Vågar inte berätta för mina föräldrar om hur jag mår

Hej! Jag undrar vad jag ska göra jag mår inte bra har självmordtankar och vill bara dö men jag är rädd för att ta livet av mej. Jag har svårt att koncentrera mej på allt.

Mina föräldrar skäller på mej om jag inte sover men dom fattar ju inte att jag inte kan sova och sen när jag väl sover får jag skäll för att jag inte vill gå upp och vill sova.

Jag går till kuratorn på min skola men jag vågar inte säga saker som att jag vill dö eller sånt för jag är rädd att hon kontaktar mina föräldrar och jag vet att dom kommer bli arga för att jag skadar mej själv och så.

Det enda mamma och pappa tjatar om är typ att jag ska tänka mer på skolan och sova men dom fattar inte att jag inte orkar och klarar av det.

Kuratorn på min skola vill kontakta mina föräldrar men eftersom jag inte vill det så gör hon det inte för hon vill inte att jag ska sluta lite på henne.

Men snälla jag vet inte vad jag sa göra.

Jag kan inte berätta för nån hur jag mår för det känns som hela världen är emot mej och hatar mej. Jag vågar inte prata med personer. Snälla snorkel vad ska jag göra?

Hej, tack för ditt brev.

Du beskriver en mycket jobbig situation.

Den blir också hopplös för dig, gör att du bara mår sämre och sämre, i.o.m. att situationen är så ”låst” eftersom du inte törs berätta och be om hjälp för att du är rädd att få mera skäll.

Tyvärr är det så att människor har lätt att bli ”arga” över saker som vi egentligen är rädda och känner oss osäkra inför och inte förstår. Dina föräldrar känner nog så inför dig.

Du låter nedstämd och ”deppig” då är det ofta så att man inte kan se och tro på någon väg ut ur sina problem.

De blir bara värre, man orkar inte, och man kan då få tankar på att inte vilja leva.

Att göra sig själv illa är ett sätt att avleda och lindra det som gör ont inom en, genom att något gör ont fysiskt istället.

Sova är viktigt, det är då kroppen återhämtar sig och man får motståndskraft mot både fysiska sjukdomar och psykisk stress och svårigheter.

Det är säkert därför som dina föräldrar tjatar på dig, de vill att det ska gå bra för dig i livet och att du ska orka. Men om man inte mår bra, känner sig ledsen och är orkeslös och orolig, blir deras ”tjat” (oro, omtanke om dig och din framtid) bara ytterligare en belastning, du känner dig oförstådd och det gör att du mår ännu sämre.

Du måste prata med dem, de behöver förstå dig och hur du mår. Och du behöver hjälp ut ur din låsta situation. Kan inte din kurator hjälpa dig att prata med mamma och pappa, visa kuratorn ditt mail och svar (visa även dina föräldrar sedan) så att hon förstår vad det handlar om.

Sedan kan ni träffas alla fyra tillsammans och prata. Dina föräldrar kan få hjälp att förstå om nedstämdhet och depression genom att läsa på hemsidan.

Sedan kan ni tillsammans jobba för att du ska börja må bättre; minska tjat, jobba med sömnen och sömnrutinerna, se över din skolsituation, kompisar, fritid, positiva aktiviteter med mera.

Det kanske är så också att du behöver kontakt med Bup. Sköt om dig, hälsningar Snorkel.