Familjeproblem

Hej, jag har familjeproblem.

Och har problem och sova, svårt och koncentrera mig. Värst ångest för att gå till skolan (pga "Pappa")

Blir sur på småsaker, lätt irriterad och så,.

Sen Svårt och koncentrera mig, jag får som "Flashbacks" glömmer viktiga saker, fattar intengting och så. När jag kommer hem efter en skoldag, däcker jag i sängen här hemma. Sen har jag rädsla för "Pappa" för jag blivit slagen, fått höra ord och så.. Haft Inre stress sen tidigare..

Vad är det som händer? Jag förstår att jag har stress för alla punkter stämmer på det, samt har jag rädsla, oro när han håller på och mejlar med mamma och så. Sen ångest för framtida problem när jag ska till staden där han bor , (Går på skolan där..)

Är det något mer som inte stämmer in här, som jag inte skrivit, För Ångest,Oro,Rädsla och Stress vet jag att jag har..

Hej, tack för ditt brev.

Du har det tufft och svårt, är rädd och orolig för att du lever i en pressad situation. Du har varit med om jobbiga saker, blivit slagen (av din pappa) och även psykiskt misshandlad ( kallad ord).

Du oroar dig för framtiden, är kanske rädd att träffa på honom igen, dessutom har han kontakt med din mamma.

Denna situation som du beskriver skulle vara stressande och skapa rädsla och ångest för vem som helst.

Du har dessutom "flashbacks", jag vet inte vad dessa innehåller, men gissningsvis handlar det om jobbiga upplevelser som du varit med om.

Har man varit med om svåra saker, "trauman" så finns en risk att utveckla PTSD, post traumatiskt stresssyndrom, som visar sig som just obehagliga minnen, flaschbacks som är synminnen och "glimtar" av otäcka situationer, fysiologiska symtom som värk i kroppen, svårt med koncentrationen, ångestreaktioner i kroppen som hjärtklappning, svårt att andas, tunnelseende, spänningar i kroppen m.m. är också vanligt.

Man känner stark rädsla och försöker på olika sätt undvika dessa minnen, platser, personer, och annat som kan påminna om eller väcka denna rädsla.

Man är spänd och på sin vakt hela tiden, något som innebär att man kan känna en mycket stor fysiologisk trötthet.

Om du har PTSD eller inte kan jag inte bedöma genom ditt korta brev. Men det står helt klart att du lever i en mycket ansträngd och svår situation, att du har flera olika symtom, beskriver oro och rädsla inför framtiden, du mår inte bra helt enkelt.

Jag ver inte heller om din nuvarande rädsla är befogad, alltså att du riskerar att bli slagen eller bli illa behandlad igen. Vilken stöd och hjälp har du nu?

Och vilken hjälp har du fått med det du varit med om?

Vet din mamma hur dåligt du mår och hur rädd du är?

Vet man på din skola?

Du skulle absolut behöva berätta för någon om din rädsla, dina tankar och vad du upplevt. Någon som lyssnar, kan förstå dig och som kan hjälpa dig att må bättre.

Du lever i "skräck" det ska ingen behöva göra!

Du har tagit steget och skrivit till den här hemsidan, finns det någon på din skola som du har förtroende för, någon som du kan börja att prata med?

Du kan kanske visa ditt mail. Du behöver också berätta om din rädsla och hur du mår för din mamma.

Sköt om dig, kram Snorkel