Haft olika typer av attacker senaste tiden.

Lyssna

Fråga

Hej, jag skriver till er av många anledningar och jag har just nu extremt svårt att veta vart jag ska börja. De senaste veckorna har jag haft olika typer av "attacker". Ibland är det bara att jag fastnar med blicken och allt är suddigt, andra gånger svimmar jag. Den typ av "attack" som händer oftast är dock den som skrämmer mig mest. Jag tappar min verklighetskänsla, jag ser ingenting som händer runt omkring mig och jag hör inte ord, bara konstiga toner. mina muskler spänner sig så mycket att jag får ont flera timmar efteråt och ibland blir det så läskigt att när jag "vaknar" kan mina armar vara relativt upprivna eller så är nävarna så spända att jag får nagelavtryck i handen. Det tar oftast någon minut innan jag förstår vart jag är efteråt. I yngre ålder var jag diagnoserad med ospecifiserad psykos, men det togs bort när jag böt läkare i februari, det anti psykotiska läkemedledlet (abilify) hade ingen effekt. efter det började jag med antidepressiva och jag mådde väldigt bra ett kort tag, men i april började svimningarna och sen har allt annat kommit med tiden. Min mamma är bara glad att jag inte ser eller hör saker längre. Vad jag inte berättat för henne dock är att det mesta har kommit tillbaka. Varje natt klockan två så ser jag en väldigt läskig figur stå någon meter ifrån mig. Jag hör konstiga ljud väldigt ofta, och när vissa av "attackerna" kommer återupplever jag minnen, de känns extremt äkta för tillfället, men efter ett tag inser jag att det inte är mina egna minnen vilket skrämmer mig. jag är extremt känslig för ljud och ljus på ett helt annat sätt än jag var för ett år sedan. kan det vara min autism? Jag går barn och fritid på ett gymnasium med 50% praktik, vilket innebär att jag praktiserar på en förskola väldigt mycket. Men på grund av mina attacker och att jag är i en barngrupp kan jag oftast inte åka dit, och när jag väl är där kan jag bara vara där i några få timmar. På grund av att min skola är uppbyggd på lärlingsprogram är det svårt att anpassa för mig, Det har fått mig att fundera på att byta gymnasium även fast jag verkligen inte vill det. Jag älskar skolan jag går på, jag har två riktigt bra vänner där, mina lärare är extremt förstående och jag älskar att jobba med barn, det har länge varit en stor dröm för mig. men på grund av mitt mående kan jag inte fortsätta plugga där och det gör mig så besviken på mig själv. Jag har ingen ork, vilket leder till att nästan allt jag gör om dagarna är i mitt rum. I flera veckor har jag försökt att få en utredning, men det känns inte som att någon tar mig på allvar. Jag vill så gärna leva ett liv där jag kan jobba med det jag vill och vara med vänner utan att bli rädd för vad som kommer hända. Jag är så trött på allt och det känns som att ifall detta fortsätter kommer jag nog inte kunna leva mer. Om någon har något tips eller till och med en lösning, snälla hjälp mig.

Svar

Hej, tack för ditt brev. Du har inte skrivit någon email adress så kunde inte svara direkt till dig. Jag börjar där du slutade ditt brev, att du försökt ”få en utredning” men att det inte känns som om någon tar dig på allvar. Du har ”attacker” där du blir frånvarade och tappar syn och hörsel, svimmar, får ”kramper” som innebär hårt spända muskler, rivsår och nagelmärken då du ”vaknar upp”. Dessa ”attacker” behöver ju utredas somatiskt, så inte någon somatisk orsak ligger bakom, till exempel epilepsi. Det kanske är något som relativt lätt kan medicineras och du återfår kraft och ork. Du beskriver som att du fick dessa ”attacker” och ”ser och hör saker” efter att du slutade medicinera med Abilify, (behöver du ändå denna medicinering?) och började medicinera med antidepressiv medicinering (biverkningar av denna medicinering?). Vet din läkare om dina nya symtom och hur du mår? Låter som att man måste se över din medicinering. Du har inte berättat ”riktigt allt” med hur du mår, för din mamma, varför? Det är viktigt att din omgivning och din läkare vet hur du mår, tänker och känner, och om dina symtom. För att de just som du uttrycker det ”ska ta dig på allvar” och förstå. Du funderar också på kopplingen mellan dina symtom och din Autism, när man har Autism kan man vara mycket ljus och ljudkänslig, och har ökad sårbarhet för annan samsjuklighet. Diskutera detta med din läkare. Dina planer att avsluta en skolgång du stortrivs med, där du har vänner och ett förstående lärarlag, låter väl inte som det första att göra. Du behöver verkligen få stöd och strategier för att kunna vara kvar. Men naturligtvis förstår jag dina tankegångar- du tycker inte att du klarar av Praktik och skola, och där för tänker du att du måste sluta. Men om du byter till ett program som du egentligen inte alls vill gå, så är ju också risken stor att du inte klarar att vara där, då du inte alls trivs och är motiverad. Denna webbsida och medföljande appar handlar om psykisk ohälsa. Som till exempel upptäcka och hantera ångest, nedstämdhet, kriser mm. Den drivs av Bup Uppsala (vet inte var du bor). Vi har även en webbsida som heter www.sjalvhjalppavagen Som handlar mera om neuropsykiatri och funktionsnedsättningar. Kolla även på den. Berätta för din mamma, så kan ni tillsammans prata med din läkare. Om du vill så skriv i frågelådan igen, kanske då du har lite mera klart för dig vad dina ”attacker” beror på, hur de hänger ihop och vad som påverkar. Då kan du få mera tips på strategier för att må bättre. Kram från Snorkel