Arg på min mamma

hej, snorkel! Jag har blivit väldigt sur/arg på min mamma på sistonde som jag alltid även nu älskar otroligt mycket, vad kan det bero på jag blir irritrad över småsaker,

detta började för 2 veckor sen. svara tack!

Hej, tack för ditt brev.

Du skriver att du blivit väldigt lättirriterad, arg och sur på din mamma sista tiden, du älskar henne väldigt mycket och funderar hur det kan bli så.

Detta har varit särskilt mycket sista veckorna.

Du skriver inte din ålder, och min undran är hur gammal du är och om det händer något särskilt i ditt liv just nu. Alltså dels om du är inne i puberteten, då sviktar humör, känslor och tålamod upp och ned på ett för en del, väldigt jobbigt sätt.

Hormoner i kroppen gör att man reagerar lätt och snabbt på en massa småsaker och små detaljer. Man är känslig lättsårad och lättstött.

Undrar också om det händer något annat extra i ditt liv just nu, både negativt som t.ex jobbigt i skolan, bråk med kompis, fysiskt sjuk, eller på annat sätt jobbigt i skolan, med dig själv eller hemma.

Eller positivt som tex. att man är väldigt uppe i varv, träffat en kille tex. är nykär och alla tankar och känslor går dit???

Båda alternativen kan påverkar en mycket, får en i obalans och får känslorna att gunga, med irritation, humörsvängningar och konflikter som följd.

Alla de här situationerna gör att man är extra sårbar.

När man är i puberteten händer också mycket omkring i en omgivning, krav och förväntningar ökar och ändras, man behandlas och bemöts ibland som litet barn, ibland som en ungdom.

Det kan också bli en skillnad på vad man vill och får göra, veckopengar, inköp av kläder, tider att passa, träffa kompisar o.s.v.

Andra saker börjar bli viktigt för en, man vill ha lite större frihet och de vuxna törs inte riktigt lita på att man klarar denna frihet.

Detta kan också ge upphov till irritation, ilska och konflikter. Sedan är det också så, att vi har som lättast att visa ilska och irritation mot dem vi älskar och känner oss trygga med.

Dem vi "vet och känner" klarar av vår ilska utan att lämna oss, avvisa oss eller på annat sätt att det blir allt för obehagligt för oss.

Visst blir du inte arg eller irriterad på samma sätt mot kompisar, lärare, din farmor eller din mamma?

Visst visar du inte denna ilska på samma sätt mot alla personer?

Det viktiga är att du och din mamma pratar om vad som händer, att du känner och regerar som du gör, kanske behöver ni en uppgörelse för hur ni ska göra då du blir väldigt arg eller sur, du kanske behöver gå ifrån en stund och andas och slappna av, inte fortsätta prata eller försöka lösa något förrän du lugnat ned dig lite.

Det är också viktigt att kunna säga förlåt och bli vänner igen.

Fundera lite på hur det ser ut för dig just nu, prata med din mamma. Skriv gärna igen om du vill. Kram Snorkel.