Är inte socialt aktiv som mina vänner, stora sammanhang stressar mig, varför?

Hej!

Något jag funderat väldigt mycket på är mitt sociala liv.

Jag tänker på hur andra ungdomar i samma ålder går på fester och träffar sina vänners vänner. Mina vänner på gymnasiet är också socialt aktiva, hela tiden i nya sociala sammanhang med nya människor.

De känner alla på skolan, sina vänners vänner och även mina kompisar i vissa fall. Men inte jag. Mitt sociala liv bär inte samma framförhållning som mina vänner på de punkterna.

Fester och stora samlingar av människor generellt sett stressar mig. Där i stunden är det mycket som händer, till exempel att hälsa på nya människor, vara mottaglig för alla, hög musik, hålla ett öga på sina värdesaker, etc. Jag blir utmattad av allt som sker runt omkring eftersom allt tillsammans är överstimulerande vilket resulterar i toa avvikelse titt som tätt.

Nu är det lätt att tänka på hur jag är en introvert - hallå hon är ju så tyst och blir överstimulerad av sociala sammanhang?!?

Men jag tror inte det för vanligtvis, hemma och med mina närmsta vänner, är jag utåtriktad, entusiastisk och sällskaplig i sociala situationer. Dessutom brukar jag ladda mina batterier via social interaktion.

I hela mitt liv fram tills några år tillbaka har jag varit extremt sociala medan jag numera får en klump i magen och hjärtklappning av att tänka på samlingar av människor.

Det handlar även om en-mot-en samtal inte bara fester vilket är en ytterligare anledning för att jag möjligen har social fobi.

Slutligen tänker jag att det självklart inte är ett måste, att festa. Jag har flera olika val att välja på. Däremot kan det vara mindre psykisk hälsosamt att undvika människor i den dos jag gör.

Vill bli inbjuden till festen men inte gå. Det är svårt att prata med vänner när de inte upplever liknande känslor. Jag har vänner och umgås gärna med dem i färre sällskap, max 8 stycken. Letar inte efter direkta svar utan snarare riktlinjer och ytterst hjälp.

Vad är det egentliga problemet? (orsak)

Varför känner jag såsom jag känner? (orsak)

Hur bearbetar jag det? (lösning)

Hej, tack för ditt brev.

Vi är alla olika, har olika biologiska förutsättningar och anlag.

Vi har olika intressen och finner nöje i olika saker. Det är bra och ska så vara. Vi är alla unika.

Vissa är spontana, kastar sig gladeligen ut i nya situationer och umgås med främmande människor (vissa till och med bara MÅSTE ha saker och människor omkring sig hela tiden, annars får de ångest)

Och vissa är mera återhållsamma, har stort behov av egen tid och egen plats. Gillar att vara för sig själva och umgås helst i mindre sammanhang med andra.

Inget är rätt eller fel eller bättre eller sämre. Eller rättare sagt, det finns fördelar och nackdelar med allt.

Jag är helt säker på att du kan se egenskaper hos människor omkring dig som skiljer sig mycket, de mera eftertänksamma, de som pratar då det verkligen har något att säga, och de som bubblar på hela tiden, om allt och ingenting..

Och just att vissa älskar stora folksamlingar, ”vilda fester” Och kanske har många vänner men mera på ett ”ytligt” plan. Och andra känner sig mera obekväma då det är många människor och upplever det som ”rörigt”, umgås hellre i mindre samlingar och kanske har färre men djupare vänskap till dem de umgås med.

Vissa människor SER eventuella faror lättare, vill ha och behöver mera ”koll” andra tar allt med en klackspark.

Sedan finns ju spannet däremellan.

Vi förändras också utefter att vi blir äldre, det man gillade i yngre tonåren är inte detsamma som när man blir lite äldre. Man mognar också, stannar upp och tänker efter, kanske VÅGAR säga nej och inte göra saker man inte är okej med.. VARFÖR det är så kan ju vara av flera olika orsaker, dels den biologiska olikheten, olika personligheter, men även saker som tidigare upplevelser (mobbing, förlorat en vän, stökig hemmiljö med mera).

Detta med att vara i stora sammanhang har olika funktion och betydelse för oss, hur man TÄNKER om stora fester och vilka KONSEKVENSER det får för mig att vara på stora fester…

Jag ska ge ett exempel, någon kanske tänker att ha många vänner är ett bevis på att jag är älskad och omtyckt, någon kanske känner sig tryggare i stora sammanhang där det inte blir så ”djup kontakt” man kan försvinna lite i mängden och vara mera anonym (inte behöva visa så mycket av sig själv, saker som man kanske tänker är svagheter).

Någon annan får kanske tankar och minnen från tidigare svåra situationer (barndisco) då man var liten, där man blev utskrattad och retad, minnen gör att nuvarande fester känns obehagliga.

En tredje kanske ser och hör lite sämre, har svårt att uppfatta och sortera då det är väldigt många stimuli, ljud, rörelser, många människor med mera, och det väcker obehag då det är mycket folk och hög ljudvolym.

Skulle kunna ge hur många olika ORSAKER-SAMMANHANG som helst…

Kortfattat kan man beskriva det som att man, "kan inte" (vet inte hur man gör, bristande färdigheter) "vill inte" (man är mera nedstämd, eller att man helt enkelt inte finner nöje alls) eller "törs inte" (det väcker obehag, stress och ångest.)

Man KAN träna upp detta om man verkligen vill, och då behövs lite olika strategier utifrån då, "kan inte; vill inte, eller törs inte.. Är du med??

Du funderar över att du skiljer dig från dina vänner, att de är socialt aktiva på ett annat sätt än vad du är. (att det i stort är väldigt olika kan jag med erfarenhet intyga, reser runt på olika skolor och träffar massor av ungdomar, och det skiljer sig mycket hur socialt aktiva de är)

Fundera över om något av detta, kan inte, vill inte eller törs inte, stämmer in på dig. Och om det verkligen är något du VILL, att vara mera socialt aktiv i stora sammanhang, eller om du kan vara okej med dig själv, att man inte alls behöver ”festa runt” om man inte är bekväm med det..

Skulle tipsa dig om att börja med att testa beteendeanalys, som finns på denna webbsidas startsida. Se en kedja av händelser.

Det handlar om att lära känna sig själv, se hur olika situationer, tankar, känslor och beteenden påverkar oss.

Och vilka konsekvenser dessa beteenden får på kort och lång sikt.

Vi styrs av kortsiktiga konsekvenser, det vi ”slipper eller vinner” genast. På längre sikt kan beteenden ställa till problem, och att vi egentligen skulle behöva stå emot impulser och göra tvärt emot.

Se instruktionsfilmen, läs information, kolla färdiga kedjor, målsättningar och alternativa beteenden, så förstår du mera vad det handlar om.

Testa först med färdiga alternativ, för att sedan kunna göra helt egna kedjor.

Testa med problembeteenden som att du ”stannar hemma” ”undviker” ”säger nej” eller något annat som du tycker passar bättre.

Om du gör några kedjor kring lite olika situationer, där du får tankar, känslor och sensationer i kroppen, som leder fram till att du GÖR på visst sätt (problembeteende) så kommer du att se mönster i det du gör.

Du kommer också att få förslag på alternativa beteenden, som du kan läsa mera om och träna på denna webbsida eller i våra appar.

Om du vill.

Skriv gärna igen i frågelådan, hoppas att detta kan vara en liten bit på vägen, fast du kanske inte fick det tydliga orsak och lösning, som du önskade dig.

Kram från Snorkel