Jobbigt hur vänner reagerar då man mår dåligt

Jag går till psykolog och jag tycker inte om att prata om det. Nu efter ett tag har jag ändå berättat för tre nära vänner. Den första sa bara okej och har inte sagt någonting mer om det. Den andra berättar hela tiden att den finns där för mig. Den tredje pratar mer om själva besöken och hur det är att gå dit. Jag fick reda på att den tredje själv också gått till psykolog förra året och det var en lättnad för mig. Det jobbigaste har varit den första reaktionen. Jag undrar varför det är så? Är det för att jag är rädd att uppfattas som galen? Pratar den tredje mer om det för att den vet att man vill att andra ska reagera så medan de flesta tror att det är bäst att inte prata om det för att det river upp? Är jag knäpp som vill att vännerna jag berättar för ska reagera hellre än att de inte ska det?

Hej, tack för ditt mail. Att må psykiskt dåligt, ha ånges, vara ledsen och nedstämd är något som är svårt att prata om. Sedan gammalt och på grund av stora okunskaper, har det funnits fördomar om psykistmående, lite som du beskrev, att man är "knäpp"eller "konstig". Tvärt om är det ju så att ALLA människor hamnar i kriser, har ångest och nedstämdhet under perioder. Inget konstigt alls. Livet går upp och ned, ingen mår bra eller är glad och lycklig hela tiden. När det gäller fysisk sjukdom, och då vi går i behandling för det, så känns det inte konstigt alls, men fortfarande, (trots att det blivit mycket bättre), så är det svårt att berätta om att vi mår psykiskt dåligt. Alla människor påverkas också av andras reaktioner och vad andra tycker och tänker, vare sig vi vill eller inte. Människan är en social varelse och är mer eller mindre beroende av andra människors accepterande. Att vi oroar oss eller är rädda för andras reaktioner är inte konstigt alls. När vi berättar om något som är svårt eller jobbigt för en, är det ju extra viktigt för oss hur andra reagerer. Vi vill VETA hur andra tycker och tänker, det gör att det kan vara lättare att ta att någon blir förvånad, orolig, arg, frågar etc. eftersom vi då kan förklara eller berätta mera för att göra mera tydligt och bli förstådd. Allra skönast är ju andras reaktioner, precis som du beskriver, att de känner igen sig, har varit i samma eller liknande situation. Då tycker vi att vi får den starkaste förståelsen och bekräftelsen. ( Har hon också upplevt detta, då är det inte så farligt, är ok, hon vet hur jag känner, det kan bli bättre etc.) Just som du själv skriver är det svårast då någon nästan inte reagerar alls, inte visar sina reaktioner. det är då lätt fär oss, eftersom man inte har en aning om vad den andra tänker, att vi själva börjar tänka negativa tankar om den uteblivna reaktionen ( personen bryr sig inte, tycker mindre om mig nu, tycker att jag är knäpp etc.) Det behöver naturligtvis inte finnas några grunder alls till dessa negativa tankar, men eftersom vi inte vet hur de tänker och tycker, får det oss att bli osäkra. I alla sammanhang gällande svåra händelser och upplevelser, ges rekomendationer till omgivningen att just visa reaktionen, fråga, säga att du finns m.m. att låtsas som ingenting eller undvika personen är det sämsta av allt. Tyvärr är många rädda själva, törs inte prata om svåra saker eller tror att andra ska bli upprörda, därför säger de ingenting. De personerna kan ju i själva verket bry sig hur mycket som helst, men vi märker det inte! Kan du inte ta upp med din första vän, att du är fundersam på varför hon inte sagt något mera, att du oroar dig över vad hon tänker. Din vän kanske tycker att må dåligt och ha kontakt med psykolog inte är konstigare än att gå till tandläkaren, och inget särskilt att prata om. Det skulle nog vara skönt för dig att få lite klarhet. Det kan ju vara så att det blir lite "spänningar" er emellan nu, p.g.a. detta. Dina funderingar är inte konstiga alls, hoppas att du kommer att må bättre snart och att det fungerar bra med din psykologkontakt. Läs gärna mera på hemsidan om psykiskt mående och vad man kan göra, skriv gärna igen och berätta hur du gjort för att må bättre. Många hälsningar Snorkel.