Fungerar inte ihop med mammas nye man

Hej!

Jag bor hos min mamma som har en ny man och han och jag går inte ihop riktigt.

Han kallar mig för slampa och massa andra kränkande ord.

I somras kastade han ut mig och jag fick inte bo där längre för jag inte orkade med allt gnäll som är hela tiden så jag sa ifrån. Jag känner hur stämmningarna är hemma och att jag inte är ett dugg välkommen.

Jag går hos 2 olika psykologer och har kontaktat Soc för att kanske få en egen lägenhet.

Men jag vet inte hur jag ska göra och vara när jag är hemma?

Allt jag gör får jag bara massa skäll hela tiden.

Hjääälp mig!.

Hej, tack för ditt mail.

(Förlåt för att du fått vänta på svar, men ibland fungerar inte svarsfunktionen som den ska…)

Du befinner dig i en mycket jobbig situation. Din mamma har en ny man, som hon älskar och vill leva med, men som du inte alls passar ihop och kommer överens med.

Han har synpunkter på dig och kommer med kränkande påståenden.

Många barn/ungdomar känner nog igen sig i hur svårt det är att fungera och leva ihop dagligen med en ”främmande” person som man inte alls har valt, d.v.s. leva i familj där en förälder har en ny partner, och ev. hans/hennes egna barn…

Det är svårt och komplicerat.

När man är liten så ser man ofta väldigt beundrande på sina föräldrar och andra vuxna, då man kommer upp i tonåren så utvecklas man till en mer ”egen” person, och det är inte alls så själklart att man ”matchar” och passar perfekt ihop med sina föräldrar, och definitivt inte med förälders nya partner…

Man kanske är väldigt olika, har olika intressen, olika syn på livet, väljer en stil helt olika etc.

Föräldrar och vuxna vill oftast sitt barn det bästa, vill att de ska ta den ”säkraste” och lättaste vägen genom livet, som ger minst obehag och risker.

Men det kanske inta alls är det som passar ungdomen.

Det är lätt att det blir konflikter då man som ung försöker frigöra sig och om man inte har förståelse för varandra, för vad och varför man tycker, tänker och känner som man gör.

Du har säkert också svårt att förstå dig på både din mamma och hennes nya man…Din mamma hamnar nog också som ”åsnan mellan två hötappar” vilken ska hon stötta, sin man och partner eller sitt barn….

När man är rädd och orolig är det lätt att man ”tar till” ilska för att få till en förändring, d.v.s. få bort sin oro och känna sig trygg.

Din mammas man skäller på dig. Det är dock inte något bra sätt att nå varandra, eller hur..

Hur ska du, din mamma och hennes man kunna börja prata med varandra så att ni förstår varandra bättre och du får lite lättare att leva och bo hemma?

Kanske är det lättare om du skriver ned på papper vad du tänker och känner, hur det blir för dig, och hur du skulle vilja ha det.

Be din mamma och hennes man att skriva ned vad de oroar sig för, hur de skulle vilja att det fungerade, hur ska man tala till varandra och kanske förslag på hur de skulle bli lugnare.

Kom på olika förslag och lösningar på hur det skulle se ut och fungera, vilka regler som ska gälla mellan er( tider, vardags sysslor, pengar etc.)

Ni har samma mål, att ni ska kunna leva och bo tillsammans på ett bra sätt. Vad behöver ni för att det ska bli så??

När ni ska prata med varandra, så besluta att ni pratar EN åt gången, de andra BARA lyssnar utan att fälla kommentarer.

Det är viktigt att försöka sätta sig in i den andres situation.

Du kan kanske visa din mamma detta mail, så får hon också fundera på hur hon skulle vilja ha det, och börja prata med sin man.

Det är en sådan bra början att du funderar på hur du ska vara och göra då du är hemma, du sträcker verkligen ut handen…

Många hälsningar Snorkel.