Kommer inte överens med min styvpappa

Hej, till imorgon borde jag bestämma mig för vad jag vill göra efter nian, men jag vet vad jag vill.

Jag vill gå gymnasiet hos mamma, men hos mamma finns min styvpappa. Han är hemsk. Alltså, egentligen kan han vara riktigt trevlig och så där - ibland, men för det mesta är han tyst, inåtvänd och strålar av ilska, typ.

Vet inte riktigt hur jag ska förklara det.

Men det får min mamma att må dåligt och mig att inte trivas hemma.

Det finns dock ett alternativ, att flytta till pappa, men han bor långt bort, flera timmars bilfärd.

Jag trivs hemma hos honom och min styvmamma, men jag vill inte gå i skola där.

Så jag har verkligen problem. Snälla, hjälp mig! Vad ska jag göra med min styvpappa??

Hej, tack för ditt brev.

Ja du, vilket dilemma du hamnat i, var du ska bo och gå i skolan..

Det är ju en så viktig del av din framtid det handlar om.

Du skriver att du inte trivs hemma hos mamma eftersom du inte riktigt fungerar ihop med din "styvpappa", ändå låter det som om det är där du helst skulle vilja bo och gå i skolan.

Problemet är då din "styvpappa", du vill ha hjälp, vet inte hur du ska komma tillrätta med situationen.

Det är svårt att svara på exakt vad din styvpappas tystnad och inåtvändhet beror på, då måste man börja prata med varandra och få förklara hur man tänker och känner, men jag kan försöka ge några exempel.

Du tycker att din styvpappa kan vara riktigt trevlig ibland, men ofta tyst och strålar av "ilska"..

Detta verkar göra dig osäker och obehaglig till mods.

Alla människor har ju ett olika sätt i olika situationer och sammanhang.

Tänk på dig själv, visst är du olika om du är tillsammans med vänner som du gillar och som gillar dig, ni är hemma hos varandra i ett avspänt sammanhang.. Än då du är tillsammans med dem du inte känner så väl, du kanske har vissa förväntningar på dig och du kanske tycker att det känns som om de inte gillar dig så värst mycket...

Kan det vara så att din styvpappa känner sig lite osäker inför dig, har svårt att veta hur han ska vara och bete sig.

Kan han vara mycket upptagen av något annat i sina tankar och sitt humör, tex jobb, kan det vara sådant som gör honom "grinig", och att det inte alls är dig han är ilsken på..

Tankar påverkar oss mycket, tanken är vårt "självprat" som pågår ständigt. Det man tänker är som om man hade någon bredvid mig som säger saker till en hela tiden.

Om man hör någon säga något negativt ständigt, så ökar risken att vi börjar tro på att det är så, att det är sant.

Om du tänker att din styvpappa är hemsk, att han strålar av ilska och är inåtvänd, att han gör så att du inte trivs och mår bra, så får det dig att vara på ett visst sätt mot honom, han kanske känner av detta och blir osäker, tyst och drar sig undan..

Ni kanske missförstår varandra..

Han kanske är väldigt olik din mamma och dig, ni kanske är mera pratsamma och "syns och hörs" han kanske är mera tyst och tillbakadragen.. Ni kanske är tysta bara då ni är arga eller sura, och tolkar som om han är "ärg och utstrålar ilska" då han är tyst...

Fast han kanske bara går i sina egna tankar, funderar över dagen eller vad han ska göra här näst..

Åter igen kan det vara missförstånd.

Det här är en svår situation för dig, det är inte lätt att leva med sin förälders nya partner, inte alls säkert att man gillar varandra.. Och det kan faktiskt vara så att man tycker illa om varandra och hela situationen.

Det är säkert inte lätt för din styvpappa heller, har han inga egna barn?

Han kanske inte vet hur det är att ha barn. Blir det konflikter mellan din mamma och styvpappa?

Det finns egentligen bara två alternativ då det gäller att komma tillrätta med den här situationen, antingen så har du det som du har det, försöker stå ut med din och din styvpappas "dåliga" relation, försöker stå ut med att inte trivas hemma hos dem, eller så försöker ni reda ut detta, börjar prata med varandra, förklarar era tankar och känslor för varandra, och vilka konsekvenser det får för er..

Man kan tex. skriva brev till varandra, där man förklarar hur man känner med utgång från JAG, tex. JAG blir så ledsen när.... JAG uppfattar att du är sur när... JAG känner obehag när...

Man försöker att undvika att säga DU gör fel, är bara dum, ilsken tvär etc.. Då det bara leder till att den andre börjar försvara sig och man når inte fram till varandra.

Har du pratat om detta med din mamma, kan hon hjälpa dig att börja prata med din styvpappa, utan att anklaga? Fundera hur du skulle vilja ha det, hur du tänker och känner.

Ta upp detta då det är ett lämpligt tillfälle, då ni har tid och inte är allt för trötta eller stressade. Lycka till, skriv gärna igen om du vill.

Kram Snorkel