Ångest för att kräkas

Hej. Jag tror jag lider av ångest, som kommer och går ibland.

Men jag vet inte riktigt helt om det faktiskt är ångest. Tycker ändå att jag känner igen mig i de flesta symptom man kan läsa om.

Grejen är att det inte är av en speciell händelse heller i mitt liv som jag i så fall har fått ångest av, utan det är en rädsla för att kräkas. Jag är nu 18 är (kille) och har nog inte kräkts på ca 10 år. Då när jag va barn så va det det värsta jag visste, så jag utvecklade en fobi för det.

Så jag brukade få panik för minsta lilla illamåendekänsla, för att jag trodde jag skulle kräkas. Den paniken var som kraftigast då när jag va barn, men har nog egentligen alltid haft den här paniken när jag känner mig lite illamående.

Men den slutade va lika kraftig med tiden som gick, när jag växte upp. Men nu på senare dagar, säg runt kanske 2-3 månader, kanske möjligtvis lite till, så har det blivit värre. Jag känner som sagt att det har blivit som en ångest utav det. Och som sagt så känner jag igen mig i de flesta symptomen man får vid just ångest.

Som jag också nämnde så kommer den och går. Vissa dagar kan va lugna medans den poff en dag kommer från ingenstans.

Då av att jag antingen känner mig illamående (eller bara av vilken känsla som helst i magen jag för kan trigga igång allt, kan va att det kurrar i magen eller en nervositetskänsla osv) eller antingen att jag bara tänker på att kräkas eller att vara illamående.

Och då kommer ångesten, om det nu är det. Kan dessutom känna att jag får det här bara av att tänka på att kanske få ångest.

För de känslor jag får av det här är främst illamåendekänslor, och då tror jag att jag ska kräkas och då får jag paniken och så går det runt i en ond cirkel, allt hänger liksom ihop.

Så alltså min fråga, eller frågor, är vidare det här är en ångest eller inte jag har, och om det är det kommer den gå över av sig själv med tiden eller måste jag träna bort den?

Hatar den mer eller mindre för mår dåligt utav den, har väldigt svårt att somna när jag får det (och det är en annan grej den kommer oftast på kvällarna när jag ligger i sängen ska sova) och jag får den här paniken liksom som är oerhört jobbig. Jag mår ju då bara dåligt när jag väl har den, vissa dagar är ju lugna som sagt. Men den har ändå präntats in i huvudet på mig så går näst intill konstant runt och tänker på allting, och bara det är jobbigt. Så vill alltså bara bli av med det här helt enkelt.

Och det går heller inte ut över nåt annat direkt, så att jag har börjat undvika saker.

Enda i så fall jag kan tänka mig är när jag va med mina vänner och drack en kväll för inte så länge sen. Och vet ju att av för mycket alkohol blir man alkoholförgiftad och som försvar för det kräks kroppen ur allt, och redan där efter ens ha börjat dricka sätter sig alla tankar igång på att jag kanske kommer kräkas.

Så jag tar en shot och bara efter den kommer tankarna ännu mer o vips så känner jag mig illamående och får panik. Att förstå är att jag inte som sagt blir beroende av det här och att det inte går ut över att ha kul med mina vänner (och att av det må dåligt) för efter att jag lugnade ned mig försvann det och jag började må bra och hade det skoj utan problem resten av kvällen.

Så det är inget som liksom går ut över och hindrar mig från att göra vad jag tycker är kul, t.ex att ha en kul kväll med mina vänner.

Men oron är ändå där och spökar i bakgrunden av att just dricka alkohol, för att jag vet att jag kan börja kräkas av det, och så vill jag inte ha det. Vad jag tänker mig så har den här senaste perioden nu med Corona och att jag haft väldigt mycket i skolan på senaste tiden varit konstanta stressfaktorer, livet i helhet liksom, alla stressfaktorer man kan tänka sig påverka en.

Och det är ju nu under dom här senaste 2-3 månaderna, kanske lite till, jag har börjat känna av dom här besvären, så tänker att; kan det ha o göra med att man är konstant stressad och nervös inför grejer? Och det leder till frågan ifall det kanske egentligen är att jag börjat gå in i väggen, för kan utöver allt detta också känna mig deprimerad från dag till dag och känna igen mig i symptom hos utmattningssyndrom.

Asså exakt alla dessa tankar som cirkulerar i mitt huvud just nu om i princip allt detta, ”kan det vara det här eller det där eller tänk om jag har det här” osv. Allt detta känns som om det hänger ihop och påverkar allt. Jag mår bra och så rent allmänt så känner mig inte psykisk dålig, men går ändå runt med alla dessa orostankar om vad det är jag har osv och det är jobbigt.

Har faktiskt när jag var yngre oroat mig extremt mycket ifall jag kanske va sjuk (allmänt sjuk och inte bara kräksjuk) eller inte. Lite som en hypokondriker liksom. Och nu känner jag lite igen mig i mina yngre dar, har börjat övertänka i dom här onödigt långa banorna om att jag kanske har fått detta eller är detta o.s.v.

Så det kanske också är en påverkande faktor..?

Att inflika är att jag annars är väldigt bra på att övertänkta typ allt, nog kanske lite som jag gör med denna text också. En annan fråga jag har angående just ångest är ifall det är kopplat till ens psyke, anses människor med ångestbesvär ha ett svagare psyke än andra?

Mycket lång text men har velat lätta på alla dessa tankar ett tag och bara fråga nån som vet, känner dessutom att det är rätt så patetiskt, känner mig liksom som någon med extremt labilt psyke och även DET är jobbigt att gå runt och tänka på.

Har inte då sagt nåt om mina besvär till mina föräldrar och det kanske är dåligt, tänker att dom ändå kan stötta, men det känns typ pinsamt, jag vet inte.

Min flickvän däremot har jag öppnat upp för men hon kan inte direkt komma med så mycket för hon vet ju liksom ingenting om nåt av det här eller hur man kan lindra besvären osv.

Men som slut till den här texten så är min allra främsta fråga, vad kan det här vara och kommer det gå över?

Hej, tack för ditt brev.

Vill börja med att lyfta dina funderingar på slutet av ditt brev, ”anses människor med ångestbesvär ha ett svagare psyke än andra”.

Tvärt om så är det ”människor med ångestbesvär” som vi har att tacka för den mänskliga överlevnaden och utvecklingen.

Att dessa personer reagerat snabbt och agerat effektivt vid verklig fara i vår utveckling.

Snabba reaktioner vid ”fara” är livsviktigt även idag.

Det är också att så som du skriver att stress/sårbarhet påverkar oss mycket, både kropp och knopp- som hänger ihop. Påverkan på både fysisk och psykisk hälsa.

Denna period som mänskligheten befunnit sig i nu ett tag är extrem, och väldigt stressande. Viktigt med återhämtning.

Du kan läsa mera om stress och ångest på denna webbsida. Vad är och vad göra.

Stark rädsla för att kräkas, eller "kräkfobi" är ganska vanligt, troligtvis t.o.m. vanligare än fobi för djur. Det ger också väldigt starka ångestsymtom i kroppen.

Det skapar stort obehag i perioder, särskilt då tex "vinterkräksjukan" går som mest.

Det kan ständigt bli ett kontrollerande av kroppsymtom och undvikande av personer, platser eller situationer där man riskerar att möta någon med magsjuka eller riskerar att bli smittad. Man kan också hamna i att tvätta sig ofta, sprita händerna, svårt att hälsa på folk, inte kunna besöka kompisar med mera i en allt ökande ond cirkel för att undvika risken att bli smittad.

Och ett ”övertänkande” Kan jag blivit smittad, är det illamående jag känner..

Detta handikappar och minskar livskvalitén mycket.

All fobibehandling handlar om att förstå hur ångest fungerar, att undvikande leder till en kortsiktig lättnad genast men en ökad ångest på sikt.

Att undvikande leder till ökad ångest i allt fler situationer. (läs mera om ångest på denna sida). man behöver fundera på vilka situationer man undviker, vad man gör för att "känna sig säker", göra en lista och kanske fundera på en hierarki, vilket är någorlunda lätt och vilket är svårast.

Sedan behöver man steg för steg närma sig de svåra situationerna istället för att undvika.

Stegvis sluta med överdrivet tvättande, ha handskar eller ständigt fråga efter om någon är sjuk, om det är sådana saker man gjort.

Att övervinna ångest handlar om att hantera ångesten, lära sig att man kan kontrollera den.

Ångest är hjärnan och kroppens livsviktiga system för att skydda oss från verkliga faror, som då vi blir överfallna eller jagade av vilda djur.

Hjärnan kan dock inte skilja på en "verklig fara" och något som vi bara TÄNKER är farligt och "obehagligt" som just tanken att bli sjuk och kräkas.

Dessa tankar och föreställningar skapar ett lidande och begränsat liv för dig, trots att du inte har kräkts på 10 år..

Och säkert inte många gånger före det heller. Du får ”Tänk om” tankar-… tänk om jag blir sjuk, tänk om jag kräks, tänk om jag kräks HÄR, så att alla ser… och så vidare.

Vi behöver i stort sett göra tvärt om mot det beteende vi gör nu då vi har ångesten.. Då det gäller kräkfobi så är det svårt att ”träna på att kräkas” även om det förekommer sådan behandling (kräkmedel) utan att det handlar mest om att sluta med kontrollerande, kollande, spritande eller andra saker man GÖR eller undviker. Bryta övertänkande med mera.

Detta blir ett långt svar, så tipsar dig därför att på egen hand läsa på www.snorkel.se,

vår nya del om just tankar, och negativa tankar.

Finns olika övningar för att hantera orostankar. Men framförallt aktivt resa sig upp och bryta dessa, säga STOPP till sig själv.

Ältande, undvikande och kontrollerande är verkligen ett bevis på att ångest inte är logiskt. Har inte med förnuft att göra. Känslor utgår från hjärnans känslocenter, Amygdala, som sitter bakom örat, det är vår äldsta del av hjärnan.

Våra nyare delar, som sitter under pannan, frontalloberna, därifrån utgår logiskt tänkande, planering, se mönster, följa instruktioner med mera.

När vi får ångest, hinner inte informationen gå genom frontalloberna, ska inte vara så heller.

Om du sätter handen på en het platta så ska du reagera instinktivt, rycka undan handen, så snabbt så att smärtan till och med kommer efteråt.

Du ska inte börja fundera, stämmer verkligen denna information, ÄR plattan varm, har jag bevis för det, vad kan jag göra för att få bort smärtan, är det bästa lösningen etc. etc.

INGEN tycker att det är trevligt att kräkas. (Men mår man väldigt illa så kan det faktiskt vara skönt efteråt)

Just detta med kräkfobi/ känslan avsky/äckel var väldigt viktig då vi levde som "grottmänniskor" då kunde vi inte googla på vad man kunde äta eller vad man blev sjuk av, utan vi behövde verkligen minnas och känna rädslan/den starka ångesten och akta sig/fly- om någon blev sjuk efter att ha ätit några giftiga bär t.ex., eller om vi själva blev sjuka verkligen minnas det vi blev sjuka av.

Vanligt att man har mycket svårt att äta det man just åt innan man blev magsjuk, fast det kanske inte alls har med magsjukan att göra.

Ångest är som sagt inte logiskt, vi VET att saker inte är farliga, men vi följer känslan- obehaget/ångesten som säger FLY, AKTA DIG, just för att obehaget är så starkt.

Nu behöver vi inte denna färdighet på samma sätt, kring känslan avsmak/äckel men själva känslan finns kvar.

Läs mera på www.snorkel.se om känslor.

Det finns också en app, Skills snorkel reglera känsla, (använd kod x330) information och övningar för att minska starka känslor.

I vår app Snorkelövning så finns övningar i ”steg för steg” träning, alltså att i steg närma sig/göra, det som framkallar ångesten. Lyssna och öva. Det finns även olika tekniker i lugn andning och avslappning för att kunna stanna kvar i situationen då man tränar stegvis närmande, man behöver slappna av och stanna kvar till ångesten lägger sig.

Berätta för dina föräldrar, de kan vara till stöd, precis som din flickvän. Hos elevhälsan på din skola, ungdomsmottagningen, eller på vårdcentralen kan du få hjälp om du inte klarar detta på egen hand.

Om du går in på webbsidan www.umo.se

"att må dåligt" nedstämdhet/ångest så finns det en berättelse om "Olivia fick hjälp mot kräkfobi" som du kan läsa.

Det finns också väldigt mycket på nätet om just kräkfobi, om du vill läsa mera.

Det blev ett långt svar, hoppas att det kan vara till en liten hjälp på vägen.

Skriv igen om du vill och berätta om hur det gått för dig. Kram Snorkel.