Min fru har fått diagnosen ME

Hej Snorkel

Min fru kräks upp allt hon äter och har gjort det i flera års tid. Hon har sondmatning via näsan och förbi magsäcken. Hon har nyligen fått diagnosen ME och kräkningarna tros bero på en motorisk rubbning i magen beroende på ME diagnosen.

Hon har mått väldigt dåligt psykiskt vilket är en självklarhet pga hennes tillstånd. Allt rullar på och önskar att hon får behålla maten till att börja med . Mvh Magnus

Hej Magnus

Denna frågelåda vänder sig egentligen till barn och unga, men jag vill ändå svara på ditt brev. De övningar och den fakta och information om psykisk ohälsa som finns på webbsidan kan användas av vem som helst oavsett ålder.

Våra appar; Snorkelövning, men inspelade röstövningar i till exempel lugn andning, avslappning och mindfulness,

Beteendecoachen, se en kedja av händelser som ger negativa problembeteenden och negativa konsekvenser, samt

Skills Uppsala Snorkel känsloreglering (kod x330) övning och information om känslor och om att reglera starka känslor, kan också laddas ner och användas oavsett ålder.

Det kan finnas många övningar där som ni båda kan ha hjälp av.

Du skriver ingen egentlig fråga utan bara "sätter lite ord på" den tunga livssituation både din fru har levt i under flera år.

Din fru har varit sjuk i flera år, inte kunnat äta och behålla maten, kräkts upp allt hon äter. Hon har haft det otroligt tufft och det har naturligtvis drabbat henne hårt i även det psykiska måendet.

Ni har nu fått klarhet i att din fru drabbats av ME, vilket är en svår sjukdom som bland annat leder till stor "hjärntrötthet". Diagnosen tros även påverka de kräkningar och svårigheter din fru har med att få behålla det hon äter, och du uttrycker en förhoppning om att hon nu ska få hjälp och behandling som kan hjälpa och hon i första hand får behålla maten. 

Hoppas att ni får ordentligt med stöd och information om ME nu när din fru fått sin diagnos, att ni kan lära er mera om just din frus olika symtom och vad som påverkar, positivt och negativt.

Att leva som anhörig till någon som är svårt sjuk, där nästan varje dag är en kamp, se någon man älskar kämpa och ha smärtor, är också en mycket påfrestande situation. Att stå bredvid och många gånger inte veta vad man ska göra, eller att det inte finns något man kan göra för att underlätta, bara finnas där. Man blir också bunden både fysiskt och psykiskt när det är obalans i vad parterna kan göra och klara av.

Har DU det stöd och den hjälp du behöver?

Kan tipsa om att prata med de läkare som gett din fru diagnosen, om att få meta mera om det anhörigs-stöd du har rätt till. Det kan finnas stödgrupper, möjligheten att dela sina upplevelser med andra i samma situation. Finns också till exempel  "Kris och samtalsmottagning för anhöriga, i Stockholm. 

Varma tankar till er båda, Snorkel