Mår dåligt, vill inte prata med någon, finns inget att säga

Jag har mått dåligt i 1 år, det är som en berg och dalbana..Ena dagen mår jag bra och sen nästa är jag på botten igen. Är jag deprimerad? Vad ska jag göra? Jag har självmordstankar och skadar mig själv. Har även försökt att ta mitt liv genom att hoppa framför tåg, men nått fick mig att inte göra det. Kompisarna vet ingenting, men dom har börjat tröttna på mig för att jag inte vill hitta på nått med dom på helgerna, dom pressar mig att berätta men jag vill inte. Jag orkar inte med skolan längre.Jag vet inte vad jag ska ta mig till längre för jag orkar inte mer, jag vill bara försvinna, det är min högsta önskan. Att prata med någon vore fel, jag vet inte ens varför jag mår dåligt? det skulle inte finnas mycket att säga. //

Hej, tack för ditt mail. Bra att du vågat börja berätta om hur du mår, genom att du skrivit till den här hemsidan. Du har mått dåligt i ett år, upp och ned, har självmordstankar och gör dig själv illa, har t.o.m. försökt att ta ditt liv! När man är deppig och inte mår bra, känns ingenting roligt. Man får mörka tankar, livet känns meningslöst. Man ser ingen utväg eller känner något hopp om att situationen kan förbättras. Man drar sig undan, blir mera ensam, orkar ingenting och situationen blir tyngre och tyngre i en ond cirkel. Då kommer tankar på att det vore lika bra att dö, för att slippa må så dåligt. Det hör till då man är deppig. Nedstämd och deppig kan man bli av olika orsaker; yttre omständigheter som att det händer något som påverkar en väldigt negativt ( förlorar en vän, flyttar, föräldrars skilsmässa etc.) eller om man går under en längre tid i en svår och jobbig livssituation ( svårigheter och höga krav i skolan, bråk och konflikter i familjen, mobbing etc.) och få positiva saker i livet. Man har också olika ”känslighet” för att få depressioner, viss ärftlighet. Hur ser det ut i ditt liv, är det något särskilt som hänt, vad är särskilt svårt, vad gällande din familj( bråk, missförstånd, kontakt) din skola(krav, svårigheter) din fritid(har du hobbies, intressen, meningsfulla sysselsättningar) eller kamrater( vänner att göra saker med) Se över din livssituation, hur den ser ut och hur du skulle vilja ha det. Vad behövs förändras/förbättras. När man är nedstämd är det särskilt viktigt att sköta om sig själv, tänka på att äta, sova, motionera etc. fast man inte har ork och lust. Det är också viktigt att aktivera sig, göra saker på en ”lagom” nivå. Kanske också minska på krav i skolan, till man orkar mera. Att ”prata med någon” innebär inte att man måste säga så mycket, det är mera att man får stöd, någon som förstår att man har det jobbigt och någon som kan hjälpa till med att komma igång med att göra saker, få sömn och mat att fungera, hjälpa till med t.ex. problemlösning eller andra strategier för att må bättre. Vänd dig till elevhälsovården (skolssk, skolkurator) ni kan ju läsa på hemsidan tillsammans för att kunna bestämma vad just du behöver hjälp med. Kan du inte visa ditt mail, så behöver du inte säga så mycket. Eller kanske e-posta till elevhälsovården om det är lättare. Det är kanske så att du också skulle behöva en kontakt på BUP, eller kanske har behov av stöd i form av medicinering under en period för att orka med att jobba med förändringar i livssituationen. Man kan hjälpa dig med remiss till BUP, från elevvården. Berätta för dina föräldrar hur du mår, de kan också stötta dig i dina mål att må bättre. Man ska inte gå ensam och må så dåligt som du gör!! Våga be om hjälp. Många hälsningar Snorkel.