Har en sådan fruktansvärd hälsoångest, rädd för att jag eller någon nära ska bli allvarligt sjuk.

Jag kan inte sluta oroa mig.

Har sån hälsoångest att den tar över min vardag, det går inte en dag utan att jag känner en oro i hela kroppen.

Är rädd för att jag eller någon i min närhet ska få en allvarlig sjukdom.

Hej, tack för ditt brev.

Du hade inte skrivit någon email så kunde inte svara direkt till dig.

I dessa dagar, med vår Covid 19 pandemi, är det nog väldigt många som delar din ångest och rädsla.

Ångest fyller en viktig funktion, vi ska akta och skydda oss, våra nära och kära.

Utan ångest hade inte människan överlevt.

Vi SKA vara försiktiga idag, MEN rädslan, ångesten och skräcken får inte ta över vårat liv, ta över helt så att vi blir lamslagna och slutar leva.

Vi ska ha en "lagom" dos som gör oss försiktiga och observanta men inte ta över helt.

Då behöver man jobba med strategier aktivt för att reglera den, ta kontroll över den.

Jag påminna om att ångest är en naturlig reaktion, helt ofarlig, (men väldigt ”smärtsam” obehaglig och jobbig) och väldigt viktig, utan ångestreaktionen skulle alltså inte mänskligheten ha överlevt.

Det är en överlevnadsstrategi.

Helt avgörande för vår fortlevnad då vi levde som grottmänniskor, vi var tvungna att reagera snabbt, starkt och ”utan att tänka så mycket”, vid faror av olika slag.

Som tex vilda djur, farliga insekter o reptiler, farliga höjder, giftiga bär o växter, vid överfall av andra ”infödingar” mm. Hjärnan signalerar FARA till kroppen som förbereder oss att fly eller slåss för vårat liv.

Det sätter igång en massa kroppsreaktioner för att göra oss starka, snabba och smidiga, för att kunna just fly eller slåss. Hjärtat slår snabbt för att pumpa blod ut till musklerna, andningen blir snabb och ytlig, vi får ”tunnelseende för att fokusera bättre, svettningar för att ”glida bättre, andra mindre viktiga funktioner i kroppen som tex matsmältning avstannar.

(du kan läsa mera om ångestreaktionerna i kroppen och dess funktion)

Om man blir jagad av ett farligt djur eller håller på att bli överfallen av en rånare, så tänker man inte så mycket på dessa kroppsreaktioner, man har fullt upp med att fly eller slåss för livet.

Men dilemmat är att hjärnan och kroppen inte kan skilja på en verklig fara, eller på en ”fara” som bara finns i vårat huvud och av tankar/överdrivna oros-fantasier- och katastroftankar, samma system sätter igång oavsett.

Är man rädd för att åka buss, prata med andra, stå i kö eller sitta i klassrummet, eller bara tänker att något hemskt kan hända, så sätter detta system igång även då.

Och då känns det väldigt obehagligt att hjärtat klappar, andningen skenar, svettningar, yrsel, flimrande syn mm. Då man har panikångest är det dessutom just dessa ”kroppsreaktioner” som man är extra rädd för, det är starten av något i kroppen som sätter igång ångestsystemet.

Man kan säga att vi har som en sorts inbyggd scanner, som scannar av faror, något som även det var livsviktigt då vi startade ”människokarriären”. Den var ju viktig då hela världen bestod av en massa faror hela tiden, vi var tvungna att vara beredda och kunna fly eller slåss.

Idag har många den ”scannern” kvar, man har en ökad beredskap för det man är rädd för, vare sig det handlar om ormar, andra människor, sjukdomar eller ångestsymtom från kroppen.

Minsta lilla pirr eller bara tanken på att utsättas för något, gör att vi tänker FARA och systemet sätter igång.

Allt känns då så obehagligt, vi tänker att ”detta klarar jag inte av” och så lämnar vi situationen eller blir paralyserade och kan inte komma oss för att göra något alls, fastnar i tankar och oro.

Det leder också till att allt fler situationer känns ”farliga” vi känner att vi inte har kontroll över kroppen, är rädda för vad som kan hända och vad andra ska tycka.

Man blir livrädd för att få ångest bland andra och isolerar sig och slutar med det mesta.

Man blir mer och mer ”handikappad” och passiv. Känner du igen detta??

Starka känslor och ångest utgår från hjärnans del Amygdala, då man reagerar och agerar starka känslor gör man saker som är ogenomtänkta och utan att tänka på långsiktiga konsekvenser. Vi ska bara fly eller slåss. Vi behöver stanna upp, andas lugnt och slappna av, för att få kontroll och kunna tänka logiskt, se konsekvenser av det vi gör/fastnar i, se mönster, sammanhang osv, få kontakt med våra frontallober.

Vi kan tyvärr aldrig vara "riktigt säkra" om man fastnar i det, att göra sig själv och andra så "säkra" att inga faror fanns alls, då skulle vi inte kunna leva, vi skulle behöva vara helt passiva, inte gå ut, inte träffa andra, inte kunna äta nästan något, inte resa, inte köra bil, inte cykla, ja, vi skulle knappt kunna göra något alls, för faror finns över allt, i allt.

Därför måste vi lära oss att "stå ut" med ett visst mått av "osäkerhet" utan att "gå under" av rädsla..

Man kan få kontroll över sådan här ångestproblematik, ångestreaktionen är jätteviktig, den behöver du ha kvar, med lära dig att inte bli rädd för den, ta kontrollen över den, hantera den, inte låta den helt ta över och styra ditt liv.

Men visst får du vara beredd att jobba, och ha dina mål det du har att vinna på detta, i sikte. Du kan fixa det, ingen annan tyvärr, det är DU som behöver ta kommandot.

Du kan prova BETEENDEANALYS som finns på snorkels webbsida, för att lära sig se mönster, se tankar, känslor, vad man GÖR för att hantera sina tankar/rädslor och svåra situationer, samt konsekvenser på kort och lång sikt. Se instruktionsfilm och exempel så förstår du hur du kan göra.

När du känner igen de situationer som triggar din ångest, känner igen dina symtom på att den ”sätter igång” och känner igen vad som händer i kroppen, så behöver du få upptäcka att du KAN få dem att lägga sig.

(Genom att slappna av, andas lugnt, Räkna andetagen, distrahera dig, mm) (Kolla övningar i appen Snorkelövningar.) Stanna kvar i situationen tills ångesten lägger sig lite.

Ha en plan för vad du behöver träna på, vad du ska göra (krisplan) då ångesttankar är på väg att ta över och hindra dig. osv.

Träna på att säga STOPP till sig själv, stanna upp/bryta- faktiskt aktivt resa sig upp och GÖRA något, inte bara tänka att jag ska inte tänka...

Och träna på att andas lugnt, magandas och slappna av i kroppen, ångest gör att man spänner hela kroppen och ångesten "hänger kvar" - kroppen upplever fortsatt FARA, man behöver slappna av.

Om man inte är helt och fullt med på det man behöver göra, och gör det medvetet så att säga, så funkar det inte bra. Om jag är livrädd för spindlar, men går fram till spindeln i lådan, håller andan, är fortfarande på helspänn, kanske blundar etc så spelar det ingen roll hur många gånger jag gör det, ångesten släpper inte i alla fall.

Det gör också att ångesten inte minskar, eftersom jag inte själv litar på att jag klarar av att HANTERA ångesten och situationen.

Ladda ner appen Skills Snorkel reglera känsla, där får du hjälp att öva på stopp, andas, slappna av. (använd kod x330) Och Res dig upp och GÖR något.

Du kan kolla på filmen på webbsidan under krisfärdigheter, om TIPP färdigheter, det kan också vara ett sätt att bryta orostankar.

Har du provat mindfulness - medveten närvaro, det handlar om att styra fokus och uppmärksamhet, till det som är och händer här och nu, till det jag GÖR, istället för fokus på orostankar på saker som hänt eller orostankar på framtid.

Tankar är tankar, ingen sanning. Katastroftankar är inte mera sant än tankar på att vinna högvinsten på lotto, hitta en miljon, bli kontaktad av ett filmteam eller helt plötsligt upptäcka att man har en enormt bra sångröst.

Man kan också träna på att föreställa sig sina tankar som kommer och går, som en kassörska som sitter vid löpandebandet på affären. Hon tar upp en vara, tittar på den, scannar av den och låter den försvinna på bandet, och tar en ny vara. Hon fastnar inte vid en vara, börjar titta noga, fundera var den kommer ifrån, vad den ska användas till, om den är bra eller dålig. Träna på samma sätt med dina tankar ”där kom en tanke att… den gör mig orolig, där kom en tanke att.. o.s.v släpp den sedan.

Om man hela tiden oroar sig för att något hemskt kan hända, tänker katastroftankar, blir passiv och gör inget annat än oroar sig, så missar man att ta till vara tiden, uppleva, umgås (idag med viss försiktighet) mm.

Avslappningstekniker, andningsövningar mm finns också i Appen Snorkelövning.

Ladda ner den och lyssna, träna på övningarna..

Läs mera på denna sida om ångest, vad är och vad göra. Något annat som är viktigt i denna svåra period som vi alla befinner oss i, och överhuvudtaget då man har stark oro, är att ha någon att dela sina tankar med.

Att sätta ord på, höra sig själv uttrycka sina tankar, ger också en annan bild och upplevelse av tankarna, man får lite distans till dem, och man får höra andra som delar och andra som tänker och gör på annat sätt.

Vem kan du dela dina tankar med?

Man kan också bestämma sig för en viss tid, en orostid, kanske varje dag, eller varannan, mellan t.ex. kl 12 till kl 12.30. varje dag, DÅ får jag oroa mig, tänka katastrofer, fundera, vara uppslukad, mm MEN bara då.

Sedan bryter jag genom kanske larm på mobilen, och reser mig och aktivt gör något, går ut, duschar kallt, spelar dataspel, ringer någon etc.

Och ska inte "tillåta mig" att tänka orostankar förrän imorgon samma tid..

Hoppas att detta kan vara en liten bit på vägen, att du kan träna på att få kontroll över din oro.

Skriv igen om du vill, kanske dela med dig av egna strategier, eller hur du tränat dessa, kram från Snorkel