Ångest för att åka till skolan.

Hej, jag skriver detta gråtandes och behöver hjälp.

Jag går just nu hos ungdomsmottagningen där jag bor och ska dit på måndag igen. Jag är snart 15 år och går 9an, jag har inte varit i skolan på mer än 1 månad.

Dagen innan är jag jätte positiv och tänker att det kommer gå jätte bra men sen när jag ska gå och lägga mig tänker jag att det inte alls kommer gå eftersom jag försökt i över 1 månad nu så känns det hopplöst.

Jag får massa ångest på kvällen och tänker att jag vill strunta i det och försöka dagen efter men vill ändå försöka för att annars får jag dåligt samvete.

Och sen när jag vaknar nästa dag går det ok tills jag ska fara då får jag jätte mycket ångest och börjar gråta men försöker svälja ångesten och gråt lusten och sen sätter ja mig i bilen.

På vägen till skolan går det relativt bra tills vi står utanför skolan med bilen, då får jag nån slags panikattack och får en stor klump i halsen så det känns som min hals kommer spricka å sen får jag svårt att andas, börjar gråta, skakar och typ fryser till is.

Jag sitter bara där medan min pappa säger att det kommer gå bra även fast vi båda vet att jag knappt kommer ta mig ut ur bilen. Så efter en stund av att jag gråter och får dåligt samvete så åker vi hem och då blir jag lugn. Men jag får sånt dåligt samvete när vi vänder tillbaka hem för då är det som att ångesten vinner.

Vi vet inte varför det är så här jag har ju vänner i skolan och blir inte mobbad eller något sånt det är bara så svårt att ta det steget och vill helst hoppa över det pga det känns jobbigt och ansträngande.

Jag känner mig så ensam om detta eftersom ingen jag känner eller hört om har haft det så här. Förutom en person fast hon åkte iallafall till skolan vissa dagar.

Jag känner mig för trygg hemma för mitt eget bästa, mina föräldrar vet ju om detta och dom försöker få mig att åka men då blir jag mer ledsen när dom säger tex ”du klarar det gumman” för jag vet att jag inte klarar det, vad skulle ha förändrats sen alla andra gånger jag försökt.

Är också rädd för vad alla i skolan ska tycka när jag bara dyker upp så där, jag vet ju att mina vänner blir glada och vi skriver ju med varandra varje morgon innan skolan men det går bara inte. Känner mycket press för betygen nu när jag går sista året. Skolan vet förstås också och vi ska ha ett möte på torsdag men jag vill inte ha att jag ska åka till skolan vissa dagar och sånna speciella saker, jag vill bara känna mig normal och gå i skolan som jag gjorde förr och mådde bra. Min hjärna har typ ställt in sig på att skolan är ett farligt ställe och att stanna hemma verkar vara ett val nu. Jag vet att jag har skolplikt men det går ju inte, jag klarar det inte. Vill sluta tänka och oroa mig över det.

Ångesten kommer oftast på kvällarna och morgonen då skolan är, vet någon varför? På dagen innan kvällen så är jag positiv och glad men sen på kvällen då blir jag jätte känslig och känner mig så ensam och typ sårbar...

Hej, tack för ditt brev.

Du beskriver på ett fantastiskt bra sätt hur det kan vara vid ångest, social ångest, kopplat till skolan. Du är absolut inte ensam om detta. Verkligen jättemånga som har det som du har det, och jag kommer att använda ditt enormt bra beskrivande brev i kontakt med andra unga med ”skolfobi” (anonymt naturligtvis).

Det är verkligen jättebra att du och din familj reagerat och söker hjälp, detta med ”skolfobi” kan leda till många år av undvikande, stegrande handikapp och isolering. Man behöver ha en plan för hur det sak ”övervinnas” Och du behöver stöd och hjälp, veta vad det är och hur du kan göra. Så bra att du skrev hit.

Snorkel handlar just om att sprida information och ge verktyg. ”hjälp till självhjälp” tidiga insatser.

Ångest/oro är en otroligt stark kraft, vilket den behöver vara, det är vårt skydd och en livsviktig överlevnadsstrategi, ska skydda oss från faror som kan hota vårt liv. Om det bara var en ”svagt tickande klocka” så skulle vi inte lyssna och agera snabbt och effektivt vid verkliga faror, som då vi kommer hem och överraskar en inbrottstjuv, blir jagade av en ilsken björn, eller en bil kör emot oss på fel sida av vägen.

Man måste reagera och agera snabbt och direkt, utan att tänka så mycket. Ångest/stress systemet är som ett larm som larmar vid ”fara/obehag”.

Den delen i hjärnan som är vårt ”brandlarm” heter amygdala, de är vår äldsta del av hjärnan och har varit en viktig del för människans överlevnad och utveckling.

Den sitter under örat ungefär. Den delen av hjärnan där förnuft, planering, logiskt tänkande med mera sitter heter Frontalloben.

Amygdala har ingen kontakt med frontalloben utan man ”känner och agerar” utan förnuftigt tänkande.

Därför agerar vi inte så ”smart och genomtänkt” då vi följer akuta känslan vid ångest, fast det kanske känns så just då. Precis det du beskriver, hemma då du är lugn så kan du resonera om det, VILL åka till skolan, och så vidare, du kan använda frontalloberna, tänka klart, planera och se vad som vore bäst.

Men på kvällen, då det blir tyst och stilla omkring oss, då det inte finns så mycket som distraherar våra orostankar- då smyger sig de negativa tankarna fram…

Och ju närmare den svåra situationen du kommer desto mera larmar DU, din hjärna- ”fara, fara” som en blåljussiren, och hjärnan larmar till kroppen ”förbered er- vi kommer att behöva slåss eller fly för livet”… I bilen kommer ”paniken”, hjärnan och kroppen tror att ni kör emot ett avgrundsstup.. den skriker STOPP STOPP!

Brandlarmet har som en scanner som scannar av tecken på ”eventuella faror” och vid minsta misstanke sätter larmet igång. Den larmar kroppen för att förbereda oss för att fly ifrån eller kämpa emot ”faran”.

Hjärnan kan som sagt inte skilja på verkliga faror, och faror som bara finns i våra tankar ”tänk om” tankar och negativa tankar, ”det kommer ändå inte att gå” ”jag kommer att bryta ihop” Det drar igång amygdalas stress/larmsystem, hjärtat pumpar hårt för att allt blod ska gå ut i musklerna för att göra oss starka och snabba, andningen blir ytlig för att syresätta musklerna av samma anledning, vi får tunnelseende- allt fokus ska vara på ”faran” hela kroppen spänns för att förbereda för aktivitet (slåss eller fly), mm (läs mera om ångest under VAD ÄR och VAD GÖRA på snorkel.se

När man följer känslan, ångest/rädsla- och ”flyr och/eller undviker det man är rädd för, så fungerar det bra i stunden, kortsiktigt, man slipper obehag, larmet sjunker undan.

Det gör att man fortsätter på samma sätt om och om igen. Och man ”vet” att det är det enda som fungerar. Försöker man närma sig och göra det man är rädd för, så ökar ångesten, och man ”ger upp”.

Men på längre sikt så blir just detta att man ”flyr/undviker” det som gör ångesten värre och värre- sprider sig till fler situationer (bara tanken på) och man blir allt mer handikappad, allt mer isolerad.

Man känner också stor skuld och skam, man BORDE ju klara av, man får sämre självförtroende och ser negativt på sig själv, känner skuld för att andra kanske blir besvikna med mera, och dessa känslor gör också ångesten värre. Det finns faktiskt bara två vägar, i allt, framåt eller bakåt (åt sidan blir också lite fram eller bakåt), alltså att fly/undvika och att närma sig.

Detta gäller verkligen vid ångest. Det man behöver göra är att GÖRA, fast man inte törs… Jag kan inte men jag gör ändå…

För detta handlar ju inte om ”verkliga faror” som kan hota ditt liv, fast det KÄNNS så.. Man behöver träna på att utsätta sig för det man är rädd för, göra det stegvis (man kan faktiskt äta en hel elefant om man gör det i steg… Får du hela framför dig så känns det omöjligt.

Man brukar kalla det ett ”närmandeprogram” eller steg för steg träning.

Du kan läsa mera under VAD GÖRA oro/ångest.

Det är bra med målsättningar, vart är jag nu vart vill jag nå. Du skulle önska att du kunde vara heltid i skolan, inte bara vissa dagar.

Men att ta det i steg underlättar då du ska träna på att hantera din ångest.

För som sagt det är en stark kraft och känns mycket obehagligt.

I appen Snorkelövning finns också övningar i steg för stegträning som du kan lyssna på. Där finns också avslappning, avspänning, andningsövningar och medveten närvaro- mindfulness, allt detta är bra för att hantera ångest. Man behöver få hjärnan och kroppen att förstå att det är OK, det är ingen livsfara, då behöver man slappna av och andas lugnt. Man behöver få kontakt med hjärnans ”lugn och ro-system”.

Appen Skills Snorkel reglera känsla- handlar om känslor, vilka beteenden som hänger ihop med olika känslor och hur man kan reglera/göra tvärt emot. Använd kod x330.

Prova också beteendeanalys som finns på startsidan på Snorkels webbsida, det handlar om olika problembeteenden (som till exempel fly och undvika), vilka konsekvenser de får på kort och lång sikt, samt hur man kan träna in alternativa beteenden.

Man lär känna sig själv och ser hur känslor/tankar/ och vad som känns i kroppen påverkar det vi gör.

Se introduktionsfilmen, läs informationen med färdiga kedjor, målbild/målsättningar och alternativa beteenden. Prova först med färdiga alternativ för att sedan kunna göra egna kedjor. Detta är bra för att förstå sig själv bättre, och för omgivningen för att förstå dig.

Funderar över om det hänt något särskilt som gjort detta med att åka till skolan värre just nu, eller om det alltid varit ganska svårt. Om det är något särskilt I skolan som du får ångest inför?

Vill också tipsa dig och din familj om några böcker

Rädd räddare ångest- när barn och ungdomar mår dåligt, av Åsa Hanell och Kerstin Hellström

Social ångest, att känna sig granskad och bortgjord av Anna Kåver

Social fobi-social ångest” av Tomas Furumark.

Ge inte upp, fundera över steg att närma sig skolan, bara de går fram och inte bakåt 😉 träna lugn andning och avslappning.

Gör målsättning, ha en plan. Läs och lär dig mera, VAD ÄR OCH VAD GÖRA på

www.snorkel.se

Läs också andras frågor och svar i frågelådan.

Hoppas att detta var en bit på vägen. Skriv igen till frågelådan om du vill, berätta om hur det går för dig. Kram Snorkel