Bråk och konflikter med min ensamstående mamma.
Fråga
Hej!
Jag är en tjej på 16 år som bor med min ensamstående mamma.
Pappa har inte varit så närvarande så det har alltid varit bara jag och hon.
När jag var liten brukade vi bråka rätt mycket, hon säger att hon var deprimerad och att det var anledningen till att vi bråkade. Sen när jag var ungefär 10-12 år var det inte lika mycket bråk, men när vi väl bråkade så brukade hon alltid säga "Det var värre förut".
Nu har våra bråk verkligen blivit fler och värre. Eftersom att jag är äldre nu kan jag svara på tal och stå upp för mig själv, men hon tycker verkligen inte om det och blir ännu mer sur.
Nu är jag också tillsammans med en kille, vi har träffats förut men han bor i England. Så pga corona kunde vi inte ses, därför pratar vi med varandra lite mera än förut.
Vi har varit tillsammans i mer än ett år nu och vi är fortfarande dödskära i varandra. Min mamma tycker verkligen inte om detta.
Det är som om hon är arg för att jag vill prata med honom istället för henne och när jag och mamma bråkar tar hon ofta upp honom för att göra mig mer upprörd eftersom att hon vet hur mycket jag tycker om honom.
Hela tiden ska hon ifrågasätta vem han är och vad han gör med sitt liv, hon kritiserar även mina framtidsdrömmar om att bo tillsammans med honom.
Det finns mycket annat vi bråkar om, små saker till stora saker. Just nu är hon bortrest i två veckor och det har verkligen varit så skönt utan henne hemma. Jag slappnar av för första gången på länge. Hon ringer varje dag, och varje samtal är ett nytt bråk.
Efter våra samtal får jag nästan panikattacker. (speciellt de där hon har på kameran så att jag kan se henne) Jag börjar gråta, skaka och bli väldigt upprörd. Även fast vi inte har haft ett stort bråk så är det bara svårt att se henne.
Nu är det en vecka kvar tills hon kommer hem och jag vill verkligen inte det. Hon blir arg om jag inte ger henne kramar innan jobbet, säger att hon kanske kan dö på vägen, frågar om jag har mens, jämför mig med min pappa. Detta gör mig också väldigt upprörd.
Hatar jag min mamma? Hon har uppfostrat mig bra men jag börjar sluta att tycka om henne mer och mer.
Är jag kankse bara en arg tonåring? Hur ska jag tampas med att vara så nervös och stressad när hon är hemma?
Sorry om mailet var långt!
Det finns mycket mer att säga men jag villé inte göra det för långt.
Svar
Hej, tack för ditt brev.
Vill börja med din sista fundering ”hatar jag min mamma”, hat är ju ett väldigt starkt ord, men det finns inget som säger att man måste, och självklart ”älskar” sina föräldrar heller.
Man kan vara väldigt olika, ha svårt att matcha varandra, tvärt om att man kan trigga varandras ”sämsta sidor”.
Det är också en biologisk del i detta, vi människor (och andra däggdjur) ska förbereda oss både fysiskt och psykiskt att lämna hemmet, föräldrarna och det ”beroende” det innebär att vara barn.
(tänk på t.ex. älgkon som ”stöter bort” sina fjolårskalvar, för att de måste lära sig ”stå på egna ben” bilda familj och fortplanta sig)
Barnen ska ”frigöra sig” ta eget ansvar, växa upp, flytta ut. Det är något naturligt, något som ska vara så.
Det är dock inte ovanligt att denna period är tuff och svår, beroende på hur situationen ser ut för föräldrar/barn.
Om man stått varandra väldigt nära (nästan FÖR nära), om man är ensambarn/finns syskon, om det finns barn som är yngre/bor kvar hemma, om föräldern är ensam/eller lever med andra föräldern eller i en ny relation.
Det påverkar också hur man trivs med sin livssituation i övrigt, både för förälder och barn.
Det är svårt att säga ”så här är det”. Men man kan ana vad som händer mellan dig och din mamma.
Jag ger dig en möjlig förklaring, men säger inte att det är ”sanningen” på något sätt. Men en ”trolig” förklaring.
Din mamma har varit ensamstående, ”bara haft dig” låter inte som om hon har haft någon annan relation/förhållande. Det låter som om du är mera ”redo” att ta steget ut i livet, än vad hon är ”redo” att släppa taget.
Denna obalans mellan er, att du är redo och mamma inte alls är redo, gör att ni båda gör saker som förstärker den andres situation och känslor. Mamma vill ha dig mera nära, ha kvar er tidigare mor/barn relation, du vill dra dig undan och öka avstånd, är på väg att bli vuxen.
Ju mera du backar ju mera vill hon dra dig närmare och tvärt om.
Du har träffat en kille och har en egen relation, det kan också vara svårt för din mamma att acceptera. Hon kanske också är rädd om dig, orolig över att du ska bli sårad som kanske hon har blivit.
Din mamma kanske på något sätt blir rädd, vilket är lätt att förstå, rädd att förlora dig, rädd att bli ensam, rädd att du ska flytta långt bort (om din kille bor i England).
Rädsla är en känsla som får oss att tänka, göra och säga saker som inte alltid är så lätt att förstå. MEN, att din mamma inte är redo på samma sätt som du, kanske inte har den livssituation som hon önskar sig, är inte DITT ansvar.
Vad du och din mamma kanske behöver göra snarast är ju att prata med varandra. Att få sätta ord på och beskriva vad man tänker, känner och behöver. Förstå varandra och acceptera varandra.
Kanske gå halva vägen var.
När man ska ta upp svåra saker med någon annan är det bra att vara lite förberedd.
Vad är det själv jag tänker, känner och behöver, hur viktigt är detta för mig, hur kan jag uttrycka det och hur kan jag se den andres sida av saken.
Det är också viktigt att använda JAG-budskap. Det vill säga, utgå från JAG, i det man vill säga.
Jag tänker att…. Jag upplever att.. Jag känner så här då… Jag skulle behöva det… Jag blir så ledsen när…..
Annars är det vanligt att man börjar med DU. DU gör alltid si eller så, DU säger att DU är så…. Då brukar den andre gå i försvar och sluta lyssna, och konflikten är ett faktum.
Det är också viktigt att lyssna på hur den andre tänker och känner, bara lyssna. Det finns alltid minst två versioner av en situation om det är fler än en person inblandad..
Har du någon annan vuxen att prata med, far/mor förälder, moster, vän till familjen eller annan, som kan se din situation, förstå läget och kanske finnas både för dig och din mamma?
På denna webbsida www.snorkel.se
kan du bland annat hitta information om känslor. Vilka vi har, varför vi har dem, och beteenden kopplat till olika känslor. Tipsar om beteendeanalys, som finns på startsidan. Handlar om att se mönster och förstå sig själv mera, vad man tänker, känner, och gör, i vilka situationer. Och hur det påverkar oss själva och andra på kort och lång sikt.
Man får träna på att göra egna analyser över problem.
Läs informationen, se instruktionsfilmen, se målsättningar med mera, samt testa att göra analyser. Börja med färdiga alternativ.
Det finns också två appar, en som heter
Skills Snorkel reglera känsla, använd kod x330, ger sedan eget enkelt lösenord. Appen handlar just om känslor, och träning i att reglera starka känslor som är på väg att ta över.
Snorkelövning, röstövningar i avslappning, lugn andning, medveten närvaro med mera, för att hantera stress och psykisk ohälsa.
Snorkel håller just nu på att uppdatera sin webbsida med tillägget ”relationsfärdigheter”, men tyvärr är det inte riktigt klart ännu. Håll lite koll på webbsidan framöver.
Skickar dock med ett litet ”bildspel” om något som heter DEAR MAN, färdigheter som är bra då man ska förklara vad man vill ha och behöver eller då man ska säga nej på ett bra sätt.
Tyvärr har vi inte hunnit lägg på ljud ännu, men det kommer.
Tipsar också om www.umo.se
en ungdomsmottagning på nätet. Där kan du läsa om andra ungdomar som har svårt i relationen till sina föräldrar.
Skriv igen i frågelådan om du vill, berätta hur det går för dig. Kram Snorkel
