Min pappa förstår mig inte

Hej.

Jag är en tjej på 14 år.

Så länge jag kan minnas har jag mått dåligt.

Jag orkar inte förklara allt jag har gått igenom under de senaste åren, det är allt från självmord till anorexia och självskada och ångest.

Jag har börjat äta medecin för att må bra. Min familj vet att jag mår dåligt, mamma bryr sig mest. hon är verkligen hjälpsam.

Min storebror försöker att inte lägga sig i så mycket, och min pappa...suck! Det går inte att beskriva hur han är.

När jag vill prata med honom så lyssnar han bara med ett öra eller kollar på tv. Han anstränger sig inte för att hjälpa mig till att må bra uten slänger ur sig kommentarer ibland som "ge dig för fan, du måste ju försöka lite själv" eller om jag säger att jag känner mig dålig för hur jag ser ut så kan han säga " ja det märks ju".

Ibland önskar jag att han vore död, vilket får mig att må ännu dåligare eftersom jag inte vill hata min egen pappa.

Han finns inte där och jag gråter nu när jag skriver detta. Vi bråkade för en stund sedan, han har åkt iväg nu. Vet inte vart han ska. Jag vill verkligen kunna ha förtroende för honom, men han slänger bara mina problem i "ska göra" högen.

Jag vet inte hur jag ska hantera detta förhållande?

Hej, tack för ditt brev.

Du har och har haft det jättejobbigt, du beskriver bland annat självskada och ångest, har mått dåligt på många olika sätt, och medicinerar.

Och i allt detta, din kamp för att må bättre, så upplever du att din pappa inte finns där, inte lyssnar på dig och att han inte förstår hur jobbigt du har det.

Att må dåligt och känna som om ens närstående inte "bryr sig" och som du beskriver "slänger ens problem på ska göra högen" är fruktansvärt tungt.

Du känner så starka känslor, besviklse och förtvivlan över detta, så att du nästan önskar att han inte fanns, och mår ännu sämre av detta.

Du försöker, vill ha förtroende för honom, vill prata med honom, men upplever att han inte förstår, tycker att du ska "skärpa dig" och åker iväg..

Jag kan tänka mig att du känner hopplöshetstankar då...

När det gäller saker man inte förstår, som kanske är långt ifrån en själv och hur man tänker och känner, som man har svårt att känna igen sig i, är det vanligt att vi reagerar med rädsla, och en vilja att "komma bort och slippa ifrån det jobbiga och obehagliga som vi inte förstår oss på, vi visar ilska, flykt, irritation och drar oss undan.

Två personer som är väligt olika, som faktiskt även familjemedlemmar kan vara, har svårt att sätta sig in i den andres situation.

Om du tänker dig en familj som är ganska "hårdhudade", spelar hockey, med svett, hård fysisk aktivitet, "spotta i nävarna" tacklingar m.m. det är deras största intresse och samtalsämne, deras liv och vardag styrs utefter detta... Och så får de ännu ett barn i familjen... en liten känslig tjej, lättsårad, ömtålig och som bara älskar balett... Du kan ju gissa att dessa inte riktigt matchar ihop... har svårt att förstå sig på varandra och hur man reagerar på olika saker...

Och inget av det är ju fel, eller är bättre eller sämre, bara olika...

Förstår du hur jag menar..??

Det leder nog till en hel del missförstånd och konflikter i den familjen.

Men nu till er familj, du och din pappa behöver försöka förstå varandra, trots att ni känner tänker och gör olika.

Tror du att du skulle kunna visa din pappa vad som står på den här hemsidan angående självskada och dåligt mående, varför man skär sig och vad man kan göra?

Kan ni läsa under frågor/svar, och även att han får läsa din fråga och svar?

Kan du skriva ett brev till din pappa, där du beskriver hur du känner och tänker, att du önskar att han försökte sätta sig in i din situation.

Och han kan kanske göra detsamma för dig, beskriva sin rädsla och oro, och sin starka önskan om att bara ta bort ditt dåliga mående och att du skulle må bra och vara glad och lycklig...

Att försöka sätta sig in i hur någon tänker/känner, och utifrån det hur de sedan gör, är en sådan viktig del för att kunna prata med varandra, att bara lyssna på någon annnan, aktivt lyssna och nyfiket försöka förstå hur en annan människa tänker, känner och gör.

Du har fått medicin nu, har du haft kontakt på BUP, kan de hjälpa dig att få din pappa att förstå dig bättre?

Hoppas att du nu får hjälp på alla sätt med ditt mående, att du får andra strategier och lösningar att härda ut ditt mående och dina starka känslor, än att svälta dig själv eller självskada.

Läs mera på hemsidan, hör gärna av dig igen om du vill. Många hälsningar Snorkel.