Mår inte bra och ingen förstår, blir bråk

Hej! Jag är en person som inte alls mår bra.

Det känns som att jag inte räcker till och att ingen bryr sig.

Jag har idag bråkat med mina föräldrar, (speciellt min mamma!!!) De förstår ABSOLUT inte hur jag känner och det känns som att de aldrig har vart unga.

Det känns som att de ej vet att man kan må dåligt! Är detta ett rätt föräldraskap?

Jag har hört att föräldrar ska stötta sina barn och förstå hur de mår?

Snälla vad ska jag göra!!!! Jag vill ABSOLUT inte prata med dem, det är som två eldklot!!

Snälla jag behöver verkligen HJÄLP!!!!! /// Tack på förhand, en 14-åring

Hej, tack för ditt brev.

Att inte må bra och dessutom känna att ingen förstår och inte räcka till, att kanske inte orka med alla krav och förväntningar som man upplever från sig själv och omgivningen, är tungt.

Det är som du skriver vanligt att man mår dåligt, att känslorna svänger upp och ner, utan egentlig orsak, då man är i puberteten.

Många hormoner i kroppen som påverkar detta. Man utvecklas snabbt så man hänger knappt med själv i vad som händer, kroppen påverkas och hur man tänker, känner och beter sig.

Det är inte ovanligt alls att föräldrar inte hänger med, och upplever att deras "rara lilla unge" helt plötsligt är någon annan som de inte alls känner igen.

Man hamnar lätt i konflikter gällande ute-tider, regler, skolarbete, pengar, kläder, kompisar, skolarbete, hjälpa till hemma, städa rummet osv. Man tycker olika och förstår inte varandra.

Känslorna blir starka och "hårda ord" och stora bråk kan bli följden.

Förstår att det är både jobbigt och svårt att prata med dina föräldrar när du känner att de inte alls förstår hur du menar, men det finns ingen genväg i detta, man behöver jobba för att förstå varandra, man behöver inte tycka lika men försöka sätta sig in i den andres situation och tillsammans komma fram till en kompromiss.

Du har provar att själv försöka prata med dem, och detta har inte fungerat. Kan du prova med att skriva ett brev, eller kanske maila? Där du uttrycker hur du mår, tänker och känner, använder "Jag-budskap", dvs uttrycker att JAG känner, JAG tänker, JAG önskar, JAG tycker detta är svårt, JAG blir ledsen då... osv.

samt kanske dina tankar/förslag hur ni skulle komma till en lösning. JAG föreslår att...

Eller finns det kanske någon i din omgivning, far/morföräldrar, moster/faster, bekant, som kan hjälpa dig uttrycka hur du mår, hur det blir samt vad du tänker/känner/önskar/behöver, känna att någon bryr sig..?

Som kanske kan prata med dina föräldrar först och sedan pratar ni tillsammans?

Ni kan tillsammans läsa mera på denna webbsida om att må dåligt.

Har du fått hjälp/stöd från elevhälsan på din skola? Kan de hjälpa dig försöka förklara? Det finns också familjemottagningar inom kommunen som kan hjälpa till då man har konflikter i familjen.

Skriv igen om du vill, kram från Snorkel.