Olyckligt kär

Hej det är så att jag har träffat en kille i bara 6 månader o vi har träffat varje dag hela tiden, vi umgås pratar 24/7.

Han gillar mig bara som en vän inget mer, men jag har aldrig haft denna känsla.

Jag har blivit beroende av honom. Om han inte ringer en dag mår jag dålig, gråter, blir stressad får panik, vill bara göra självmord.

Hans föräldrar försöker hitta en tjej till honom från samma land som han, för att gifta sig o sånt . När jag tänker på det vill jag bara dö .

Aså jag kan inte leva utan honom vi har gått genom allt under 6 månader 6 månader för oss känns som 10 år. Jag har fått känslor för han.

Aså jag är beroende av han som en person som är alkoholist o är beroende av alkohol och om inte personen får alkohol då mår dålig osv jag e så nu. utan han jag mår jätte dålig med han mår jag så bra han e allt i mitt liv.

Just nu går Inte att ha förhållande religionen o hans familj o allt tradition så går inte Aså menar från hans sidan .

Men vad ska jag göra jag gråter hela tiden mår så dålig om jag inte pratat med han elwlr inte träffa han .

Så beroende av honom helt sjukt, låter som att jag e galen men är inte det.

Jag tänker på självmord, blir så stressad mår så psykiskt dålig utan han, vad ska jag göraaaa hjälp mig snälla om han gifter sig jag kommer må så dålig

Hej, tack för ditt mail.

Det låter inte som om du är galen, men däremot att du är stormande kär och förälskad, och det påverkar ju vår hjärna så jättemycket, hur vi tänker, känner och vad vi gör, så då kan saker och ting bli ”lite galet” faktiskt.

Att vara kär kan göra riktigt riktigt ont.

När man är mitt uppe i en stark känsla, som det är att vara kär, då är det hjärnans del som heter Amygdala som är aktivt, därifrån styrs våra känslor och tankar/beteenden kopplade till känslan.

Allt vi gör i den starka känslan är känslostyrt, alltså inte igenomtänkt, planerat eller logiskt.

Delen i hjärnan som styr just logiskt tänkande, planering, förmågan att se konsekvenser på kort och lång sikt, tänka efter osv heter frontalloberna, och är man mitt uppe i en stark känsla så är inte de aktiva, känslan styrs från Amygdala.

Och just då man är stormande förälskad så är det mest Amygdala som är aktivt, därav kan man göra, tänka, känna lite ”snurrigt och konstigt” då man är störtkär.

Man tänker tankar som ”finns ingen annan” ”kan inte leva utan” ”kommer aldrig att träffa någon som honom igen” osv, det kan nog precis ALLA som varit stormande kära känna igen sig i, fast man inte tror just då att NÅGON annan känt på samma sätt.

Man kan inte tänka på annat, inte se lösningar, är ”uppe i varv nästan hela tiden”. (Att aktivt träna på att slappna av och andas lugnt kan faktiskt hjälpa dig att må bättre.)

Du skriver att du blivit helt ”beroende” av honom, och det är ju aldrig en bra situation att bli beroende av något alls. Det styr oss, får oss att må dåligt, precis som du gör, i längden.

Att vara självständig, ha ett ”eget liv” med egna intressen, aktiviteter och vänner, är ju mera hållbart i längden.

Är man helt beroende bara av varandra så ”kväver” man nästan varandra.

Denna stormade irrationella känsla som det är att vara förälskad, lägger sig, kropp och hjärna orkar inte hålla denna känsla en längre tid, sedan brukar värsta stormen minska och känslan tar antingen slut, och man undrar ”hur kunde jag känna sådär” eller övergår i en mera balanserad känsla av kärlek.

Har du varit in på sidan www.umo.se 

en ungdomsmottagning på nätet, där skriver många unga om bl.a. kärlek och att vara ”olyckligt kär”. Man kan även chatta med andra ungdomar.

Det är verkligen en knivig situation om du dessutom är kär i en person som bara känner vänskap för dig, inte kärlek. Då vill man ju kämpa ÄNNU hårdare för att vinna hans kärlek.

Dessutom verkar hans föräldrar vilja leta efter en passande hustru till honom, från samma land. Vilket inte alls är ovanligt inom vissa seder och kulturer.

Dessutom brukar de unga männen känna stort ansvar för sin familj och vilja följa familjens religion, traditioner och regler.

Jag vet inte vad som är möjligt för honom, relation med dig var uteslutet skriver du, kan ni fortsätta bara vara vänner?

Kan du acceptera och klara av att bara ha honom som vän? Vad har du att välja på?

Det är ju viktigt att ni pratar med varandra om detta, om ni är så nära så borde ni kunna det. Hur du känner, hur han känner, vad ni verkligen vill och om ni ska kämpa mot en relation i framtiden eller om ni kan vara ”bara vänner”

Har ni vänner inom samma religion, kultur, som känner igen detta problem, finns det ”vettiga vuxna” släktingar, äldre syskon eller andra som ni kan prata med, förening, kyrka etc där ni kan få råd och hjälp utifrån det ni vill och känner?

Du behöver verkligen ta hand om dig själv i detta, (inget blir bättre av att du totalt rasar ihop) du behöver vara stark om du verkligen vill jobba för att ni skulle kunna fortsätta träffas, kanske kunna ha en relation i framtiden.

(Om han ser att du bara mår dåligt och gråter kanske han inte klarar att kämpa för att fortsätta träffas.)

Det är viktigt att försöka skingra orostankarna, träffa vänner, göra positiva aktiviteter du tidigare gillat, fortsätt eller prova en ny hobby eller intresse, planera för en framtid du önskar i framtiden tänk dig i steg, stegen mot det (skola, plugg, prov, utbildning, kunskaper, erfarenhet, boende, yrke, aktiviteter mm)

Mat, sömn och fysisk aktivitet är också viktiga byggstenar för all psykisk och fysisk hälsa.

Använd strategier som finns beskrivet på denna webbsida och i våra appar (prova Skills Uppsala Snorkel reglera känsla, som handlar om känslor, varför vi har dem och hur man kan reglera en känsla som ställer till problem för en.

Träna på att Stanna upp (för att få kontakt med frontalloberna) andas lugnt och slappna av.

Prova också medveten närvaro, mindfulness, för att träna på att styra fokus till ”här och nu” istället frö ”där och då”. Vara medveten i stunden i det du gör. (läs på webb och appar för att hitta instruktioner och övningar.

Du behöver nog någon att prata med om allt detta, går du på en skola där ni har kurator? Annars vänd dig till ungdomsmottagning där du bor, eller Vårdcentralen.

Vet din familj om hur du mår? Prata med dem så att de kan stötta och finnas där för dig.

Skriv igen i frågelådan om du vill, kram Snorkel