Jag får allt mera tvångstankar som stör mig, är också deprimerad.

Hej, jag vet inte om det här är normalt eller inte, kanske bara överdriver men det börjar bli ganska jobbigt. Jag hatar när något inte är som det brukar vara. Till exempel förra gången jag var hos min psykolog brukar jag alltid sitta på samma plats i väntrummet för annars känns det så himla obekvämt och stressigt. Men nu var det en annan person som satt där så jag behövde sitta på en annan stol och det brukar alltid finnas en klocka som låter där men nu hörde jag inte den för att en tv var på. Det känns bara som att allt stör mig och får mig att känna mig stressad. Det här är en annan sak men jag kan verkligen inte dra en korg i mataffärer längre för att det låter och stör mig. Jag vill att allting ska vara tyst för annars är det nått ljud som stör mig men det får ändå inte vara tyst för då stör det mig att jag inte kan fokusera på något ljud och får massor av andra jobbiga tankar. På bussar försöker jag alltid ta samma plats som förra gången för annars kommer något dåligt att hända och jag får inte gå av där bak för då kommer jag att åka ut för en olycka. Jag är deprimerad och under den senaste tiden har det blivit jobbigare att göra olika saker och mitt rum har blivit så stökigt. Det känns som om jag inte städar det kommer jag aldrig bli frisk igen men samtidigt orkar jag inte röra på mig. Jag vet inte jag har flera andra tankar som att jag måste äta ett äpple varje dag för annars kommer jag aldrig kunna sova men samtidigt så kan jag ändå inte sova om jag har ätit ett äpple för då måste jag gå upp och träna bort de kalorier som jag ätit. Förut brukade jag älska äpplen men nu mår jag typ bara dåligt varje gång jag ser ett för att jag tänker att jag måste äta det men om jag gör det kommer jag bara nå sämre. Jag vet inte vad jag ska göra, just nu börjar mina självmordstankar bli lite för stora och jag har bara lust att avsluta mitt liv för det känns inte som att det någonsin kommer bli bättre. Förlåt för att jag stör.

Hej, tack för ditt brev.

Det är svårt att svara på vad som är ”normalt” och inte, det finns ett ”brett spann” men jag förstår vad du menar.

Det du beskriver är ”tvångstankar” ”tvångshandlingar” och ”ritualer”, något som väldigt många har, man känner att man ”måste” göra/tänka på ett visst sätt, annars känns det obehagligt eller man tänker att ”något hemskt” kan hända.

Nästa alla är ”lite” tvångsmässiga på det viset, att man kanske just vill sitta på en viss plats, äter eller klär på sig i en viss ordning, inte kan gå på vägbrunnar eller att man inte klarar av att se utdragna lådor eller öppna skåpdörrar utan att stänga dem, eller ”rättar till” en tavla som hänger snett och så vidare.

Detta medför inte något större problem eller lidande, man KAN, låta bli utan att få jättehög ångest.

När man är deprimerad, som du är, kan man också vara mera sårbar för tvång. Finns också en viss ärftlighet att utveckla tvång.

När man pratar om tvång (diagnosen förkortas OCD) så pratar man just om tidsåtgången, ”graden av lidande” hur mycket det påverkar och hindrar mig i mitt liv. Du har säkert hört om dem där det påverkar hela livet, man måste kolla om och om igen, göra ritualer otaliga gånger för att det inte känns nog eller ”rätt” till exempel tvätta sig massor av gånger för att inte bli smittad av något, gå, läsa, sitta på ett visst sätt, har ”magiska tvång” i form av att behöva tänka på ett visst sätt, och man måste ”tänka om” om man blir avbruten på något sätt med mera.

Dessa tvångstankar och tvångsritualer tar större och större plats och tid i mitt liv, begränsar mig i min vardag.

Det finns medicinsk behandling, och även en framgångsrik psykologisk behandling.

Det handlar om att utsätta sig för det som väcker tvångstanken till exempel att du inte får gå ut där bak på bussen, utan att försöka göra någon ritual för att ”försäkra” dig om att ingen olycka händer.

Eller inte låta bli att äta äpplen, ha många äpplen omkring dig, inte sitta på samma plats. Med mera.

Du kan läsa i frågelådan under måsten/tvång- andras frågor och svar om detta. Tyvärr finns det inget avsnitt på Snorkel om just det.

Men du kan läsa mera på vår andra webbsida

www.sjalvhjalppavagen.se

där kan du se filmer om behandling

och sidan   

https://attention.se/

Det är viktigt att du berättar för din psykolog om dina tvångstankar, då får du också veta mera. Och ni kan tillsammans jobba med hur du kan minska tvångstankar och ritualer.

Du behöver naturligtvis också berätta att dina tankar på att inte vilja leva har ökat, det kan ha att göra med var ni är i behandlingen, eller att du känner en ökad "hopplöshet" i.o.m. dina tvångstankar, eventuell om du börjat en medicinering så kan man må sämre under en ingångsperiod, eller att du skulle behöva medicinering under en period.

Har du läst på denna webbsida om tankar på att inte vilja leva, och i frågelådan andras frågor/svar? www.snorkel.se

Läs också om nedstämdhet under vad är och vad göra.

Jag vet inte hur gammal du är, men din familj behöver också veta hur du mår så att du kan få det stöd och den förståelse du behöver.

Skriv igen i frågelådan om du vill, kram Snorkel