Svårt i skolan och bråk hemma.

Hej, jag har läst igenom många av snorkels frågor och svar angående hur jag mår för att försöka få svar men har inte riktigt fått nått svar än.

Jag har inte haft den bästa uppväxten, mina föräldrar bråkar och jag har har det svårt i skolan.

Jag vill att mina föräldrar ska skilja sig på ett sätt, men ändå inte, för jag känner att jag bara skulle må dåligare då.

Men jag vill att de ska må bra. Det känns liksom som om dom bara fejkar när jag är runt om dom, som när vi sitter och äter vid matbordet är det helt knäppt tyst och det har lett till att jag har börjat tagit med min mobil och suttit och tittat på film med hörlurar.

Det känns bara som om det blir dåligare och dåligare för varje dag, dom bråkar oftast när dom har drukigt och är berusade som om det kommer en våg bara över dom och dom börjar skrika på varandra och det kan dom göra ute bland andra folk och kompisar och då skäms jag bara, även fast jag är van vid det.

Men angånde mitt mående så är det inte direkt på topp det är mer på botten, det började ända sedan jag var liten så har mått dåligt hela mitt liv, men på sistonde har det bara blivit sämre och vill bara sova bort dagarna.

Och på kvällarna så vill ja skada mig själv och bara gråta men jag kan inte gråta längre.

Jag har ingen ork kvar i kroppen. Jag har lyckats att inte skada mig själv på 2 veckor nu och mina föräldrar vet inget än.

Jag vill berätta hur jag mår för någon men ändå så känner jag att om ja gör det så hjälper det inte, jag känner att jag inte kommer få någon hjälp och därför känner jag att jag inte vill ha nån hjälp av någon.

Min mamma kom nästan på mig om min arm för under sommaren så har det varit varm och jag har typ bara gått med en hoodie eller en kofta över satt ingen ska kunna se vad jag har gjort, hon sa varför jag hade jag hade på mig en kofta när det var 26 grader ute och jag sa bara för att vi skulle iväg senare och orkade inte byta om.

Jag vet inte vad jag ska göra med mitt liv jag har funderat på att bara hoppat framför ett tåg eller ta självmord men om jag inte lyckas ta självmord måste jag leva med det hela mitt liv och alla runt om mig får veta om mig, och det vill jag ju inte.

Jag vill bara dö och försvinna från världen men jag kan inte lämna mina föräldrar eller äldre syskon.

Jag vill inte att de ska känna att det är deras fel.

Eftersom innan sommarlovet så sov jag hela tiden när jag kom hem eller så gick jag raka vägen till min säng och då började dom bli oroliga för mig och min pappa sa till mig när vi var ute och åkte bil att om jag skulle försvinna så skulle han inte kunna leva längre för han hade det också jobbigt med några saker..

och jag vill inte ha den känslan att han också tar och lämnar världen bara för mig.

I skolan är allt bara jobbigt jag har vänner, men innan två av dom valde att byta skola och sen byta tbxs så var vi bästa vänner.

Dom känner nog att vi är bästa vänner men jag känner mig inte så längre jag känner inte igen dom typ som om dom är främlingar typ och dom brukar klaga att jag är så deppig och tyst ibland, men jag har problem att prata med människor även fast det är vem som helst, mina föreldrar eller mina vänner.

Och om det är en främlig som en av mina föräldraras kompisar så är jag bara tyst oftast.

Jag känner mig bara hopplös och kämpar mig igenom dagarna..

Jag gillar inte längre att prata med folk och stänger ute alla bara som ibland när min mormor kommer så hälsar jag knappt på henne och bara tycker att hon är irriterande..

Men jag kan inte hjälpa det jag vill inte vara sån men är det bara, jag vill inte tänka på den dagen som hon är borta.

Jag har ibland svårt att kontrollera min ilska och det vart att i 6an så var jag ett "aggressions barn" enligt mina kompisar.

Som när jag bli arg så vill jag bara skada mig själv eller andra personer som om jag vill döda dom.

Allt är bara jobbigt och jag vet inte vad jag ska göra längre...

Vill inte prata med mina föreldrar eller någon annan vuxen om mina problem men jag vet att jag måste.

Hjälp mig snälla snorkeln! Jag vet inte om jag klara mycket längre att hålla på att fejk le på dagarna.

Jag orkar snart inte mer. (förlåt för min stavning jag har dyselxi och förlåt om det blir mycket att läsa) men hjälp mig snälla!

Hej tack för ditt brev.

Du har en mycket tung livssituation, obalans i livet, för många saker som TAR energi, kraft och ork och gör dig ledsen, och för FÅ saker som GER energi kraft och ork, och gör dig glad.

Lever man så under en period så finns risken att man blir nedstämd/deprimerad.

Du har en tung och svår skolsituation, och dina föräldrar kommer osams och bråkar.

Du skriver att du mått dåligt under lång tid, nästan sedan du var liten.

Du känner förtvivlan och osäkerhet om och hur det kan bli bättre, du får tunga tankar och känner hopplöshet, kämpar på olika sätt att klara ditt mående, tänker att du vill skada dig själv, och har gjort det också.

Du har läst många andras frågor/svar, men tycker inte att du hittar något som liknar din situation, men nedstämd/deprimerad kan man bli av många olika orsaker, det finns många saker som tar energi och gör en ledsen och tungsint, och du kan nog känna igen de tankar/känslor och beteenden-vad man får impulser att göra, då man är ledsen/nedstämd, fast orsak och sammanhang inte är lika.

Så läs mera under frågor svar om ledsen/nedstämd och om att göra sig själv illa, och även på webbsidan under VAD ÄR och VAD GÖRA. Där kan du läsa om vad nedstämdhet är, hur det känns, ser ut och även vad man kan göra för att må bättre. Finns också information och strategier då man gör sig själv illa.

Läs också om livsbalans, prova formulär och veckokort för balans i livet.

När det gällen en svår livssituation så är det allra första att förändra, inte att anpassa sig till det, senare kommer att lära sig leva med, klara av och hantera.

Ibland är det saker som man tyvärr MÅSTE anpassa sig till, acceptera att så här är det.

Men som sagt det första är att försöka förändra. Till exempel så Behöver man acceptera och se att ”så här är det” att man har läs/skrivsvårigheter, Dyslexi.

Man behöver acceptera, veta vad man är bra, mindre bra, och behöver anpassa och få hjälp med. För att livssituationen ska bli så bra som möjligt.

Omgivning och familj behöver också förstå och veta.

Har du blivit utredd på skolan då du fick din diagnos? Vilket stöd visade den utredningen att du behöver, får du det stödet?

Du har haft det jobbigt hemma, med föräldrar som bråkar och en tung och svår skolsituation.

Båda de sakerna behöver man se över och försöka förändra.

Det är just en sådan ”tanke för förändring” du har, när du tänker att på ett sätt vore det skönt att dina föräldrar skilde sig.. fast du egentligen Inte alls vill det.

Men du tänker säkert att du skulle slippa uppleva detta bråkande då..

Man behöver förändra och ge dig stöd i skolan och minska bråk därhemma.

Och se över andra saker du tycker är svårt att klara av. 

Du vill helst inte prata med dina föräldrar, men du behöver göra det.

Du behöver hjälp och stöd för att känna lust, energi och glädje igen. Få mera balans i livet.

Kan du skriva ett brev till dem, som de läser i lugn och ro, så att ni sedan kan prata om det?

Kan du visa dem ditt brev hit till Snorkel och ditt svar?

Det finns familjeenheter inom kommunen som kan ge hjälp och stöd vid konflikter i familjen. De kanske inte förstår hur jobbigt du tycker att det är då de bråkar med varandra, att du inte mår bra och klarar av deras bråk. Att det påverkar dig väldigt negativt. Ibland förstår inte föräldrar det.

Du kan också vända dig till elevhälsan på din skola, skolsköterska eller skolkurator.

De kan också hjälpa dig komma vidare så att du får den hjälp du behöver.

Du och dina föräldrar behöver träffa din mentor och säkert även din rektor. Man behöver se över din skolsituation, dina starka och svaga sidor, vilka anpassningar man gjort, vilka ytterligare som behöver göras, och om man behöver utreda dina styrkor och svagheter ytterligare.

Du har fått diagnos Dyslexi, och att ha dessa svårigheter tar väldigt mycket extra energi och ork.

Det finns många sätt att underlätta i skolan vid till exempel svårigheter som Dyslexi, skickar en länk här till infoteket.

https://regionuppsala.se/infoteket/hitta-tips-och-verktyg/

Ni behöver alltså prata med varandra i familjen, det var du också inne på, att du måste berätta för dem om hur du mår.

Ni behöver fundera på vad som kan förändras och vad man måste acceptera och träna på att klara av.Vilken hjälp ni behöver från till exempel skola, Bup, kommunen.

Ni kan läsa tillsammans på webbsidan om nedstämdhet och oro/ångest, vad är och vad göra. Kolla in övningar och tips för att må bättre.

Kolla också på Infotekets webbsida för hjälpmedel i skolan vid Dyslexi, samt vad din Dyslexiutredningen visade, och om du behöver utredas mera, om du har andra svårigheter som din ilska.

Sköt om dig själv, vänta inte, prata eller skriv till dina föräldrar.

Läs mera på webbsidan och skriv till frågelådan igen om du vill. Kram Snorkel