Gråter och mår dåligt men vågar inte berätta.

Lyssna

Fråga

jag mår så dåligt att jag gråter varje dag i skolan när mina vänner kommer så fajkar jag mitt leenade. För jag vågar inte berätta att jag har skärt mej och jag vet att ingen bryr sig om mej jag är utanför familjen när jag försöker prata med dom så börjar dom bråka, jag leker kaxig i skolan för att inte bli mobbad har vart det i 6 år och just nu vill jag bara döö snälla hjälp mej

Svar

Hej, tack för ditt mail. Du hade inte skrivit din mailadress så jag kunde inte svara direkt till dig. Du mår jättedåligt och vågar inte berätta om det för någon, uppfattar att du är rädd för hur din omgivning då ska reagera, både vänner och din familj. Du är rädd att de inte "ska bry sig". Du har varit mobbad i skolan under många år, och då finns naturligtvis en stark rädsla för att bli det igen. Det är väldigt lätt att tänka negativa tankar och uppfatta minsta lilla som något negativt då man varit med om svåra upplevelser tidigare, det är som om hjärnan "ställer in sig" och har en beredskap på att det inte ska hända igen för att skydda en. Du skriver att du har vänner, så gissar att det har blivit bättre nu men att du är rädd för att det ska hända igen, därför fejkar du att du är glad, mår bra och spelar kaxig. Jättejobbigt i längden. Kan du berätta för en i taget av dina vänner, man lyssnar mycket bättre då man inte är i grupp? Samma sak med dina föräldrar, att prata med dem en i taget om det är så att de börjar bråka med varandra då du försökt prata med dem. Du kanske kan skriva ner ett brev innan till dem, där du uttrycker allt du känner och hur du mår, och ditt behov av hjälp. Som du har som stöd när du pratar med dem, en i taget. Annars är det svårt att få fram allt man vill säga. Du har hamnat i ett läge då du tvivlar på din omgivning, att de bryr sig om dig, och du mår allt sämre av att "spela att du mår bra". Du behöver stöd från vuxna omkring dig, och dina vänner behöver veta att du kanske inte alltid är så glad och "på kaxigt humör", precis som det är för alla, känslor och mående går upp och ner. Och för dig går det mera nedåt just nu. Så först och främst behöver dina föräldrar få veta om hur du mår, och vuxna på din skola. Har du pratat med någon från elevhälsan? Att du går ensam utan att någon vet, gör bara att du mår allt sämre. Du behöver hitta strategier för att må bättre igen tillsammans med någon vuxen. När livet känns allt för tungt och jobbigt, fler saker som TAR energi och glädje än som GER energi och glädje, så blir man nedstämd, man hamnar i en ond cirkel av negativa tankar och känslor, det hör till nedstämdheten. Du har haft det tufft och jobbigt, försöker dölja det men gråter och har gjort dig själv illa. Då behöver man få hjälp och stöd. Det finns hjälp att få. Du kan läsa mera på denna sida om nedstämdhet och om att göra sig själv illa för att försöka minska oro/ångest. Man behöver träna in andra strategier för att minska oron. Du kanske kan läsa tillsammans med någon av dina föräldrar. Läs också andras frågor och svar. Prova att fylla i formuläret om LIVSBALANS vad som ger och tar energi från dig. Fundera också på vad som skulle kunna få dig att må bättre, vad saknar du i ditt liv, hur vill du att det ska se ut? Det kan vara din målsättning att jobba mot det i steg. (kolla på mål på sidan) Så börja med att berätta för någon av dina föräldrar, kontakta elevhälsan, har du hamnat i att göra dig själv illa flera gånger och inte kan låta bli så behöver du hjälp med det. Läs mera på sidan och skriv gärna igen och berätta mera. Kram från Snorkel