar de trauma scenerna om och om igen i mitt huvud tills det blir för mycket att hantera, så börjar jag gråta hysteriskt vilket har alltid varit mitt sätt att hantera starka känslor. Dessutom märker jag nästan bara på det negativa om allting, mig själv, mina vänner och mina föräldrar.

Jag grät mest för mig själv men också ett par gånger inför min mamma, som alltid har varit en ganska bra lyssnare att berätta mina svårigheter till. Men igår reagerade hon helt annorlunda. Vi fixade förrådet tillsammans och då hittade vi ett bord som vi hade innan vi flyttade hit, och min hjärna påminde mig om hur min far försökte göra illa om mig många gånger just bredvid detta bordet, fast det var för länge sedan.

Jag stannade medan jag åter igen spelade om de scenerna, mamma frågade varför jag stannade och så svarade jag ärligt. Mamma blev arg direkt, sa att jag inte borde fokusera på de sakerna. Sedan gick hon bort och började gråta. Hon är en person som aldrig gråter och hatar att gråta. Jag fattade absolut ingenting, gråter hon för att jag blev illa behandlad eller va? Jag sa ingenting för att jag visste att jag kommer missförstå hennes känslor och göra allting värre. Så jag gick och lagade hennes favoriträtt då det var nära lunchtid. Men hon blev fortfarande missnöjd och frågade varför lunchen inte var klar när hon var hungrig.

På eftermiddagen skällde hon ut mig rejält och då visste jag varför hon grät. Hon skrek att jag är extremt otacksam mot mina föräldrar. Jag är helt blind när det gäller allt bra de gav mig och allt de gjorde för mig, jag tar bara allt som en självklarhet. Det enda jag gör är att klaga på de minsta misstag de gjorde för hundra år sen, och jag visade varken det minsta tacksamhet eller kärlek mot mina föräldrar. Det är inga därute som har lika bra familj som jag har. Andra familjer kanske ser bra ut men de visar ju aldrig vad de gör inom familjen. Jag ska inte tro att jag är speciellt eller patetisk, flera miljoner barn blir misshandlad och kränkt varje dag.

Hon sa att hon aldrig vill höra mig klaga om min pappa framför henne. Hon sa att pappa kan ge henne mat när hon är hungrig men jag kan inte. Och hon vill att jag ska flytta ut så fort jag fyller 18, helst ännu tidigare. Det var det som hände. Jag insåg att det hon sa stämde en del. Jag har inte haft någon vilja till att verkligen älska mina föräldrar, även om man borde göra det. jag fokuserar bara på det negativa om allt i livet, de bra minnen glömmer jag bort helt och hållet. Jag har svårt vid vissa tillfällen med att förstå eller vara tillräckligt tacksam mot andra, kanske är det pga. jag är för ung. Jag visste inte allt detta innan och trodde bara att det var pga. att jag har haft ett betydligt tuffare uppväxt än andra barn.

Men när jag sitter ner och funderar på det så är det många som har haft det ännu jobbigare men ändå lever gladare än mig, nu verkar det som att det är något fel med den psykologiska delen av mig.

Och undrar vad det är för problem plus hur jag ska göra. Jag tror inte att min mamma vill prata med mig något mer så jag måste hitta någon annan att fråga. En 15årig tjej

Hej, tack för ditt långa brev.

Vill börja med att säga att man inte kan jämföra andras svåra händelser, trauman, med egna svåra händelser och trauman. Det är väldigt individuellt; hur sårbar man är, om saker hänt flera gånger, hur situationen i sin helhet var runt personen just då, vilket stöd och förståelse man fick just då och senare med mera.

Du har varit utsatt för flera svåra händelser ett flertal gånger, nämner fysisk misshandel, mobbing och kränkning. Allt detta är djupt kränkande handling som kan sätta djupa spår, vilket det också gjort för dig. Inte ovanligt att man, precis som du, blir "avstängd" har svårt att förstå sig på andra, eller får psykiska problem som oro/ångest. 

Du tänker på det du varit utsatt för, det som hänt väcker starka känslor, och det gör att du fortsätter att må sämre och får ångest, trots att du inte är utsatt just nu.

Har man varit utsatt för ett svår händelse, ett trauma, så är det inte ovanligt att man fastnar kvar i det som hänt och har svårt att gå vidare. Man kan ha drabbats av något som kallas PTSD post traumatiskt stressyndrom, eller "stressreaktion", och kan behöva behandling för detta för att kunna släppa och gå vidare.

De mest framträdande symtomen på PTSD är:

• överdriven vaksamhet

• undvikande beteende – ovilja/oförmåga att prata om traumat eller något som relaterar till det, undviker liknande situationer/platser.

• återupplevande av traumat, ofta som påträngande minnen, så kallade flash-backs, eller mardrömmar

Personer som lider av PTSD kan bli känslomässigt avskärmade, får koncentrationssvårigheter, sömnproblem, ångest, depressioner, isolerar sig, bli extra känsliga med mera.

Läs mera om PTSD här;

Posttraumatiskt stressyndrom, PTSD - 1177

Att du inte är utsatt just nu är det viktigaste, det första är ju att omedelbart få stopp på kränkande beteende, fysisk våld och mobbing..

Men sedan behöver man komma vidare, lära sig leva med det som hänt, våga börja lita på människor igen. Det är svårt, och olika människor tar sig igenom svåra händelser på olika sätt.

En del behöver prata igen det som hänt med någon utomstående, känna sorg, ilska, ledsnad etc. med någon.

Andra finner tillräckligt stöd hos familj eller vänner.

Hur som helst behöver man konkreta strategier för att komma igenom en svår händelse, hantera de starka känslor som händelsen väcker. Den går inte att bara skjuta undan.

Din pappa, som ska vara din trygghetsperson, har utsatt dig för kränkande behandling då du var barn, det blir en svår situation att fortsätta leva tillsammans.

Då du tar upp detta med din mamma nu så reagerar hon starkt, hon vill låta det som hänt tidigare ligga bakom er, och klarar inte riktigt att möta dig i sin smärta över det som hänt.

Hon tar din pappa i försvar, eftersom hon är beroende av honom för försörjning mm.

Även om du behöver prata med någon utomstående, på elevvården, första linjen mottagning eller BUP, så behöver du stöd från vännen och familjen. 

Ni kan behöva familjebehandling, prata om detta i familjen, se det som hänt, acceptera, för att kunna gå vidare.

Är det så att du tar på dig skuld i det som inträffat, skäms du eller tror att det är något fel på dig som blivit illa behandlad? Det är inte ovanligt att man tänker och känner så.

Vänd dig till elevvården på din skola, om det är lättare kan du väl försöka skriva ned hur du mår och känner. Försök också att fundera på hur du vill att ditt liv ska se ut, vad du vill göra, upptäcka, vilka du vill umgås med etc.

Om man blivit illa behandlad har man en extra känslighet i situationer med andra, man tolka lätt negativt vad andra säger och gör, tar åt sig och blir ledsen för små saker. Låter som att det är så för dig.

Hur mår du och hur ser det ut i ditt liv i övrigt? Har du svårt att sova? Hur äter du? Hur ser det ut i ditt liv rent allmänt gällande kompisar, familj, skola och fritidsaktiviteter?

Denna webbsida handlar om olika verktyg, information och övningar vid psykisk ohälsa hos barn/unga. Som t.ex. nedstämdhet, oro/ångest och stress.

Det finns information under VAD ÄR och VAD GÖRA. Det finns också två appar dels,

Snorkelövning som är röstövningar i att t.ex. hantera ångest, avslappning, andningsövningar, vara medveten i nuet, krisfärdigheter mm.

Skills Uppsala Snorkel reglera känsla (använd kod X330) som handlar om känslor, varför man har dem, vilka beteenden som hänger ihop med känslor och vad man kan göra för att minska, reglera starka känslor.

Beteendecoach ”se en kedja av händelser”. Det handlar om att lära känna sig själv och sina reaktioner.

Hur situationer, tankar, kroppen och känslor påverkar det vi gör. Och vilka konsekvenser det vi gör får, på kort och lång sikt.

Se instruktionsfilmen, läs informationen, kolla på färdiga kedjor, målsättningar med mera.

Prova först att göra kedja med färdiga alternativ, det är lättast i början.

I vilka situationer, vilka tankar, känslor, hur känns det i kroppen, när du går undan vilka konsekvenser får det på kort och lång sikt?

Alternativa beteenden? (Din sårbarhet är ju bland annat att du tidigare varit mobbad och är extra känslig)

Du kanske kan fundera lite mera vad som väcker din ledsnad och ångest tankar påverkar oss jättemycket, men tankar är tankar ingen sanning.

Läs mera om tankar och negativa tankar här och om att stoppa övertänkande, bokstavligen resa sig upp, bryta och göra något annat. Snorkel - Tankar

Du kan behöva hjälp att prata med dina föräldrar om hur du mår. Kontakta till exempel kurator på din skola, ni kan tillsammans försöka ”reda ut” lite hur det ser ut för dig, och vad du skulle behöva för hjälp.

Ni kanske kommer fram till att du skulle behöva en bedömning och eventuellt kontakt på BUP, eller om du och kurator kan ha några samtal för att hjälpa dig må bättre igen.

Du kan också läsa och prova på egen hand.

T.ex. balans i livet, testa formulär och veckokort. Målsättningar, var är jag och vart vill jag nå. www.snorkel.se 

Vilka långsiktiga mål du vill ha. Vilka steg behöver du ta för att nå dit, vad behöver du, vilka små delmål ska du ha. Jobba med stresshantering och övningar i att hantera oro/ångest. Viktigt är också att du sköter om, tar hand om och är snäll mot dig själv, mat, sömn och fysisk aktivitet är viktiga byggstenar i all fysisk och psykisk hälsa.

På Snorkels webbsida under tonåring, hittar du lite mera information om mobbing, samt information om olika föreningar bl.a. föreningen Utfryst och Friends, som arbetar aktivt mot mobbing.

På www.umo.se kan du t.ex. skriva med andra ungdomar som varit utsatta.

Skriv igen i frågelådan om du vill, och berätta mera om hur det fungerar för dig, sköt om dig själv, hoppas detta är en bit på vägen.

Kram från Snorkel