Min pappa är psykiskt sjuk, det påverkar mig mycket.

Min pappa är psykiskt sjuk och mår väldigt dåligt. Jag påverkas otroligt mycket och mår också väldigt dåligt. De har hänt att han försökt ta sitt liv och druckit mycket alkohol och det har satt spår i mig. Vi har en bra relation, men detta påverkar mig och mitt liv.

Jag tycker det är jobbigt att vara på jobbet långa dagar då jag funderar mycket. Jag går hos psykolog för detta med min pappa men vågar inte säga det till min chef utan istället säger jag att han är fysiskt sjuk och behöver vår hjälp hemma ibland, detta säger jag för att kunna gå tidigare. Jag känner mig hemsk och har så mycket ångest och dåligt samvete över hur jag hanterar det genom att ljuga.

Hej tack för ditt brev.

Att leva med psykisk sjukdom och missbruk i familjen påverkar alla familjemedlemmar och anhöriga jättemycket. En ständig rädsla och oro finns med hela tiden, ett kontrollerande hur personen mår, tecken på försämring, oro för att de ska dricka med mera.

Du har svårt att vara på jobbet långa dagar då du "funderar mycket" gissar att du hamnar i katastroftänkande och ångest, "vad kan ha hänt/ vad kan hända" när du inte "har koll" något som många i liknande situation som din rapporterar om.

Vilket stöd och hjälp har din pappa förutom dig? Det är ju viktigt att det finns professionella runt din pappa, så att hans mående och drickande inte hamnar på dig. Sedan kommer det alltid att finnas kvar oro, men vetskapen om att pappa får hjälp underlättar.

Du har kontakt med psykolog för detta med din pappas sjukdom, jättebra. Det finns också olika former av stödgrupper just vid missbruk eller psykisk sjukdom i familjen, där man kan få lära sig verktyg hur man hanterar sin oro på bästa sätt och få prata med andra i samma situation som har/haft liknande svåra upplevelser. Kontrollera med just din kommun.

Just nu har du dåligt samvete och ångest att du inte har berättat fullt ut om din pappas mående och problematik för din chef. Att din pappa är sjuk, och behöver din hjälp ditt stöd och din närvaro ibland, det stämmer ju till 100, sedan att du inte berättat om den exakta orsaken, det är ju ändå din ensak.

Du kanske har valt att inte lämna ut din pappa helt, utan anger fysiska problem som orsaken (människors okunskap och ibland dömande attityd mot missbruk och psykisk sjukdom kan skapa en rädsla för att berätta) är inte det din ensak? Att du ger dig själv dåligt samvete, skuldbelägger dig själv, strör bara "ytterligare salt i såren" och förvärrar ditt eget mående. Acceptera dig själv och ditt beslut att inte berätta allt.

På den här webbpalatsen kan du gärna läsa mera om psykisk ohälsa, hitta information och övningar, under VAD ÄR och VAD GÖRA. www.snorkel.se Passar oavsett ålder. Läs till exempel om acceptans.

Vi har också flera appar fritt att ladda ner för alla.

Snorkelövning med olika röstövningar för att hantera oro/ångest med mera.

Beteendecoach som handlar om våra beteenden, lär känna dig själv och dina beteendemönster. Situation, tankar, känslor, det som händer i kroppen och det vi sedan GÖR, beteenden, hänger ihop och påverkar varandra. Får sedan konsekvenser på kort och lång sikt.

Bup app med flera olika appinnehåll, bland annat reglera känslor och hjälp i kris.

Ta hand om dig, kram Snorkel