Problem och bråk med mamma som bestämmer över mig

Hej! Jag har ett problem med min morsa.

Det verkar som om hon skäms för mig.

Vi bråkar ofta och de slutar nästan alltid med att jag går in på mitt rum och stannar där för resten av dan.

Jag tycker det är jobbigt att alltid ha någon som säger vad man får göra och inte får göra.

Jag vill bestämma själv, Jag vill vara den jag är och jag ha ett fritt liv.

Alla säger att morsor bara gör så för att skydda en. Men de känns som om min inte gör det längre.

Vill inte ha det så.

Har tänkt många gånger på att rymma hemifrån för att jag orkar inte med min morsas tjat och min storebror som får mej att sluta äta för att han kallar mig fetto hela tiden och slår mig för att jag inte gör som han säger.

Känner mig instäng i denna familj och i detta hus som jag bor i.

Sen skär jag mig och går till massa psykologer och detta gör att jag ofta går ensam i skolan.

Hej, tack för ditt brev.

Du beskriver en jobbig situation, som nog många som är och har varit tonåringar, kan känna igen sig i.

Då man vill forma sitt eget liv, göra som man själv vill, och ta eget ansvar.

Problemet brukar vara att vuxna runt omkring, och särskilt föräldrar, är oroliga över om man klarar av detta ansvar och allt vad det innebär.

Vuxna försöker begränsa, sätta gränser, för att ungdomen på så sätt ska få lära sig att ta vuxenansvar,och börja få livserfarenhet, i små steg i taget.

Du hamnar i bråk med din mamma när hon försöker begränsa dig, du har också slutat tro att hon begränsar för att skydda dig.

Varför tror du annars att hon sätter gränser?

Du har verkligen hamnat i en ond cirkel, med bråk, tjat, negativa känslor och säkert missförstånd.

Så jobbigt så att du tänker tankar på att rymma hemifrån, bort från allt. Men skulle det vara lösningen?

Skulle du då kunna få möjligheten till ett eget liv, börja bygga upp ett vuxenliv och så småningom ; egen lägenhet, ta eget ansvar över ekonomi, kläder, mat, utbildning, trivsamt arbete o.s.v.

Tror du att din mamma och andra vuxna skulle lita bättre på dig efter att du rymt hemifrån?

Du skriver att du träffar en massa psykologer och att du mår så dåligt och har det så jobbigt att du skär dig själv.

Det är förståligt att du känner dig maktlös över din situation och att du inte har något annat sätt att hantera ditt dåliga mående utan att göra dig själv illa, men det är inte något fungerande bra sätt på lång sikt.

Du behöver få hjälp att få ordning på din hemsituation. Vilka regler som ska gälla, t.ex. runt tider, pengar, att hjälpa till hemma o.s.v.

Det kan vara bra om någon utomstående hjälper er att ”medla” ”ge och ta” gällande vad som ska gälla.

Om alla vet tydligt, har kunnat ge sina synpunkter och man har kommit överens om ett ”avtal” som alla kan acceptera, så minskar tjat och bråk.

Du får genom ett sådant avtal också möjligheten att visa att du kan ta eget ansvar.

Vet de psykologer som du träffar om vad du upplever som jobbigt, hur bråken hemma påverkar hur du mår och att du gör dig illa. Kan inte de hjälpa dig att få en uppgörelse hemma, och som ni sedan successivt kan öka på efter att du lättare kan påvisa att du är tillräckligt mogen och kan ta eget ansvar över saker.

Prata med dem och din mamma! Läs ensam och tillsammans med henne på denna webbsida om att göra sig själv illa, VAD ÄR OCH VAD GÖRA.

Beskriv hur du tänker och känner, att du blir sårad då din bror kallar dig saker, kanske visa dem ditt mail om det är lättare.

Tonårstiden är en jobbig period, men man kan göra saker så att det blir lättare.

Hälsningar Snorkel.