För mycket tungt i mitt liv

Det är så mycket nu.. Mamma och pappa separerade, först tyckte jag det skulle bli skönt för det är alltid bråk hemma och jag orkar inte det. Men nu när jag väl förstått att det aldrig kommer finnas ETT hem utan två så mår jag inte alls bra, för mig har jag inte ett hem längre, det finns ingenstans jag kan känna mig riktigt trygg och känna att det här, det är mitt hem. När jag var bebis mådde pappa väldigt dåligt över att hans pappa äntligen hade lagt in sig för vård, (han var alkoholist), så pappa la in sig också. Det var väl mycket från att han i många år som yngre blev grovt mobbad också. Men iaf. så kunde han aldrig ta att jag t.ex. var ledsen och så, då blev han arg. Nu när jag är äldre bråkar vi hela tiden, han säger att jag är dum i huvudet och att jag förstör hans liv när jag påpekar att jag önskade att han spenderade mer tid åt mig än hans nya tjej. Jag menar, hallå? ;o Jag är ju ändå hans barn! Han har slängt ner mig på golvet och kallat min mamma för subba. Jag har ju haft bra tider med pappa också t.ex. fotboll, en kväll med pappa på råsunda och höra aik klacken sjunga det är mitt liv, men det finns inte så många stunder i mitt liv som ser ut så numera. Nu orkar jag inte mer, allt är skit och jag får ångest hela tiden. Ibland blir jag rädd och tror hela tiden att kroppen släpper taget, att jag ska dö och ibland blir jag så arg att jag inte längre vet vad jag ska göra. Jag har slagit både min mamma och min lillasyster, jag ser svart. Det känns som om kroppen bara spänner alla muskler i kroppen och så slår jag, det har inte hänt många gåner, men jag börjar bli rädd för mig själv. Det började med glas, sen lampor, sen varma stekpannor som stod på spisen och nu bråkar jag mycket på min pojvän och har till och med slagit dom som betyder mest i mitt liv. Vad ska jag göra? Det blir aldrig bättre, jag vågar och orkar inte gå i skolan, jag är inte ett dugg intreserad av skolan längre som jag var förut. Tänk om jag får ångest och tror att jag dör, eller om jag blir arg för något och slår någon.. Vad ska jag göra? Jag orkar inte längre.

Hej, tack för ditt brev. Du skriver ett starkt brev, och man upplever precis som du skriver, att det är mycket för dig just nu.. FÖR mycket... Mammas och pappas skiljsmässa, dubbelt boende, de negativa konsekvenser en skiljsmässa får för barnen. Din pappa som har och mår dåligt, visar aggressivitet, säger elaka saker och inte lyssnar på din önskan om mera tid tillsammans. Du har också ångest, rädsla och problem med egen aggressivitet o impulskontroll, som bara blir värre och värre. Du slåss, kastar saker blir så arg att allt blir svart. Du har tappat det mesta av din ork, lust och glädje. Orkar inte med skolan, bråkar med nära o kära. Du uttrycker hopplöshet och att det aldrig blir bättre. Så tungt och tufft! Det låter som om du hamnat i en väldigt negativ ond cirkel av ledsnad, förtvivlan, rädsla, ångest och ilska. Du har svårt att bryta den på egen hand, förändra din tunga situation. Har du någon vuxen att prata med, någon som lyssnar, förstår hur du har det, och kan hjälpa dig bryta denna onda cirkel. Du orkar inte ensam, ingen orkar gå ensam länge i en tung och svår situation. Då mår man jättedåligt. Om du inte har hjälp, eller inte har tillräckligt med hjälp, så tveka inte att ta kontakt med elevhälsan eller BUP, be din mamma hjälpa dig. Du behöver hjälp för att kunna vända din svåra situation, kunna se vilka vägar som finns, vilka behov av insatser som behövs, se vad du behöver för att kunna börja må bättre. Nu är det mesta bara kaos. Du behöver få lugnt omkring dig och återfå lust och glädje i ditt liv. Ge dig själv den möjligheten. Visa ditt brev för någon vuxen om du tycker att det är svårt att berätta om hur du mår. Läs mera på hemsidan och skriv gärna igen om du vill. Många kramar Snorkel.