Ångest över jobbet

Helt ärligt så vet jag inte direkt vad jag ska fråga. Jag är har haft skit mycket ångest det senaste halvåret och har haft mer ångest/panikattacker under det senaste sex månaderna än någonsin innan. Det går ut över mitt förhållande, mitt skolarbete, min familj, mitt arbete och mig själv. Jag är skit trött på att må som jag gör. Jag tror att jag kanske har utvecklat en ätstörning på grund av det här. Det jag egentligen ville prata om var mitt jobb. Jag är 16 år gammal och har precis börjat jobba som Teamledare på en äldrevårds relaterad arbetsplats. Jag har gått på utbildningar, möten och har hittills haft två pass där jag faktisk har jobbat. Problemet är att jag hatar varje sekund av det. Jag trodde att jag skulle tycka om det och att det skulle bli ett bra tillfälle för mig. Allt har gått skit hittills och jag har fått panikattacker både kvällen innan och dagen då arbetspassen ska vara. Jag jobbar lördagar varje vecka och jag går och har ångest över att jobba hela veckan. Jag vill inte jobba kvar. Men hur ska jag sluta från ett arbete som jag tekniskt sett bara jobbat på i två veckor, snart tre? Räknar man in utbildningsprocessen så har jag hållit på med det här i en månad eller två. Om jag ska sluta så måste berätta det för mina föräldrar och då också berätta varför jag vill sluta så tidigt in på arbete. Är det ens okej att sluta efter att ha jobbat så lite? Det enda jag vet är att jag mår jättedåligt över det. Jag låg och grät i flera timmer över det senast igår framför min tjej för att jag hatar det så mycket. Vad ska jag göra?

Hej, tack för ditt brev.

Ångest är smärtsamt och mycket obehagligt ibland, men inte på något sätt farligt. Ångest är kroppens reaktion på en "fara" ett "hot" mot oss, beredskap för en svår prestation. Kroppens "stressystem". Det är en överlevnadsstrategi som vi haft sedan vi var "grottmänniskor", och helt avgörande för mänsklighetens varande och, fortlevnad och utveckling. Kroppens gaspedal kan man säga. 

Även idag är det mycket viktigt, än om vi inte alls lever med "faror" på samma sätt som förr, då giftiga växter, farliga djur och insekter, vattenmassor och jordskred, och andra krigsinställda infödingar var en stor del i vår vardag. Vi upplever en "fara, ett obehag", vi behöver agera, "skärpa oss", ofta är reaktionen inlärd utefter tidigare erfarenheter, (och vi har som en "inbyggd scanner" som scannar av omgivningen efter dessa faror vi är rädda för) hjärnan signalerar FARA HOT och hela kroppen ställer in sig för att kämpa eller slåss, fly eller undvika denna "upplevda fara, kämpa för överlevnad. Hjärnan kan dock inte skilja på ett "verkligt hot" mot något som bara finns i våra tankar, fantasier och föreställningar. Larmsystemet kickar igång på samma sätt.

Om man blir jagad av ett livsfarligt djur, och man måste använda alla sina sinnen för att fly och slåss mot detta djur, så behövs en massa "extra styrka" i kroppen. Hjärtat pumpar snabbt, slår hårt, pulsen ökar och andningen blir snabb och ytlig. Detta för att blodet snabbt ska ut till musklerna för att göra oss starka och snabba, andningen blir snabb och ytlig för att syresätta blodet snabbt, av samma anledning. Vi får tunnelseende - allt fokus på faran, inget annat ska ta uppmärksamheten. Det är även så att det vi uppmärksamma förstärks och ökar (visst har du sovit bredvid någon som snarkar extra högt, man kan inte tänka på något annat, känns som det ekar i hela rummet). Kroppen blir spänd och beredd på att fly eller slåss.

Andra funktioner i kroppen sätts i vila, då de inte behövs i kriget för överlevnad, tex matsmältning, vilket ger olika symtom från mage och tarm, kan ge gaser, svårt att äta (upplever klump i halsen" illamående etc.

Det händer mycket i kroppen. Våra tankar blir också helt fokuserade på allt detta med "faran" och det som händer i kroppen. Du skulle inte reagera på detta OM du blev jagad av ett farligt djur, men om man är på väg till jobbet, börjar tänka på något man tycker är hemskt, eller om man har panikångest och "faran" är minsta lilla pirr i magen och en stark rädsla för att få en panikattack och just denna rädsla driver igång hela alarmsystemet/paniken, så blir det mycket obehagligt. Detta "larmsystem" kräver också mycket energi, vi blir ofta väldigt trötta och energilösa efter en kraftig ansträngning, som detta är.

Din ångest handlar om ditt nya arbete, där du inte trivs/inte tycker att du klarar av. Har mycket "förväntansångest" och panik innan du ska till arbetet. För dig leder din ångest och "beredskap" också till att du inte kan äta, skriver att du kanske utvecklat en ätstörning p.g.a. din ångest. Vilket ytterligare påverkar din situation negativt då du inte för tillräckligt energi, tappar ork och får sämre immunförsvar, gör dig ännu mera sårbar för ångest i en ond cirkel.

Då man har ångest inför något, som "egentligen inte ÄR farligt/ett hot" behöver man få igång kroppens andra system "lugn och ro" systemet. Kroppens "bromspedal". Om man som du kämpar med att få bort ångesten, är fullt krigsberedd, andas snabbt och ytligt, har fullt fokus på "faran" spänner hela kroppen, och "tänker paniktankar" just för att du är så rädd/spänd/orolig, så tar det mycket längre tid innan det släpper, ångesten sjunker.

Man får ytterligare en mycket obehaglig erfarenhet - nästa morgon tänker/känner man lika igen, blir jätterädd- och så börjar alarmsystemet gå igång just av den rädslan... I en ond cirkel.

För att kunna äta behöver du vara mera avslappnad, andas lugnt, ingen sätter sig ner och äter om man befinner sig ute på ett livsfarligt slagfält. Du behöver tala om för hjärna och kropp, visa, att det är lugnt, ingen fara, allt är OK. Genom just att tro på det, visa genom att vara avslappnad, ha en lugn andning, med mera. Kanske äta små portioner och saker du gillar i början. Extra energi/näringsdrycker, om du verkligen inte får i dig det du behöver. Du behöver komma igång och äta normalt igen.

Du grubblar på om du ska fortsätta jobba eller inte, du VILL inte jobba kvar men tycker själv att det varit väldigt kort tid. Jag vet ju inte alls hur det är på din arbetsplats, vad som händer, om det kanske är ett för tungt ansvar för en ung person, att det var lite för tidigt i din utbildning, ett för stort steg o.s.v. MEN det man generellt kan säga är att det vore bra om du övade att reglera din ångest, använde strategier för att minska den, så det inte blir en "flykt" från ångesten som gör att du slutar. Då blir det ännu ett "inlärningstillfälle i din hjärna, att FLY/undvika obehag/svåra ångestfyllda situationer, är enda utvägen...

Är du med? Sedan hur du väljer att göra, är naturligtvis helt upp till dig, att jobba kvar och fortsätta träna på att reglera ångest, eller om du väljer att sluta. Hur som helst kan det inte vara så att du gråter i timmar inför jobbet..

Undrar verkligen över vad som händer, vad som triggar din ångest, vilka negativa tankar du får. Vad är du rädd för ska hända?

På denna webbsida www.snorkel.se , där man under VAD ÄR och VAD GÖRA hittar strategier och verktyg för att på olika sätt träna sig i att hantera ångest, och stress, alltså inte bli så rädd när den kommer, utan bemöta alarmsystemet (om man inte behöver fly eller slåss) med att så att säga- säga till kroppen, "det är ok, lugna ner dig, behövs er inte fly eller slåss"

Viktiga strategier är att andas lugnt, slappna av, distrahera sig själv, skifta fokus, göra saker som får igång lugn o ro-systemet (lugn takt, lyssna på vacker musik, slappna av mm.)

Träna mindfulness- medveten närvaro, styra fokus och uppmärksamhet.

Appen Snorkelövning med olika röstövningar och instruktioner

Appen Skills Uppsala Snorkel reglera känslor kod x330 handlar om känslor, varför vi har dem, olika beteenden som är kopplat till dessa känslor samt träning i att göra annorlunda, gå emot känslan.

Testa beteendeanalys- se en kedja av händelser, Snorkels startsida) hur situation, tankar, känslor, det som händer i kroppen påverkar det du sedan GÖR, och påverkar dig på kort och lång sikt. Vad tänker du i dessa situationer, har du "katastroftankar kring ätandet då du har ångest, eller är det bara fysiskt det "inte går"? Katastroftankar gällande jobbet?

Negativa tankar läs under vad är och vad göra på snorkel, om negativa tankar och hur man kan bryta dessa.

Om du inte lyckas vända detta på egen hand, och även komma igång att äta igen, så är det viktigt att du kontaktar ungdomsmottagning, Vårdcentralen eller Bup för hjälp och bedömning, så inte den negativa spiralen fortsätter nedåt och blir allt svårare att bryta.

Du kanske också behöver hjälp att komma igång och äta igen.

Prata med dina föräldrar, de behöver känna till hur du mår och känner, stötta dig i dina beslut. Du är ung och behöver stöd i detta.

Ett långt svar, hoppas det kan vara en bit på vägen. Skriv gärna igen och berätta mera.

Sköt om dig, kram Snorkel