Konflikt i klassen

Hejsan.

Jag är en tjej på 16 år. Jag undar varför alla är så dumma och säger saker om mig och min syrra. för ?.

Jag är en jättesnäll och trevlig glad tjej i skolan och vill ha kompisar men har fösökt få det, men alla skrattar och går ifrån mig . ..

Jag kom i bråk med en tjej i klassen för 2 år sedan då slog hon ner mig . Men sen har hon bara sagt dumma och otrevlig saker .

Och jag kommer alltid imellan mina klasskamrater och den tjej som är dum . För hon får alla andra med sig, och då säger dom saker till mig .

Jag mår jättedåligt av allt det här. och nu vill jag vet vad .jag ska göra. och hur jag ska vara och så..

SNÄLLA . BEHÖVER HJÄLP....?=(

Hej, tack för ditt brev.

När man är ung är kompisar, klasskamrater och hur det fungerar i skolan jätteviktigt.

Att känna att andra är dumma emot en och säger elaka saker, är tungt och jobbigt.

Du tycker att du "bjuder till" försöker vara glad och trevlig men får ingenting tillbaka, det måste vara svårt att fortsätta vara glad och trevlig då!

Det är svårt att säga hur du ska vara eller hur du ska göra på ett annat sätt, för att det ska sluta bli tjafs mellan dig och de andra i klassen.

Man behöver veta vad som händer i situationen, hur ni tänker känner reagerar och gör mot varandra.

Vad som är säkert är att så här ska man inte behöva ha det, vet din lärare och dina föräldrar om hur det är i klassen?

Du beskriver ett stort bråk för två år sedan, med den tjejen som får igång de andra att vara dumma mot dig, vet de vuxna om det bråket?

Vikla försök har gjorts för att ni två ska "sluta fred"

Det verkar ju nu som om hon fortfarande är arg och upprörd, eller kanske rädd?

Du verkar få "skit" för något som hände för länge sedan...

Detta är viktigt för de vuxna runt dig att ta tag i, ni behöver sätta er tillsammans och beskriva hur ni tänker o känner, samt gemensamt komma överens om hur ni ska gå vidare så att det fungerar bättre mellan er.

Många konflikter och bråk handlar om missförstånd, oförståelse och rädsla för det man inte riktigt förstår, att få beskriva hur man tänker o känner, hur man upplever det som händer, samt få strategier för hur de inblandade i bråket ska vara mot varande, hur de ska göra när de möts, kan vara till stor hjälp.

Det är så lätt att en konflikt bara fortsätter och fortsätter p.g.a att man TROR att den andra gör tänker och tycker negativt om en, sedan uppträder man dumt tillbaka, båda blir ledsna arga och besvikna på varandra, och konflikten fortsätter i en ond cirkel.

Till slut vet man knappt vad som gjorde att bråket startade...

Ta upp detta med din mentor, eller någon från elevhälsovården, berätta för dina föräldrar. Du och dina klasskamrater behöver vuxnas hjälp att få ett slut på detta!

Många hälsningar Snorkel.