En del av mig vill äta den andra inte.

Jag är jättesmal och vill gå upp i vikt men min hjärna säger åt mig att inte äta. Jag blir glad av att veta att jag inte har ätit tillräckligt och det känns bra att känna hunger. Det känns bra när jag inte har ätit så jag får ont i magen och blir yr. Varför säger ena delen av mig att jag ska sluta äta och den andra delen av mig att jag måste gå upp i vikt?

Hej, tack för ditt brev.

Det låter som om din hjärna brottas med både förnuft (att du måste äta och gå upp i vikt, att det är farligt att svälta sig själv) och känsla (känns skönt och bra att bli yr och känna hunger, blir glad av att inte äta tillräckligt.)

Det låter verkligen som en livsfarlig kamp.

Förnuft är vår "smarta" del av hjärnan, som sitter i frontalloberna, under pannan. Där finns vår förmåga att se konsekvenser, planera, tänka efter, vår "klokskap" helt enkelt. Den delen av hjärnan där känslorna utgår ifrån heter Amygdala, kallas också reptilhjärnan, och sitter under örat. 

Beteenden som utgår från vår "smarta" del av hjärnan är mera genomtänkta och kloka, de beteenden som är känslostyrda brukar vara mera "osmarta" och fungera och ge "tillfredsställelse" bara på kort sikt, på längre sikt kan de ställa till mera skada än nytta.

Läs mera om känslor här Snorkel - Känslor

Du skriver att du är "jättesmal" och du försöker ändå äta mindre. Börjar man trassla med vikt och mat, så kan man hamna i en ätstörning. En ätstörning är inget att leka med, utan är en allvarlig sjukdom med svåra konsekvenser för kroppen och psyket, och är svårt och tidskrävande att ta sig ut om man väl fastnat där. Livsfarligt helt enkelt.

När du ”försöker äta mindre”, så ger det kroppen ”falska signaler” .

Äter man för lite, får inte i sig den energi kroppen behöver så ställer det in sig på ”svält” och går på lågenergi, allt för att ta till vara minsta ”droppe” av näring den får. Viktiga organ i kroppen kan då få alldeles för lite näring och skadas. 

Man behöver äta frukost, lunch och middag, och mellanmål. Särskilt då man växer och utvecklas.

Läs mera om mat/åt problem här Snorkel - Mat/ät problem

Och vad göra Snorkel - Mat/ät problem

Varför hamnar man i en ätstörning då? Man vet inte riktigt, det forskas en hel del, man tror att somliga har en medfödd ärftlig sårbarhet för att utveckla ätstörning (precis som vi ärver benägenheten att få många olika ”styrkor och svagheter” tex ångest, depression, vissa fysiska sjukdomar, sångröst eller kroppsbyggnad mm)

Sårbarheten att utveckla finns där, men med en ”skyddande omgivning och miljö” så behöver man inte alls utveckla den!

Sannolikt är också dagens skönhetsideal och kroppsfixering en stor ”bov i dramat”.

Helt klart är att det är i samband med bantning och viktnedgång som det hela ofta startar, ofta också då man i övrigt upplever stark psykisk press/stress eller sociala påfrestningar, tex i skolan i familjen eller med kompisar, och höga prestationskrav.

Hur ser det ut i ditt liv, hur har du det gällande skola, familj, intressen/fritid och kompisar?

Vad är det i ditt liv som gör att du ”klankar ner” och behandlar dig själv illa, för det är ju det du gör? Du svälter dig själv. Tänker negativa tankar om dig själv.

När man börjar gå ned i vikt får man i början ofta positiva reaktioner från omgivningen, man tycker att man mår bra och har kontroll över sitt ätande och tränade.

Man kanske känner sig ”fin” och blir ”sporrad” av att klara av att avstå mat eller klarar att träna mycket. Det "känns bra" som du beskriver, man känner att man kan kontrollera kroppen.

Man jämför med andra, ser dem som "smalare och finare" och vill gå ner liiiite till...

Det känns ofta som en ”kick” i början, att man får ”extraenergi” att man ”mår bättre än aldrig förr” fast omgivningen kanske märker en förändring och att man inte är ”sig själv”

Fokus går allt mer mot mat, vikt, kropp och träning.

Och man får en ”snedvriden” missuppfattning om sin kropp och hur den ser ut.

Tankarna handlar allt mer om mat och träning. Sedan tappar man kontrollen, man vill bara gå ner mer och mer, får allt mer ångest över att äta rätt, äta för mycket, rädsla att gå upp, kroppsfixeringen förvärras osv. Allt i livet börjar handla om mat/ätande och kropp och vikt.

Kanske blir så att mensen försvinner, (om man inte har fått mens ännu, då stannar den utvecklingen upp.)

Allt mer tankar på mat och vikt eller rädsla över att äta fel saker, försöker undvika fett och socker, kanske börjar kräkas efter mat, mår illa då man ätit, kroppsfixerad, väger sig ofta, hoppar över måltider, tränar mycket, ångest då man inte tränat o.s.v.

Allt mera ångest, ”ätstörningsspöket” i huvudet dissar hela tiden dig själv om man ätit något, inte tränat ”tillräckligt” får dåligt samvete mm. Du skriver till exempel att du hoppar över maten hela dagen för att kunna äta middag med dina kompisar. 

Man kanske fryser lättare, får kalla händer och fötter, kroppen ställer in sig på svält, ämnesomsättningen sänks, hjärtfrekvens och blodtryck sänks, pulsen går ner.

Hjärtat är ett av de organ som drabbas hårt vid ätstörning.

Längre fram så börjar brösten försvinna, (du kanske inte börjat utveckla så mycket bröst ännu, och då stannar den utvecklingen upp.)

Håret på huvudet tunnas ut samtidigt som man börjar få ökad behåring på kroppen. De fysiska och psykiska konsekvenserna börjar bli allt svårare, ångest, depression, sömnsvårigheter mm.

Så stoppa ditt tänkande och ditt beteende i tid, ta dina symtom på allvar.

Prata med dina föräldrar/din familj berätta om hur du mår och känner, hur du kämpar mellan känsla och förnuft. 

Tar man det på allvar i tid så är det lättare att bryta.

Så bra att du reagerat och skrivit hit. Jättebra! Du inser ändå att det inte står rätt till.

Detta är en sjukdom och den "tar över" ens tankar och beteenden, man får som sagt en "snedvriden och fel" bild över hur man ser ut. Det är också vanligt att man försöker kontrollera sin ångest genom att inte äta, "hungern" blir starkare än ångesten. Man kanske fokuserar på att "hindra sig själv från att äta" för att slippa tänka på andra jobbiga och svåra saker i livet.

Dina föräldrar och du måste kontakta vårdcentral för en genomgång av din hälsa, elevhälsovården/skolläkare, ungdomsmottagning och eller BUP/ätstörningsenhet, utifrån hur fast du är i ditt tänkande och i ditt beteende.

Du kan behöva snarast hjälp och stöd att bryta denna negativa spiral och våga äta igen, ha fokus på annat än kropp och vikt.

Du behöver få kunskaper om vad och hur mycket mat din kropp behöver, hjälp att "våga äta" igen.

Denna webbsida www.snorkel.se  handlar om att ge information och råd, tidig upptäckt, tidiga insatser vid psykisk ohälsa, ”hjälp till självhjälp”

Det finns en hel del verktyg som man kan ta till hjälp för att hantera oro/ångest.

Prova t.ex. medveten närvaro/mindfulness, ett sätt att styra fokus och uppmärksamhet, t.ex. från självdömande tankar om sin kropp, till det som händer (hörs, syns, luktar, smakar etc) omkring en. Läs mera om medveten närvaro på webbsidan och i våra Appar.

Appen Skills Uppsala Snorkel reglera känsla, (använd kod x330) är en app om känslor, varför man har dem samt vad känslor vill få oss att göra (t.ex. fly/undvika vid rädsla).

Man kan träna på att reglera, minska en känsla som ställer till problem- gå emot känslan.

Snorkelövning är en app med olika röstövningar och instruktioner, bl.a. mindfulness (lyssna på övningen du duger varje dag) andning, avslappning, hantera ångest mm.

Beteendecoach är ett Appverktyg för att se mönster i hur vi gör (problembeteende) i vissa situationer, hur vi tänker och känner och hur det påverkar oss på kort och lång sikt.

Man kan träna med färdiga alternativ för att bättre förstå hur man kan göra.

Du kan testa att göra beteendeanalys i en situation då du ”strular med maten” – hur tänker och känner du, hur känns det i kroppen, vilka konsekvenser får det på kort och lång sikt..

Det här är något du också kan "träna på" tillsammans med dina föräldrar.

Tankar styr och påverkar oss mycket, särskilt om vi TROR på våra tankar, de är ju inte lika med sanning, utan är just bara tankar.

Vi tror mera sällen på positiva tankar om oss själva och vad som kan hända, utan mest bara de negativa. Gissar att du har en hel del negativa tankar om dig själv, som får dig att inte vilja/klara av att äta.

Du kan börja med att uppmärksamma och lägga märke till vad du tänker, bli medveten om tankarna och hur de påverkar dig. (kan ha hjälp av beteendeanalysen)

du kan också träna att föreställa dig tankar som kommer och går, som då kassörskan sitter i kassan på affären.

Hon tar upp en vara, tittar på den, scannar den och låter den gå vidare på löpande bandet och tar upp nästa vara.. Hon fastnar inte vid en viss vara, kollar noga, funderar vad den kommer ifrån, vad den ska användas till, vad den innehåller osv, hon släpper varan och låter nästa rulla fram..

Träna på att göra samma med dina tankar, bara låter dem komma och gå, inte fastna, älta, tro på och reagera på dina tankar, tro att de är sanning.

Säg till dig själv där kom en tanke om att jag är tjock, då blir jag ledsen, där kom en tanke om att jag glömt vattna blommorna, då blir jag lite stressad, där kom en tanke om att jag är sugen på saft, där kom en tanke på att jag längtar efter sommaren etc. etc….

Du kan också ha en lista med positiva saker och påståenden om dig själv, (att ”parera” med då du tänker negativt,)

saker du är bra på, bra saker med dig.

Gör gärna en sådan lista tillsammans med en vän.

T.ex. Vacker hår, bra på att lyssna, omtänksam, pålitlig, fina fötter mm m.m.

Man kan skriva upp olika påståenden, kanske dina vänner kan skriva flera som du inte ser, sedan ha dem i en burk.

När du fastnat i ältande och negativa tankar om din kropp, som får dig att inte vilja äta eller ”äta mindre” kan du ta fram din burk och öppna en sådan hemlig lapp..

Sitta en stund och läsa lappen, ”ta in den” hur känns det att läsa den osv..

Du kan läsa mera om negativa tankar här Snorkel - Negativa tankar

Men som sagt, första steget är att berätta för dina föräldrar och börja äta igen, så att din hjärna får all den energi den behöver för att kunna tänka sunda och kloka tankar…

Och din kropp den energi den behöver för att växa och utvecklas.

Hoppas detta långa mail kan vara en bit på vägen för dig, sköt om dig själv.

Vänta inte, prata med din familj nu, kanske visa dem din fråga och svar.

Många kramar Snorkel