Ångest, står under utredning för hjärtfel.

Hej! Jag är 15år och har börjat få mycket ångest.. Jag är på utredning angående att jag skadat mig på träningarna och slagit i huvudet och har känt mig väldigt konstig efter det och inte mått så bra. Första läkarbesöket så sa dom att det inte var någon fara. Det blev sämre och andra gången sa dom att det kanske var hjärtfel. Då fick jag remiss till en annan läkare på sjukhuset som tog 3 månader.. därefter har det inte hänt någonting jag fick en remiss till magnetröntgen som jag fick göra och sen skulle jag få remiss till ultraljud på hjärtat, men jag har varken fått en remiss eller hört något annat från sjukhuset och nu har det gått 3 månader till.

Jag är 15 vilket gör att jag heller inte kan läsa min egna journal och inte mina föräldrar heller. Jag har på sista tiden börjat må väldigt dåligt över det här för att jag blivit stressad över att aldrig få veta något samtidigt som jag mår sämre och sämre. Det känns som att dom har glömt mig. Jag har börjat tappa aptiten och kan gå i flera flera timmar utan att känna mig hungrig och när jag väl ska äta så får jag tvinga i mig maten. Mamma ringde till sjukhuset för att fråga, men dom svarade ej fast hon ringde flera gånger. Sedan ringde hon till vårdcentralen för att jag skulle få komma och prata med en kurator men dom svarade inte heller. Nu känns allt ännu mer hopplöst och jag får verkligen ingen hjälp och skolan börjar om en vecka och vet inte hur jag ska klara skolan då allt var som värst där :(

Hej, tack för ditt brev.

Det är lätt att förstå att du oroar dig, stressar upp dig och får ångest. Din oro är ju verkligen befogad, du står under utredning för eventuellt hjärtfel, väntar på flera undersökningar men ingenting händer. Du tänker att du blivit bortglömd och att ingen hör av sig och att du inte får någon hjälp, trots att du känner att du mår allt sämre, du känner hopplöshet och osäker på hur du ska klara skolan. TROR man att man har något "fel i kroppen" så känner man ju verkligen efter, och det är lätt att "övertolka" minsta lilla symtom från kroppen då. Man behöver VETA, om det är något eller inte, samt vad och hur man kan göra för att må bättre. Att bara gå och vänta gör ju att ens 2katastroftankar" tar fart..

Det låter konstigt att ingen svarar då din mamma ringer, varken till Vårdcentral eller till remitterande läkare. Ni (din mamma) behöver ringa igen, boka en telefontid om inte annat. Avdelningar och mottagningar brukar ha telefontider, men det har varit semester så kanske har de varit extra svåra att nå under semestertider. (Kanske till och med varit stängt då.)

Så verkligen stå på er och ring igen, kanske kontakta sjukhusets växel och be om att bli kopplad.

Du skriver ingenting vilka symtom du hade efter att du slagit i huvudet på träningen, eller symtom på det "eventuella hjärtfelet" skriver bara att du "kände dig konstig" och inte mått bra, och att du nu oroar dig för skolstarten för att "allt var som värst" där.. Hur blev det för dig i skolan?

På din skola finns säkert skolsköterska och kurator, där du kan få stöd gällande skolsituationen och ditt mående där, om du till exempel blir lättare trött, eller behöver arbeta mera avskilt ibland. Boka ett skolmöte tillsammans med dina föräldrar, mentor och eventuellt rektor, när skolan startar.

Denna webbsida handlar om psykisk ohälsa hos barn och unga, vad det är och vad man kan göra, som till exempel vid oro/ångest och stress. Här kan du hitta information och strategier för att hantera din oro medan du väntar. Oro i sig har ju ingen positiv funktion, utan bara gör din situation värre. Att kunna lugna sig själv är bra oavsett om oron har "giltiga" orsaker eller inte.

Läs mera på www.snorkel.se 

Snorkel har också flera Appar med olika verktyg vid psykisk ohälsa,

Snorkelövning är en app med inspelade röstövningar och olika instruktioner, till exempel avslappning, lugn andning och medveten närvaro (styra fokus och uppmärksamhet till här och nu istället för att fokusera på oron)

Skills Uppsala Snorkel Reglera känslor (använd kod x330) Den handlar om känslor, varför man har dem, och olika sätt att reglera/minska allt för starka känslor.

Hoppas du får en snar läkartid samt för det stöd du behöver för att underlätta i skolan.

Skriv igen i frågelådan om du vill.

Kram Snorkel