Har ångest och är "svartsjuk" på min killes tjejkompisar.

Hej!

Jag är snart 17år, tjej. Jag har haft två förhållanden i mitt liv.

Ett som tog slut för ett år sedan då han tappade känslor och ett förhållande just nu.

Men i både dessa förhållanden har jag ej mått bra alls men det är inte för att dom har varit elaka eller så utan det är jag själv som gör att jag mår dåligt tror jag.

Min pojkvän jag har nu, han har många bra tjejkompisar.

Han brukar umgås med dessa ibland, oftast själv och då brukar de prata bara, umgås typ har han sagt. Han har varit vän med dessa ganska länge också.

Och jag älskar att han har vänner som är snälla, som han kan prata med då det kan vara svårt att parat med killkompisar.

Men... jag mår så dåligt över det. I mitt liv har jag Aldrig varit med om att en tjej och en kille bara kan vara kompisar utan att det är något romantiskt inblandat.

Och därför kan jag inte lita på att det inte finns någon romantisk connection mellan min kille och hans tjejkompisar. Jag har sagt detta till honom en gång att jag tycker det är jobbigt då jag själv aldrig sett något liknande och han förstod, men det finns inget han riktigt kan göra åt det och det sa jag också. Att han få va vän med precis vem han vill. Jag vet inte hur jag ska sluta att tycka att det är jobbigt.

Jag blir också så lätt ledsen över småsaker som händer. Jag älskar honom så mycket. Tex idag hade vi bestämt att vi skulle prata i telefon för vi kunde inte träffas idag då jag måste plugga. Och han glömde det. Det gjorde mig så ledsen, gör fortfarande ont.

Jag hade liksom längtat hela dagen och han glömmer bort... :( detta var bara ett exempel, men jag vet inte om jag överreagerar. En annan gång blev jag jätte ledsen också. Vi pratade och serien Paradise Hotell, som går ut på typ kärlek, sex och spel. Och jag sa ”fatta va kul att vara med i det programmet ändå för att festa och vinna pengar” och sen efter några meningar sa han ”Om jag hade varit med i Paradise Hotell hade jag knullat runt med alla tjejer” Jag blev jätteledsen... jag vet inte om jag överreagerade denna gången heller, jag vill ju liksom inte veta det, att han hade velat ha samlag med andra om vi ej var ihop.

Är jag besatt av förhållandet? Att jag övertänker för mycket på allt han säger och gör? Eller övertänkte jag inte på de två exemplena jag gav?

Det händer såna småsaker jätteofta som gör mig ledsen och det är inte nyttigt för mig att vara ledsen hela tiden.

Vad ska jag göra, och hur ska jag göra för att acceptera min kille och hans tjejkompisars vänskapsrealtion, får ångest bara jag tänker på det...

Hej, tack för ditt brev.

Du beskriver ett känslomässigt dilemma som nog väldigt många unga (och lite äldre med för den delen) kan känna igen sig i.

Kan killar och tjejer vara ”bara kompisar”. Det finns spridda åsikter om det, men saken är att killa och tjejer ÄR bara kompisar ibland.

Det har blivit allt vanligare att det är så. Förr då synen på ”manligt” och ”kvinnligt” var striktare och mera fast, så kanske det var svårare och ovanligare.

Jag försöker svara på dina funderingar så gott jag kan, ge dig strategier i just acceptans, känsloreglering och medveten närvaro.

Men vill också hänvisa dig till www.umo.se

en ungdomsmottagning på nätet där många unga skriver om liknande frågor som dina.

Du funderar lite över om du ”överreagerar” genom din oro, ”svartsjuka” och det faktum att din pojkvän har och umgås med kompisar av motsatt kön.

Just detta OM det är så att han på något vis gör det på ett sätt som är kränkande, signalerar att det är ”mer än vad han säger” att det är, att det förekommer ”tecken” som innebär att du inte kan lita på din pojkvän, att han även på andra sätt beter sig illa eller sårande, det vet bara du.

Din magkänsla leder nog dig rätt med just det.

För om han går över en gräns där blir det hela en helt annan fråga.

Att någon kränker och beter sig illa mot en ska man aldrig acceptera.

Hur ser det ut i ditt liv i övrigt, med skola/jobb, vänner, fritid/intressen och familj? Hur ser det ut med din livsbalans? Balans mellan var som tar och ger lust, energi och glädje?

Läs om livsbalans på www.snorkel.se

Hur ser det ut med din självbild, självförtroende och självrespekt? Har du saker i livet som gör att du ”växer” och mår bra? Prova veckokort för balans i livet.

Tankar och känslor styr och påverkar oss väldigt mycket, liksom om vi ”fastnat i tidigare erfarenheter och upplevelser. Du skriver att du blev ”lämnad” i ditt tidigare förhållande p.g.a. att hans känslor ”tog slut” om detta som hände ligger kvar, finns med i din tolkning av nuvarande händelser, så är det inte alls konstigt att du nu känner en stor oro och rädsla att åter bli ”bortvald” och lämnad.

Då var då och nu är nu. Men man har lätt att påverkas och blanda ihop det.

Man kan behöva träna på att se vad som påverkar och träna på att vara i nuet.

Om man hela tiden tänker och tolkar det som sker negativt, känner känslor utifrån dessa negativa tankar samt ytterligare reaktioner i form av stegrande ångest med ökade ångestsymtom från kroppen (hjärtklappning, hetta, svettning, ytlig snabb andning, spänd mm) i en ond cirkel,

samt att den starka känslan av rädsla, oro, ångest, som utgår från hjärnans del Amygdala, hjärnans sambandscentral, gör att all aktivitet utgår därifrån istället för i dina frontallober där just förnuft, logiskt tänkande, samband, konsekvenser mm finns och utgår ifrån,

så blir resultatet att man har ständig rädsla, oro och negativa tankar och känslor som påverkar ditt beteende på ett negativt sätt.

Du kanske ”kollar av” ”letar tecken” ”är vaksam” ”beredd på det värsta” mm, beteenden som gör att du ständigt är ledsen och orolig och inte kan vara glad, se det positiva, njuta av nuet och det du har.

Det skulle till och med kunna bli så att all denna oro och rädsla för ”det värsta” leder till att ”det värsta” händer…

Tror nog att du läst/hört talas om det.

Du skulle vara hjälpt av att, innan känslor och tankar ”drar iväg” och ångest/panik är ett ”faktum”, reglerar din känsla, styra fokus och uppmärksamhet till frontalloberna istället för i Amygdala och handling utefter känsla.

Du kanske kan vara hjälpt av följande;

Acceptans - acceptans handlar om att ”se verkligheten som den är” behöver inte betyda att man gillar eller tycker är OK, bara att man med kropp, hjärna och hjärta, inser att ”så här är det”. När man INTE accepterar så spänner man sig, tänker NEJ, det här går inte, vill inte, borde inte, tänk om inte o.s.v.

Acceptans är istället att slappna av, andas lugnt, tänka att ”så här är det” .

I början då man bestämt sig för att acceptera något svårt, så behöver man ställa in sig på detta ofta ofta, kanske varje minut.

Beteendeanalys- att se en kedja av händelser, se mönster och om vi fastnat i vissa beteenden som ställer till det på lång sikt.

Finns på www.snorkel.se på startsidan. Se information och film så förstår du mera vad det handlar om. Testa först med färdiga alternativ, för att sedan kunna skriva egna kedjor.

Problembeteenden på lång sikt för dig kanske är just att du fastnar i negativa tankar/tolkningar, att du ältar, kanske är kontrollerande eller har en negativ bild av dig själv/dåligt självförtroende..

Känsloreglering Läs på snorkel.se under vad är och vad göra om känslor och känsloreglering. Prova också vår app Skills Uppsala Snorkel reglera känsla (använd kod x330 gör sedan eget lösenord) Appen handlar om känslor och beteenden som är kopplat till vissa känslor.

Träna på att reglera, lugna dig själv genom övningarna Stopp, andas och slappna av. Träna sedan att göra tvärt emot vad din känsla vill att du ska göra.

Medveten närvaro- mindfulness Att träna på att gå från ”där och då” till ”här och nu” att styra fokus och uppmärksamhet till det som händer, och vad man gör i nuet.

Det finns mycket information och övningar både på snorkel.se och i vår app Snorkelövning.

Tankar är tankar och ingen sanning, men de påverkar oss mycket. Om man fastnar i negativa tankar kan man träna på att tänka sig att man är som en kassörska som sitter i kassan på affären.

Hon har många varor som rullar fram på bandet, hon tar upp en vara, tittar på den, skannar av den, lägger sedan ner den igen och låter den rulla vidare och tar en ny vara.

Hon fastnar inte vid någon vara, funderar på var den kommer ifrån, vad den innehåller eller ska användas till, om den är bra, viktig eller god. Hon bara låter den rulla vidare.

Träna på att låta tankarna komma och gå på samma sätt, som varor på ett löpande band. Tänk ”där kom en tanke att”… då blir jag orolig, där kom en tanke att… då blir jag glad o.s.v.

Hoppas att detta är en liten bit på vägen, träna och öva.

Det är ju också viktigt att du och din pojkvän kan prata med varandra, att han vet att du kämpar med detta, att du vill lära dig att hantera och klara av men att det är jobbigt, ett jobb du gör.

Minskad oro/ångest är inte att undvika eller ”sluta med något” (om det inte är farligt/skadligt på något sätt, naturligtvis) utan att träna på att hantera och kunna klara av.

Skriv i frågelådan igen om du vill, berätta hur det går för dig. Kram från Snorkel