Min lillebror beter sig så illa, bråkar och hotar, jag orkar inte längre.

Hej jag heter xx och jag har typ ett problem ... Enda sen min lillebror varit liten har det vart problem han  har retats är alltid jobbig. Alltid  klagat, slagits och haft konstiga prioriteringar.

Han är snart 10 år men beter sig som om han vore typ 3 i vissa avseenden.

Han vägrar äta, säger att den jättegoda maten mamma lagar är giftig och förolämpar alla i familjen när vi försöker prata med honom.   Han hotar hela tiden, hotar att han ska döda oss och liknande. Att han ska ta strypgrepp och sånt också

Mamma och hennes pojkvän  gick med honom till BUP, men det gjorde ingen skillnad. De såg inget fel på honom där han verkar ju normal bland andra (oftast). Alltid när vi ska göra något börjar han klaga på minsta lilla. Han säger att vi är elaka, att vi förstör och att vi är snåla/korkade/fula/orättvisa osv när det enda vi ber honom om är att vara trevlig. 

Jag orkar inte mer! 😭 Han är så jävla negativ, förstör minsta lilla glädjeämne och hotar hela tiden.

Dessutom är han otacksam, om vi åker på en resa som han har tjatat om länge, så hittar han genast något fel, något att klaga på. Jag pallar inte. Det gör så ont att se mamma och hons kille  försöka få honom nöjd, när det är bokstavligt talat omöjligt.

Jag orkar inte med honom.

Vad är det för fel på honom?

Vad fan ska jag göra när det vissa dagar känns som att allt skulle bli mycket enklare om jag bara slog honom riktigt hårt i huvudet med en sten eller något?

Vill bara säga också att han haft en svår uppväxt typ, vi har inte samma pappa men mamma och hans pappa har typ slagit han och sånt 😰. Och liksom hela familjen mår dåligt för det, liksom att vi inte såg något eller typ anat något tidigare 😢...

Vi alla I familjen känner oss typ misslyckade för det, det va först när vår mamma såg att han hade massa blåmärken som hon förstod vad som hänt och det har liksom varit så sen han va 3 år trodde typ polisen och dom så liksom i 6 år har det pågått och vi har inte fattat något.... hur kan det ens hända liksom 😭, känns lite som det är mitt fel också... Han har aldrig berättat om det eller typ pratat om det ens lite ..

Hej, tack för ditt brev.

Det låter verkligen som om din lillebror ÄR jättejobbig, och det är fullt begripligt att du blir förtvivlad, trött och arg på honom. Du beskriver också blandade känslor, där det finns en massa skuld för att ni i familjen inte upptäckte att din lillebror blev slagen/misshandlad, och att han haft det väldigt svårt under 6 års tid..

Det kanske är så att de svåra uppväxtförhållandena och att din lillebror blev slagen FÖRKLARAR varför han beter sig som han gör, med det URSÄKTAR ju inte att han behandlar er så illa. Låter ju som om han verkligen skulle behöva hjälp, han mår nog själv innerst inne inte bra av att må så här, bete sig så här. Du skriver att din mamma och hennes pojkvän varit på Bup, men att de ingen såg av hans beteende, men det finns ju, påverkar er alla, och ni behöver få hjälp med hur ni ska hantera det. kanske behöver kontakta Bup igen?? Beskriva vad som händer hemma hos er och att det bara blir värre.

Ser man inget av detta beteende i skolan? Med kompisar? Klarar han att äta i skolan? Är det bara problem hemma?

Isf låter det som att han kan och vet hur man ska vara och bete sig.. Om beteendet var i fler/alla situationer finns det ju större anledning att misstänka att man inte lärt sig, inte KAN. Det finns ju diagnoser med vissa beteendestörningar och funktionsnedsättningar, och vissa beteendestörningar beror på den sociala situationen/miljö och tidigare upplevelser.

Kan tipsa om en webbsida som heter Självhjälp - Självhjälp på vägen (sjalvhjalppavagen.se) där kan man läsa och få information om olika funktionsnedsättningar.

Längst ner på startsidan, till vänster, finns en del som heter  det är information och exempel runt konflikter som kan uppstå kring yngre barn. Det finns kanske tips/råd där om vad man kan göra

som ni kunde ha nytta av. Oavsett vad som orsakar att din lillebror beter sig som han gör.

Du skriver att du inte orkar med lillebror längre, du behöver prata med din mamma om hur detta blir för dig, så att ni har en plan för hur DU kan få tid för dig själv, kunna gå undan och hur DU kan bemöta lillebror. Än om man bara är 10 år (och det är han inte länge till han blir större och starkare) så får man absolut inte hota, hota till döden, ta struptag etc. Det måste ni få hjälp med att bryta. Det låter inte som om ni lyckas få din lillebror "nöjd" så att det slutar, utan att ni behöver få hjälp utifrån. Kan bli så att den skuld och det "misslyckande" ni övriga i familjen känner för att lillebror haft det så jobbigt, gör att ni inte sätter stopp och sätter de gränser som man egentligen behöver göra.

Kommunens socialtjänst brukar också ha "familjemottagningar" där man jobbar med svårigheter i familjen, hjälper alla att prata med varandra, hur man ska bete sig mot varandra  etc. Det kanske kunde vara något. Googla på er kommuns webbsida.

Tipsar också om en App som heter Skills Uppsala snorkel reglera känslor använd kod x330

Den handlar om känslor och träning i att reglera starka känslor, stoppa sig själv.

Kanske något ni kan träna på tillsammans med lillebror, träna att reglera sig då han blir arg/missnöjd. Du kanske också behöver träna på att gå undan och reglera starka känslor när du blir jättearg och besviken på din lillebror.

Prata med din mamma och hennes pojkvän, kanske visa dem ditt brev och svar. Ta hand om dig själv, försök få lite distans till detta och det som påverkar dig, så att DU inte hamnar i nedstämdhet och ångest p.g.a. din jobbiga hemsituation.

Kram från Snorkel