Har provat att söka hjälp men känns som om ingen lyssnar.

Jag vet inte vart jag ska ta vägen, har mått väldigt dåligt i flera år och gått till psykolog via vårdcentral, via mitt jobb och även annat, inget hjälper. Inte känts som att nån lyssnar på mig vad som varit fel, utan bara vad de trott. Jag har dagar när jag bara stänger ute allt, inte svarar nån, klarar inte av att gå till jobbet. Jag har börjat må så dåligt på jobbet att det känns som jag får panik. Jag mår dåligt över mig själv, men orkar samtidigt inte ta tag i det igen och igen utan att jag känner att jag kommer någonstans. Har aldrig haft självmordstankar, men mer och mer har jag börjat känna att jag orkar verkligen inte, vad är meningen med att leva om jag ändå lever så här? Vet inte vart jag verkligen ska vända mig för hjälp, för jag vill få hjälp, men jag är samtidigt så trött på att trampa i samma grop, aldrig komma upp, inte känna att jag får den hjälp och stöd jag behöver.

Hej, tack för ditt brev.

Det där att ta "mod till sig" och verkligen be om hjälp, och ta emot hjälp, är ett jättestort steg för många. Om man då trots sitt kämpande inte får den hjälp man vill ha och behöver, tycker inte att hjälpen leder någon stans och upplever att ingen lyssnar, då blir naturligtvis steget att be om hjälp åter igen avgrundsdjupt trots att men vet att man behöver och verkligen VILL få hjälp.

Du faller allt djupare ner i hopplöshetstankar och depression låter det som, orkar ibland inte gå till jobbet och stänger omgivningen ute, tänker att du inte orkar längre, inte kommer någonstans, undrar över meningen med "allt". Att dra sig undan, bli passiv, tänka negativa tankar, grubbla, existentiella tankar, hopplöshet, orkeslös med mera, är alla tecken på depression.

Och det blir så lätt en ond cirkel av allt mer passivitet, orkeslöshet, hopplöshetskänslor och grubblande. Det ena föder det andra.

Du vill verkligen komma ur detta, har försökt flera gånger, men inte "kommit rätt".

Det ÄR faktiskt ingen självklarhet att man matchar i samförstånd med den "behandlare" man träffar, tyvärr, man är ju i en otroligt utsatt position. Och just det med samförstånd har faktiskt en stor betydelse, vi behöver alla få känna oss förstådda, validerade och bekräftade, för att lita på en annan människa.  

Jag vill ju verkligen ingjuta hopp och få dig att samla kraft och söka hjälp igen, fast det kanske inte låter som det. Jag vet inte var du bor och hur det ser ut med psykiatrin och öppenvården just där, ofta är det just Vårdcentralen man börjar på. Det finns många olika alternativ på samtalskontakter och "psykologisk behandling"/coachning, privat verksamhet, via kyrkan, via kommunen, via psykologisk behandling på nätet med mera. Men för att få en läkarbedömning och i och med det, ett ställningstagande till om du kan behöva antidepressiv medicinering under en period, som en krycka, för att orka jobba med de förändrings och acceptansstrategier som du kan behöva, då är det Vårdcentralen. 

Depression är ju ändå en sjukdom som kan drabba vem som helst, och som påverkar hela vår individ, hur vi tänker, känner och beter oss, och något som man ska ta på allvar.

Du skriver att du upplever att det känts som om ingen lyssnat på vad som varit fel, utan bara agerat efter sin egna tankar om det hela, verkligen ett kardinalfel, varje människa är unik, fast depression kan se lika ut och behandlingen är ganska lika, så finns det individuella skillnader som man behöver ta hänsyn till.

Det låter dock lite som om du själv har en aning om hur det hänger ihop och vad som påverkar. Det är jättebra, för just det är ju vägen ut ur situationen, att börja se mönster, vad som påverkar, vad man kan behöva jobba med för att acceptera och vad man behöver jobba med att förändra.

När man mår mycket dåligt, är sjuk, då man egentligen behöver allra mest förståelse, så behöver man kämpa som mest för att få omgivningen att förstå, tyvärr.

Ett sätt att se mönster och förstå sig själv bättre, vad som påverkar, sin sårbarhet, vad som händer, vilka konsekvenser det ger på kort och lång sikt, som man kan behöva veta om man kämpar med att försöka få andra att förstå, är att använda BETEENDEANALYS. 

På startsidan på www.snorkel.se, hittar du beteendeanalys, se en kedja av händelser. Se informationsfilmen, läs information, kolla på målsättningar, färdiga kedjor, alternativa beteenden med mera. Prova först med färdiga alternativ då du tränar på att göra egna analyser över just dina "problembeteenden"..

Denna webbsida handlar om "hjälp till självhjälp" ge information och verktyg till unga med olika former av psykisk ohälsa. Läs gärna mera på sidan om just nedstämdhet, negativa tankar, tankar på att inte vilja leva, krisfärdigheter med mera. Prova några av de olika verktyg och övningar som finns på webbsidan och i våra Appar.

mindfulness, livsbalans, validering (självvalidering) acceptans, känsloreglering och strategier för att bryta negativa tankar. Läs också andras frågor och svar i frågelådan under de 12 olika kategorierna. Vad känner du igen, finns det något du kan använda för att förklara hur just du mår och känner, vad just du behöver? 

i Apparna 

Snorkelövning, med information och olika röstövningar.

Skills Uppsala Snorkel reglera känslor (kod x330) för att inte bli dränkt i sina starka känslor.

Ta hjälp och stöd från dina närmaste och din familj, sök den hjälp du behöver, ge inte upp, det finns hjälp att få trots att du inte hittat rätt hittills.

Skriv gärna igen i frågelådan och berätta mera för att kanske få mera individuellt riktade tips, eller berätta om hur det går för dig.

Kram Snorkel.