Livet känns konstigt och fel

Livet känns konstigt och fel Hej Snorkel! Jag är en tjej på 12 år som skriver till er för att berätta om mitt helsjuka liv. Tja, helsjukt är kanske en överdrift, men ibland känns det så! Min livstillvaro har varit MYCKET förvirrad på senaste tiden. Ibland är jag jättedeprimerad, ibland tror jag att jag aldrig kommer sluta skratta. Det känns jättejobbigt ibland, särskilt i skolan. Killarna i klassen hatar mig, det vet jag sen kanske ett halvår tillbaka. Men varför vet jag inte, jag ser bra ut, uppför mig normalt, klarar mig bra i skolan och är lite halvtuff. Stämningen mellan mig och mina kompisar är också lite tryckande, vi är verkligen jättebra kompisar, men ibland känns det som om dom inte gillar mig. Jag är inte med dom så mycket på fritiden, vet inte varför. En riktigt jobbig grej är killen i grannhuset. Han är lika gammal som jag men går i en annan klass, och han verkar göra allt för att reta mig. Många säger att ett slag gör ondare än ett ord, men det är fel! Det vet jag p.g.a min granne. Jag har börjat bli rädd för att åka buss för att han kan vara där. Relationen mellan oss är enkel: Han hatar mig, jag hatar honom! Själva livet känns bara... fel! Jag har börjat rita manga och titta på en mangaserie på YouTobe, det känns bättre när jag håller på med sånt. Jag har berättat om det här för mina föräldrar och pratat med skolsyster. Det känns bättre när jag pratat om sånt här, men jag vill sluta må dåligt, sluta vara rädd. Vad ska jag göra?

Hej, tack för ditt mail. Du är mitt uppe i den "superjobbiga" tonårsperioden. Hormonerna börjar "spruta" i kroppen, känslorna går upp och ned, ibland är livet toppen, ibland är allt fel, kroppen och utseendet förändras, krav, andras och egna, ökar. Mera ansvar, man mognar också i olika takt med sina kompisar. Killar i samma ålder mognar oftast senare, ser och agerar "barnsligare", att "retas"och säga dumma saker kan tyvärr vara ett totalt fel och klumpigt sätt att försöka få kontakt med dig, inte ovanligt att killar gör så. Kan du inte säga åt grannen att du tycker att han är taskig, eller chocka honom genom att vara snäll tillbaka, det kanske gör att han ändrar sig. Kanske dina föräldrar kan bjuda in honom och hans familj på fika, så ni får träffas under "uppsikt", det kan nog få honom att vara annorlunda mot dig. Du behöver inte börja tycka bra om honom, målet är att få honom att sluta retas och uppföra sig illa mot dig. Killarna i klassen hatar dig, du skriver att du VET det, hur vet du det? DE kanske också är intresserade på ett klumpigt sätt. Eller att de uppfattar att du är med på att de småretas och är tuffa mot dig, eftersom du är lite tuff själv?? Men om de är taskiga så ska du prata med din mentor, mobbing och dy.ska inte få förekomma. Du är inte tillsammans med dina klasskompisar på fritiden, kan du inte ringa någon som du har bra kontakt med, föreslå att ni hittar på något tillsammans. Du har hittat en strategi för att må bättre, rita manga, att GÖRA saker som avleder uppmärksamheten från negativa tankar och känslor, är ett bra sätt. Det finns kanske andra saker också som du kan göra när livet känns botten, för att må bättre igen, positiva aktiviteter. Tyvärr ser livet ut så att det går upp och ned, vi mår dåligt ibland och bra ibland. Vi kan inte sträva mot att må bra jämt, det gör ingen. Men man ska inte ständigt må dåligt, då behövs förändringar och strategier. Man kan även jobba med rädsla och oro, läs på hemsidan om detta, du kan kanske öva tillsammans med din skolsköterska. Sköt om dig, många kramar Snorkel.