Börjat bråka mera med mamma.

Hej, Jag är 13 år. jag och min mamma har haft en jätte bra relation tillsammans.

Hon har alltid stöttat mig om det har vart nåt och hon har alltid hjälpt mig om jag behövde hjälp med något.

Men jag har alltid inte varit överens med min mamma .

Jag och hon bråkar ofta och det känns jätt jobbigt.

Jag provade ringa henne en dag och frågade om min kompis kunde följa med hem, då blev hon arg för hon blir stressad när det är vänner i huset när det inte är städat och då sa jag att det gör inget men hon blev arg och klickade.

Vi pratade senare och då så fattade jag inte riktigt varför hon blev så arg men hon sa därför hon har berättat att hon blir stressad av att jag tar med mig kompisar hem när det är stökigt och sånt.

Men jag tänkte inte på det då när jag ringde och då blev hon sur och sa att hon skulle bryta kontakten med mig och då blev jag skit ledsen.

Sånt här liknande har hänt tidigare och jag vill inte tappa relationen med min mamma .

Jag vill vara snäll mot min mamma men jag gör en så dumma saker.

Vet ni vad det kan vara som gör att jag beter mig så här?

Hej, tack för ditt brev.

Du skriver att du och din mamma börjat bråka mera, att ni tidigare varit mera överens men att nu blir det mera bråk och det känns jättejobbigt för dig.

Du är rädd att försämra relationen med din mamma.

Barn/förälder- relationen är en relation som förändras kontinuerligt. Inte allt för sällan så sker denna förändring i samband med konflikter och bråk från bägge håll.

Barnet/tonåringen som bråkar och det är en naturlig del av ens utveckling, (vi SKA bli självständiga och klarar oss på egen hand) och föräldern känner sig orolig över hur deras barn/tonåringen skall klara av mera självständighet och ökat ansvar. De är också till en början ovan med att barnet säger nej, inte lyssnar lika mycket, eller tänker/tycker på ett nytt sätt.

En lika naturlig del att föräldrar skyddar sitt barn från faror och har svårt att förstå den förändring som sker. Då blir mammor och pappor osäkra över hur de skall göra.

Man tycker olika ”var och en kämpar för sin sak” och det är lätt att bråk uppstår.

Det är inte ovanligt att förälderns kontrollbehov ökar och det kan kännas som om man är ständigt övervakad, missförstådd, och ”bara tycker olika”.

Tonåringar och föräldrar bråkar, mammor och pappor bråkar med varandra, vänner bråkar. Att bråka och bli osams är en del av livet.

Bråk är faktiskt också en viktig del av utvecklingen, vi lär oss hantera konflikter, starka känslor, medla med mera.

Hur mycket man bråkar, och om vilka saker, samt vem man bråkar med, är något som förändras under tiden som går.

En del av livet är att bråka och bli sams.

Grejen är HUR man bråkar. HUR man uttrycker sig, vad man gör och säger.

Precis som du skriver är det ofta så i en familj, att man kan haft en jobbig dag i skolan eller som din mamma på jobbet, man känner sig stressad och har ”fullt upp” i huvudet. Då är man lite känslig trött och irriterade när man kommer hem. Man är mitt uppe i känslan och tänker inte riktigt ”klart”

Då är det lätt hänt att man säger dumma saker som man ångrar efteråt.

Det är också lättare att bråk uppstår.

Du är mitt upp i glädje och förväntan att kompisen ska komma till dig, din mamma känner stress och mår dåligt av saker hon inte hunnit som hon tänker att hon borde ha gjort, (till exempel städningen)

Det är lättare att bråka med dem man känner sig trygg med, det vill säga sina nära och kära. För de finns alltid kvar trots bråk, mamma är alltid mamma hur än arg du blir på henne, och du är hennes barn hur arg hon än blir på dig.

Ni kan prova Skills Snorkel reglera känslor, den handlar om känslor (som till exempel ilska/irritation) vilka beteenden som hänger ihop med olika känslor och hur man kan minska starka känslor. Använd kod x330 gör sen ett eget lösenord.

Läs också om känslor på webbsidan under vad är och vad göra.

Barn och föräldrarelationen är en livslång relation som förändras under tiden och i dessa förändringar blir det ofta konflikter.

Du skriver att du är 13 år och jag antar att du är i puberteten, eller förpuberteten.

Puberteten är en tid då mycket förändras under en kort tid, vad gäller kroppens utveckling och mentalt . Det sker stora förändringar vad gäller tex. utseende och intressen.

Tonårstiden brukar vara en tid då kompisarna och fritidsaktiviteter blir mer och mer viktiga och det leder till att man är hemma mindre, har en sämre relation med föräldrarna under en period. Det är naturligt.

Föräldrar brukar bli mer orolig för tonåren än tonåringen själv under tonårstiden.

Varför det är så beror på en mängd olika anledningar, men det mest centrala är att föräldern vill skydda sina barn från all den fara som kan finnas ute i verkligheten.

Vuxna känner till denna verklighet på ett annat sätt än barn och ungdomar, dels så har de själv upplevelser från att vara barn och tonåring, och dels så är tyvärr nyheterna fyllda av rapporter om att barn ungdomar som far illa och till och med dör ibland.

Så tonårstiden kan vara en ”turbulent” period.

Bråk uppstår ofta när man inte når framtill varandra genom att kommunicera. Eller om man har olika uppfattningar om saker tex. tider, pengar, vad man skall göra eller inte göra hemma och när man skall göra dessa saker, vilka men umgås med etc.

Hur kan du då göra för att undvika att hamna i bråk med din mamma hela tiden? Och vad kan du göra för att förändra er relation så att den blir som du önskar att den ska vara.

Då man ska nå fram till varandra, det vill säga ha ett konstruktiv dialog, är det viktigt med tidpunkten och situationen i övrigt.

Om man har en mamma som är morgontrött, är sur och fåordig på morgonen är det inte läge att direkt på morgonen förhandla om veckopengen eller be om att få stanna ute extra länge en fredagskväll, eller träffa kompisen. Kanske inte heller rätt läge att ringa då hon är på jobbet.

Om du vet själv att du har lättare att bli upprörd eller reta dig på din mamma på morgonen eller på kvällen eller när du kommit hem från skolan och skall göra läxor eller sticka i väg till någon träning så gäller det att undvika dessa tidpunkter.

Innan man påbörjar en förhandling med syfte att förändra något, är det viktigt att man är på det klara med de mål man vill uppnå

Du kan t.ex. via hemsidans problemlösningsspel får hjälp med att komma fram till vad och hur du vill förändra ditt problem och din relation till din mamma..

Då du kommit framtill vad det är du vill förändra så är mitt förslag att boka en ” mamma dag” eller en förmiddag eller kväll, då det finns gott om tid att prata och förhandla om hur du vill att eran relation ska förändras till det bättre för er bägge.

En förhandling är ett givande och tagande din mamma måste känna att hon kan lita på dig och vara trygg likväl så måste du känna att du litar på henne.

Fundera på roliga trevliga saker ni kan göra tillsammans då det är totalt "bråk-förbud", visa att du klarar saker på egen hand genom att stegvis öka på eget ansvar och så vidare.

Du kan till exempel hjälpa till med städning, vilket kan göra att det är lättare att kunna ta hem kompisar och det känns mysigt.

Beskriv så tydligt du kan hur du tänker och känner, och lyssna på hur din mamma tänker/känner.

Ha olika förslag på lösningar. Låt var och en prata till punkt, inga höjda röster, skrik eller att man avbryter varandra. Det är också bra att bara diskutera om en sak i taget.

Genom att vara så konkret som möjligt (vilket du får hjälp med att vara i problemslösningsspelet eller beteendeanalys) så är det lättare att hitta lösningar.

Beteendeanalys finns på Snorkels startsida ”se en kedja av händelser”. Ni kan ju kanske göra den tillsammans. Du som tonåring och din mamma som förälder, tillsammans eller var och en för sig.

Sedan har ni något att ta med er inför en förhandling om hur ni skall vara mot varandra för att bägge skall känna tillit för varandra och kanske förstå den andra.

Kram och lycka till Snorkel (Visa din mamma ditt brev och ditt svar, så kan ni tillsammans fundera på hur ni kan förstå varandra, och varför den andre känner som den gör.)