Nere, hatad och ledsen

hej.. (kanske bli svårt och tyda men skriver allt på rullande nu) jag känner mig nere hatad och ledsen jag tappar lusten på allt just nu. har ingen ork till något min mamma för står inte hur jag mår. och min pappa kan jag inte prata med alls.. mitt själv förtroende blir bara sämre. jag håller mig hällre undan allt som händer. jag vet inte vem jg är ricktigt, hemma är jag en och med kompisar är jag en annan. jag försöker dölja allt med ett leende men 2-3 märker att det är något om jg blir tyst. men jag vet inte hur jag ska kunna förklara för dom om allt som har hänt... folk önskar livet ur mig. dom kallar mig saker jag vågar inte mötta folk i bliken jag är rädd och och osäker min mamma förstår sig inte på mig. inte min bror och låsas pappa häller. ibland funderar jag på soc eller bra sova borta jämt.. snälla hjälp mig jag har försökt hoppa av världen flera gånger

Hej, tack för ditt mail. Du har det jättejobbigt, du mår inte bra. Bekriver att du känner dig nere, hatad, och ledsen. Har tappat all lust och ork. Något har hänt dig, något som gör dig rädd och som får dig att dra dig undan. Du känner dig rädd, oförstådd och ensam. Du skriver att det finns folk som önskar livet ur dig.. En fruktansvärt jobbig tanke, inte konstigt att man är rädd om man lever med den tanken att någon önskar livet ur en! Vad har hänt? Att gå omkring med all den förtvivlan du känner, det är inte lätt att orka med. Du skriver att det finns några som märker på dig att det inte är bra, du vill förklara för dem vad som hänt men du vet inte hur du ska lyckas. man får intrycket av det du skriver att det hänt saker som du mår väldigt dåligt över. Att bära på allt detta, det som hänt och hur du mår, att bära detta ensam och känna sig så oförstådd som du gör, drar bara ner dig allt längre i en nedstämdhet. Att börja brätta, att någon får veta, att någon kan börja förstå och hjälpa, så att du inte blir så ensam, det är vägen hur din jobbiga situation och ditt dåliga mående. Det är svårt att berätta, man är rädd och osäker hur någon annan ska reagera och tänka om en, rädd att andra ska döma. Du försöker dölja hur du mår och vad som tynger dig, men samtidigt gör det att du inte tycker att någon förstår dig och allt känns hopplöst. Har du försökt att skriva ner mera vad du mår, tänker och känner. Beskriva vad du är med om/varit med om, olika situationer och vad som händer. Vad du är så rädd för. Att konkret försöka sätta ord på allt, kan göra det lättare då man sk berätta för någon sedan. Om du kan skriva ner ett brev så kan man visa det först så den som man ska prata med vet lite, och är beredd på att lyssna mera. Du behöver stöd och hjälp av vuxna. Du är rädd, tror att någon önskar livet av dig, mår jättedåligt, och som du själv skriver, har "försökt hoppa av världen flera gånger". Ge dig själv den chansen att försöka förändra/förbättra din situation och ditt liv. Du har haft funderingar på Soc, eller att sova borta. ja, det kanske blir en lösning så småning om, vägen dit är att berätta för någon vuxen hur du mår och känner, få hjälp och stöd av BUP, Soc eller ungdomsmottagning. Det är jätte strakt att du vänt dig hit till Snorkel, men du behöver nog mera hjälp än man kan få via en hemsida och mera än vad du kan göra på egen hand. Fundera på om du känner någon, om det inte går med dina föräldrar, någon vuxen som kan lyssna och försöka hjälpa dig att få en kontakt med Soc eller BUP. Sköt om dig, skriv igen om du vill. Kram Snorkel